ingredienser för en helg

En mamma, en pappa, en brorsa, en kompis, två katter, en häst, en mommo, en mofa, en fammo, två kusiner, två mostrar med män, två kafferep, ett restaurangbesök, ett pubbesök, en promenad, Karis, Ekenäs, Lojo, ett tåg, en bilresa tillbaka till Åbo och en glömd cykel på tågstation.

fredag i sex punkter

1. Igår började jag spela Candy Crush. Helvetets påfund skulle jag vilja säga. Men det är för roligt.

2. Idag har jag hittills skrivit 113 avhandlingsord. Det är inte mycket, men mer än jag trodde att jag skulle klara av. Min strategi är att skriva allt jag kommer på och senare fundera på struktur. Jag har en aning om att jag inte kommer att gilla strategin när det är dags att strukturera.

3. Orsaken till att jag är i Åbo just nu är att jag hade tandläkartid imorse. Tandläkartiden inhiberades så klart.

4. Jag har redan fixat ihop kompishäng i smådstadsmiljö för imorgon. Tänker mig kombinerat häng och miljödetaljsinsamling för manus. Båda behövs.

5. Jag har varit kattlös hela veckan (tills ikväll!). Jag har inte dammsugat, tvättat golv, eller haft balkongdörren öppen.

6. Det här blogginlägget innehåller 139 ord.

it e de så lätt it när biln måst skrotas

Bilen går inte att rädda. Men jag fortsätter tänka positivt och förhoppningsvis inspirera. Har idag sökt fram en ny möjlig bil på nätet. Jag har lärt mig nytt. När jag började googla visste jag bara att jag kanske inte skulle föreslå en bil med buckla i förardörren till den andra delägaren. Nu har jag också koll på vad som är mycket och lite medkörda kilometrar. Skulle inte vara så tokigt att också i sommar köra katterna mellan Åbo och Karis över veckoslut.

en andra halva av en onsdag

Klockan 14 kollade jag hur andra skrivit sina avslutande diskussioner.

Klockan 15 hade jag skrivit ungefär 200 ord till.

Klockan 16 hade jag cyklat hem eftersom jag insåg att jag varken ätit lunch, hade lunch med mig eller att lunchställena i närheten knappast hade mat kvar. Åt spagetti med sås av sojakross.

Klockan 17 tömde jag diskmaskinen. Jag skrev också ett meddelande till Jessica, som råkade skriva ett meddelande till mig i samma sekund. Det var väldigt spooky. Dessutom skrev vi om samma sak. Dubbelspooky.

Klockan 18 satt jag hemma vid datorn. Skrev på en oavhandlig text. Det är väldigt mycket text just nu. Det kan hända att jag åt en eller två karkkin.

Klockan 19 skrev jag fortfarande. Jag var inte så ledsen som jag såg ut. Jag var mest koncentrerad, och lite trött. Ibland brukar jag ha photobooth på i bakgrunden för att filma mig själv när jag skriver. Gjorde det första gången sommaren 2010. Har en idé om att klippa ihop det och använda det på något sätt. Jag ser väldigt tokig ut när jag skriver.

Klockan 20 cyklade jag till mataffären.

Innan klockan 21 fick jag ett konstigt infall. Bytte kläder efter mathandlandet och sprang. Eftersom närmaste tiden kommer att handla en hel del om att sitta stilla och skriva har jag funderat på att börja springa regelbundet. Jag tänker bättre när jag springer. Också idag fick jag några textidéer.

Klockan 22 kändes det inte så smart längre. Jag var mest av allt en stor svetthög på soffan med väldigt stela ben. Klockan 23 hade jag kravlat iväg till duschen. Och nu ska jag sova. 

halvlek, eller mitt i en helt vanlig arbetsdag

De senaste åren har jag tagit ett foto i timmen på min födelsedag (2011, 2012, 2013). Idag är det inte min födelsedag. Det är bara en helt vanlig onsdag. 

Lite före 8 vaknade jag av mig själv.

Klockan 9 åt jag morgonmål och tittade på boboll.

Klockan 10 steg jag in i arbetsrummet. Tänkte att jag också idag skriver istället för att städa.

