Revolt och Hungerspelen

Nu har jag äntligen läst Revolt, sista delen i Hungerspelen. En liten besvikelse, direkt efter. Kändes som långsamt tempo, men det kan också ha berott på att jag läste långsammare än de andra två. Och slutet var mest ett jaha, men det kan också bero på att triologin var slut och jag skulle ha velat ha mera Katniss.
Men det som blev en ännu större besvikelse var filmen som jag äntligen sett. Ja, boken är vanligtvis bättre än filmen, men det här kändes som ett bottennapp. Så mycket som jag upplevde som viktigt fattades. Den blev lite platt, som om man inte lärde känna Katniss som jag lärde känna henne i boken.

juni kom och gick



En del av månaden var knut i Karis. Där lekte han med Da Bird.




Orvar var också i Karis. Han gillar fönstervyn.





Knut är inte van med morgontidningen. Jag konstaterade att jag inte behöver prenumerera en om jag vill läsa i fred.





Jag hängde lite på Kastrup.




Jag gick en promenad i Bergen, Norge.




Det var fint i Bergen.




Jag gick förmodligen i de brantaste backarna.




Jag såg fin gatukonst.




Jag såg så fin gatukonst att den var bakom plexiglas.




Jag tittade ut genom ett litet fönster på hotellrummet.




Här sov jag.




Jag satt i en bil i Karis.




Jag var med på lite parkhäng i Åbo. Gick på toaletten i Äventyrsparken.




Jag kattvaktade. De var fina och sociala.




Jag var ut på galej i Åbo. Här kom jag förmodligen hem från en middag + krog.




Ibland åkte jag bara förbi Karis.




Den gången åkte jag till Helsingfors där jag inte tog några foton.




Jag stod på tågperrong.



Knut och Orvar var ibland hemma.





På midsommar stod jag en kort stund på en strand.



hästarna

Jag blir så glad. Sett dem på Tavastia och Annexet. Nu verkar det bli Annexet en gång till.

vädret på min sida

Det här är en konstig vecka. Jag är i Åbo. Jag är kattlös. Jag har knappt något inplanerat i kalendern. Jag avslutade i morse mitt kattvakteri. Jag säljer mina ägodelar på ett loppis från måndag till söndag. Jag jobbar. Jag såg i måndags en person på jobbet som gjorde ett snabbesök. I tisdags såg jag en annan person på jobbet som gjorde ett snabbesök. Idag har jag inte sett någon. Jag finslipar avhandlingstext som jag ska presentera på forskarseminariet i början av september. Jag är ute i god tid. Jag har arbetsro. Jag har lust att blogga igen.

att höra hemma (eller vara en stor nostalgiklump)

Igår skrev jag i en parentes på twitter att "jag har inte riktigt ännu varit här tillräckligt länge trots att det kan te sig så". Här är Karis. Och det är väl så, att jag inte varit tillräckligt länge här, eller att det var allt för nyligen jag gjorde en två nätters tur till Åbo för att klara av lite mer tid här. För egentligen, det måste jag kanske erkänna, tycker jag om stället på något konstigt sätt även om det är så mycket jag inte tycker om med staden.

 Det jag inte gillade förr var det slitna, betongiga, lilla, eller stora och klumpiga och förfallna. Det jag inte gillar nu är det nya, planterade, målade, byggda, färgsprakande, moderna. Det känns inte som Karis när jag kör förbi en färggrann parkpourpark på den lilla plan som jag en gång i tiden skrinnade på, spelade boboll och fotboll på, eller gick över när jag gick på rasten i högstadiet till godisaffären i närheten. Och när jag kör förbi Ängin är det inte Ängin. Det är en gräsplan med handbollsmål, en beachvolleyplan och fler buskar än tidigare. Så kör jag förbi mina föräldrars hus för att visa huset för Jessica som är i stan och det slår mig att husfasaden egentligen behöver målas, hur hög vår häck är och hur det står ett nybyggt hus mittemot vårt hus istället för skogen som jag hade som gård. Huset som var det där fina en gång i tiden, det där som var något extra, det där som visade att mina föräldrar jobbat extra hårt för att ta oss från det lilla höghusområdet, över tre kilometer från centrum, med matos i trappuppgången, slagsmål hos grannarna, och tidningsnotiser om dråp och oroligheter, egentligen är ganska slitet.