Klockan 11 hade jag skrivit 142 ord och kommit fram till sidan 173.

Klockan 12 tittade jag upp från boken jag läste. Såg mitt tidigare hem som inte alls känns som mitt tidigare hem. Bara ett hus utanför mitt fönster.

Klockan 13 bloggade jag och tänkte att jag borde äta lunch.

dagens hurra

Det kom besked om beviljad forskningsfinansiering för resten av året.

när det är så tyst att jag hör väggklockan

När jag bloggat hundra dagar i rad tänkte jag att nästa steg skulle vara att blogga minst hundra till utan paus. Det gick inte så bra. Jag åkte till Stockholm, åkte hem till Åbo, åkte till Karis, åkte till Helsingfors, åkte till Karis och idag åkte jag tillbaka till Åbo. Det är ganska svårt att blogga om man inte har dator med sig. Jag hade inte dator med mig.

Här sitter jag nu, hemma, vid datorn i en tyst lägenhet. Utan katter är jag, eftersom de stannade i Karis, eftersom min bil är sönder och förhoppningsvis ska lappas ihop de närmsta veckorna. Att ensam på ett tåg transportera två burar med katter är inget jag vill testa. Jag orkar knappt lyfta ut burarna till bilen samtidigt. Tanken är också att jag ska skriva, ostört. Min deadline för den avslutande diskussionen i avhandlingen sköts fram med några dagar. Ändå gick jag någon timme tidigare från jobbet. Ändå har jag suttit förlamad en timme på soffan, utan att ens titta på tv eller surfa. Det var mejlet som kom idag. Mejlet jag väntat på och varit nervös över. Det var så mycket bättre än jag vågat hoppas på. Det var värt att fira. Jag gick hem för att fira, men väl hemma visste jag inte hur man firar sånt här, så jag satt på soffan i en tyst lägenhet och stirrade. Efter en timme steg jag upp, gick till köket efter båtgodis och satte mig vid datorn.

Om allt går bra, om det blir så bra om jag hoppas, kommer jag någon gång att länka till det här blogginlägget och skriva mer om mejlet. Men man vet egentligen aldrig hur det blir. Om det blir något, men jag är definitivt ett steg närmare idag än igår.

Firandet av slutfört blogg100

[här kan man tänka sig ett foto där jag åkte till Stockholm, gick väldigt långt, köpte fina saker, åkte mycket tunnelbana och åkte hem igen]

att göra slut

Idag har jag börjat skriva den avslutande diskussionen i min doktorsavhandling. Det är stort. Det är skrämmande. Det är roligt. Det är förvirrande. Det är inte alls som jag tänkt mig. Det är något som jag inte visste förra veckan att jag skulle göra redan nu. Det är inte redan nu, det borde väl egentligen ha hänt redan för längesen. Det är något jag sett framemot. Det är något jag aldrig trodde att skulle hända.

De senaste veckorna, eller månaderna, har jag nu och då kommit på mig själv med att tänka att jag inte kan skriva meningar i analyskapitlet, att meningarna hör till avslutningen. När det nu är dags att skriva avslutningen är meningarna försvunna eller banala. Det är inte du. Det är jag. Det är svårt. Det är skönt att äntligen ana ett slut på relationen. Det är inte alltid så lätt. Det är bara början. Det är inte ännu dags att ta avsked. Det är konstigt. Det är ofattbart. Det är ännu inte skrivet, slutet. Det är något jag ännu kommer att älta och tvivla över i några veckor.

#blogg99

Idag är det dagen innan mållinjen. Hundra dagar går förvånansvärt snabbt. Antar att tomheten i huvudet just nu hör till paketet #blogg100. Jag hör inte ens ett sus eller något som sakta knagglar på. Eller så beror det på att jag steg upp halv sju imorse, efter att jag dragit mig en stund och trodde att det var tidig förmiddag. Eller så beror det på att jag storstädat lägenheten och garderoben, sjungit SingStar, motionerat, ätit morgonmål två gånger, kockat för flera dagar framåt, bakat bröd och övat läsa dikter högt så att grannarna säkert tröttnat på mig. Kanske det mest beror på min sista gissning. Jag blir andfådd av att läsa vad jag hunnit med. Kan trösta med att jag inte brukar syssla med sånt här.

in the meantime

De senaste dagarna har jag väntat på mejl eller telefonsamtal. Min telefon som i princip aldrig ringer har idag ringt tre gånger. Inget av de tre samtalen har jag väntat på.