Men samtidigt är det väl bra. Att staden putsats upp, nya människor flyttat till staden, att den är attraktiv på något sätt, att det finns växtlighet och bänkar att sitta på både vid Brankis och vid Bussis, ytor som tidigare bara var asfalt. Och när vi satt där vid Bussis och åt glass konstaterade jag tyst att det gick förbi en massa människor som jag kände igen som gamla skolkamrater, gamla kunder i kiosken eller kött- och fiskdisken, men att de såg annorlunda ut, äldre.

julimåndag

Jag har tappat räkningen på gånger jag börjat det här blogginlägget. Någon bra ingång har jag inte hittat. Jag tänkte skriva att jag var försoffad förra veckan men det stämde inte eftersom jag var till Itäkeskus i Helsingfors en dag, körde amerikaresenärer till flygfältet en annan dag, var i Ekenäs en tredje dag, för att sedan vara i Åbo från fredag till söndag. Jag bara kände mig försoffad, osocial och förlamad. Igår gjorde jag inget annat än satt utom hus två timmar och brände mig ordentligt (att jag aldrig lär mig) och prickade in socialt program för hela veckan. Jag ska inte till Helsingfors en gång den här veckan, jag ska två. När jag workshopar på kvällen, lunchar jag på dagen. När jag borgbackar på eftermiddagen, kaffar jag på dagen. Det här kan inte bli annat än en bra vecka. Det är kanske där jag borde ha börjat: det kan inte bli annat än en bra vecka.

långsam och snabb

Förra veckan läste jag klart boken Korpar, som var bra men inte väldigt bra. Jag läste så långsamt att det ibland såg ut som om jag inte alls läste.

Sedan blev det dagen innan midsommarafton. Jag satt på flygplats, flygplan, flygplats, flygplan, hemma i soffan och hemma hos mina föräldrar och läste ny bok, det blev midsommarafton och jag satt utomhus på landsbygden till klockan åtta på kvällen då jag läst klart Hungerspelen. Hela ettan. När jag läst den tyckte jag inte att resterande midsommarafton var så mycket att fira så jag körde bort från landsbygden, tillbaka till föräldrars soffa, fortsatte med att läsa tvåan i trilogin. Det var den midsommaren.

Igår läste jag klart tvåan, och trean påbörjades genast.

ett gott råd

Om det finns en endaste sak som jag vill säga till någon som ska börja skriva doktorsavhandling är det att genast börja göra en litteraturförteckning. Att göra den i slutskedet är verkligen inget att rekommendera. Hur länge kan det egentligen ta att peta ihop den och leta utförliga titlar och namn? Man blir ganska trött på sig själv i det skedet.

sånt som tappats bort

Men det här var ju inte alls bra. Tydligen har har bloggappen i telefon inte fungerat och ni har inte fått läsa realtidsuppdateraingar från Norge, ibland med bilder, ibland med text. Det var ju synd. Nu minns jag bara ett blogginlägg jag skrev de senaste dagarna och det var något i den här stilen:

Saker man inte visste att man gärna har i ett hotellrum, innan man saknar dem:
- frukost
- ett glas
- ett litet kylskåp
- schampo
- en hotellrestaurang
- fler än en handduk

Med andra ord kan man säga att hotellet var lite väl enkelt. Och speciellt med tanke på priset. Men Bergen var fint som vanligt. Fortfarande högt, om inte högst upp, på listan de finaste städer jag varit i.

väder och vind

Paraplyet nerpackat. Jepp. Jepp.

min reselista

Eftersom jag åker till Norge mycket snart, känns det passande att tjuvstarta med reselista som jag sett varstans, bland annat hos dendäromjenny.