Jag är ganska dålig på att vänta, har dagarna lärt mig. Jag är ganska nervös när telefonen ringer, har samtalen lärt mig.

In the meantime av The Ditty Bops

måndag i ett nötskal

En konversation tidig måndag mellan mig och brorsa, som jag delar bil med:

Brorsa: Dåliga nyheter. Vi måste köpa nya sommarringar till bilen.
Jag: Bra nyheter. Vi delar bil och är bara tvugna att köpa två ringar var, istället för fyra.

En stund senare.

Brorsa: Dåliga nyheter. Domkraften for genom bottnet.
Jag: Det var värre. Men bra nyheter. Vi har inte ännu köpt nya ringar.
Brorsa: Kan ju vara att hela bilen börjar vara rostig så det är inte säkert att det ens lönar sig att laga.
Jag: Jo.
Brorsa: Så kanske bra nyheter. Inga bilutgifter.

i mina kvarter

Förra veckan kunde man gå på promenad med Nina i hennes kvarter. Det var en fin promenad. Idag visar jag mina kvarter, och också om det inte alls var meningen blev det lite av ett samtal mellan städer.

På med promenadvänliga skor. Det blev en två timmar lång promenad, inklusive spontant loppisbesök och mathandel.

Åbos vattenverk. En byggnad jag tycker om. Det är tegel och raka linjer.

Utanför mitt köksfönster finns en fotbollsplan som på vintern blir en ishockeyrink. Båda används flitigt, men inte (ännu) av mig.

En av de bästa sakerna med att bo där jag bor är Hassinen. Det är ett lopptorg några få minuters promenadväg från mig. Jag går dit några gånger i månaden. Idag skulle jag bara ta ett foto av byggnaden, men gick in i alla fall. Fyndade en sockerskål och gräddsnäcka från Arabia. Den här byggnaden tycker jag också om. Den försöker inte vara fin.

För att gå till Hassinen går man genom en tunnel. När jag var barn cyklade jag genom en liknande tunnel i Karis för att komma till en kompis som bodde på andra sidan landsvägen.

Det här höghuset liknar höghuset jag bodde i som barn. Det är det här jag gillar med mina kvarter. De känns trygga. De känns som småstaden Karis och mina kvarter där. De försökte inte vara fina. När min familj senare flyttade till en frontmannavilla kommer jag ihåg att det tog länge tills jag kände mig bekväm med att ensam gå till eller vara på övre våningen. Det kändes som om det var så långt borta, som om det inte hörde till vårt hem. Det blev så mycket större.

Det här är parallellgatan. Egnahemshus och höghus.

Min gata. En småstad i större staden. Folk hälsar när de möts på gatan. 

Några minuters promenad till och jag går förbi en lantgård och in i skogen. En bit från det här stället brukar jag plocka trattkantareller, det gjorde jag redan innan jag visste att jag skulle flytta hit. När jag under de nästan 14 åren gått på promenad har jag av någon anledning ofta gått hit. När jag gick här i dag tänkte jag att det känns som om jag skulle bo i en kombination av Åbo, Karis och Snappertuna. Hörde biltrafik en bit bort, en skog och åker så nära och fick akta mig för att trampa i hästskit.

Forsen var precis som vanlig. 

den sena starten

Om jag hade haft sinnesnärvaro igår när jag plötsligt fick en förfrågan via telefon om att säga något om flickor och Bieber i radio, hade jag sagt något i stil med det här. Något om flickor och aktörskap. Något om synen på flickor. Flickor och makt. Om gemenskap.
Istället sa jag ingenting. Jag var just då upptagen med att söka referenser om mens och normativitet. Bieber, va? Musik, va?

Det irriterar mig. Jag kan inte plötsligt säga smarta saker. Jag behöver tid. När jag för tillfälle är insnöad på en specifik sak, går jag sällan omkring och analyserar annat. Jag tänker mest på den där menstruationen, medikaliseringen av flickkroppen och att både mens och utebliven mens kan fungera som en sigill för en lyckad identifikation som ätstörd.

Och det irriterar mig, för efter igår har jag tänkt en hel massa om flickor och Belieber.

den sortens fredag

Man vaknar tidigare än man skulle tro.  Man är förvånadsvärt pigg.

Man vill inte gå utomhus på grund av regn. Man får faktiskt ett och annat gjort jobbmässigt. Man gör hemgjord majonäs och klyftpotatis.

Man blir väldigt trött. Man tupplurar hellre bort kvällen än går på fredagsöl. Man är rätt nöjd.

Man har ont i kroppen. Man premiärgör jansons frestelse. Man har en extrakelig katt.

Hur det känns att idag få gå på släppfest för Martrådar*

Ganska exakt så här:

* Härifrån går det snart att beställa den.

en gammal t-skjorta, ett plastlejon och en middag

I måndags när jag kom hem efter jobbet placerade jag en matlåda i mikrovågsugnen, ställde in tiden på tre minuter. Gick till vardagsrummet, knäppte på teven, fastnade på soffan, såg en snutt av Min morgon, de pratade om kläder och smycken. De nämnde en affär i Helsingfors, jag googlade affären, fastnade på hemsidan, såg ett halsband i tyg. Gick till tamburskåpet, grävde fram en sönderklippt t-skjorta, klippte lite mer i den, flätade tygremsorna, grävde lite till i skåpet, hittade några loppisfyndade plastdjur, hittade loppisfyndade plastblommor, hittade loppisfyndade ljusmanchetter, hittade fjädrar. Provade knyta fast fjädrarna i det flätade tyget. Såg inte helt dumt ut. Provade knyta fast blommorna i det flätade tyget. Såg inte klokt ut. Provade knyta fast manchetten i det flätade tyget. Såg mer klokt ut, men ändå inte. Provade knyta fast ett plastlejon i det flätade tyget, misslyckades. Gjorde hål i lejonet, grävde fram järntråd, grävde fram en pensel och målarfärg. Trädde järntråden genom lejonet, målade lejonet turkost, knöt fast lejonet i det flätade tyget. Såg på klockan. Gissade att det gått långt över en timme sedan jag placerat matlådan i mikrovågsugnen. Ställde in tiden på tre minuter. Åt grytan jag värmt.

Släpp boken lös, typ

Igår bloggade Mia om att uppträda, läsa högt och nervositet. Idag är det bokens och rosens dag. Den 18.5 ordnas evenemanget Kirja irti! i Åbo. Då kan man lyssna på engelska och finska diktdialoger, samtal, poesikaraoke och föredrag. Och så kan man gå på kvällsklubb och lyssna på mig som ska uppträda med egenskriven poesi ackompanjerad av livemusik.

Det här som ett tips.

veckans tips för fem städer

Om man är i Mariehamn på tisdag eller i Karis på torsdag kan man se pjäsen Mina vackra ögon. Det är teatergruppen Blaue Frau som gör teater utgående från Nina Hemingssons enrutingar. Jag är inte i Mariehamn, inte heller i Karis. Istället får jag vänta till december då pjäsen kommer till Åbo.

Om man är i Stockholm på onsdag kan man lyssna på en intervju med Kristina Lugn. Jag är inte i Stockholm. Det är ganska dåligt.

Om man är i Åbo kan man på onsdag se Riksteaterns gästspel, pjäsen Håpas du trifs bra i fengelset. Jag är i Åbo. Jag är glad att jag är i Åbo.

Om man är i Göteborg på fredag kan man lyssna på Sara Ahmed och en paneldebatt. Jag är inte i Göteborg.  Jag har lyssnat på föredrag av Sara Ahmed en gång tidigare. Jag kunde tänka mig att göra det igen.

tripp, trapp (och trull)

Gonatt.