Jag tycker om att resa. Senare tid har jag märkt att det inte blivit så mycket nya länder, istället blir det några länder igen och igen, främst på grund av att jag har vänner där eller jobbresa dit.


Vilka länder har du besökt?
Australien. Belgien. Bulgarien. Danmark. Egypten. Estland. Grekland. Italien. Lettland. Nederländerna. Norge. Spanien. Storbritannien. Turkiet. Tyskland. Ryssland. Sverige. USA.

Favoritland att besöka?
Australien.

Favoritstad som turist?
New York, gillade jag och var på tok för kort tid i. Har fått vet att jag skulle älska Melbourne, men där har jag ännu inte varit. Om jag var tvungen att välja en stadsdel skulle det vara New Town i Sydney.

Favoritstad som bofast?
Åbo. Uppsala var fint, men saknade ändå Åbo.

varken gränser eller liminalitet, utan det nomadiska subjektet såklart!

Men risk för att framstå både som galen och överlägsen: Jag kom på det! Nu vet jag hur jag ska sammanfatta hela min avhandling! Nu vet jag vad jag vill avrunda med! Du vet jag slutklämmen! Jag har tänkt det, men inte hittat rätt begrepp, tills nu! Vilken dag!

Slut på meddelande. Ska övergå till att finslipa mitt föredrag.

och allt utom första minns jag som igår

För fyra år sedan hade jag tydligen en ordentlig huvudvärk.

För tre år sedan semestrade jag i Toscana med O och flera andra.

För två år sedan drack jag kaffe med O i Karis.

För ett år sedan var jag på restaurang Skolan och restaurang Dennis med J, C och A.

Idag ska jag göra klart mitt föredrag jag ska hålla på en konferens i Bergen nästa vecka, sedan ska jag cykla till parken och dricka en eller två cider med fredagssällskapet.

16.8 i Åbo

Hurra! Jag har blivit tillfrågad om att uppträda som estradpoet, och till och med bli betald. Tack vare deltagande i Egentliga Finlands uttagning till SM i poetry slam. Hur glad som helst.

det "normala" beteende

I måndags besiktade jag en bil första gången. Efter fjorton år med körkort och ägare av tre bilar var det dags. När jag nu tänker efter har jag ingen aning hur det skötts tidigare. Antagligen har min pappa gjort det,  senast jag hade en egen bil bodde jag fortfarande hemma. Andra möjligheter är att jag aldrig hann besikta de två andra. Den första krockade jag med rätt snabbt och den andra hade jag inte heller så länge eftersom den gick sönder och senare gjordes om till en lekstuga. Men då var då och nu är nu.

På måndagens kändes allting svårt. När jag körde dit visste jag inte var jag skulle parkera. När jag steg ur bilen visste jag inte vart jag skulle gå eller vem jag skulle prata med. När jag köade till en disk visste jag inte vad jag skulle säga när jag kom fram. När personen bakom disken tagit min bilnyckel och registerutdrag visste jag inte var jag skulle vänta eller om det förväntades att jag gick med. När jag satt i ett rum och väntade visste jag inte hur länge jag skulle vänta eller om jag skulle sitta kvar tills någon skulle hämta mig. Där satt jag och tittade på alla andra som tycktes se så lugna ut. Det påminde mig om tiden då jag jobbade bakom kött- och fiskdisken i en matbutik och tiden efteråt. Jag minns hur min dåvarande sambo aldrig ville handla något från disken. Eller han ville egentligen ha saker därifrån men gick aldrig själv till den. Efter en tid kom det fram att han inte visste hur man skulle göra för att handla där.

Där satt jag i väntrummet och svettades och reagerade på minsta lilla rörelse någon gjorde. Så kom en man med ett papper, mina bilnycklar, sa att allt var okej och att han ställt bilden precis utanför dörren. hur lätt som helst. Bara man vet hur man förväntas bete sig.

bara det här jag har att säga

- Jag är arg och besviken.
- Tappade jobbmotivation och gick på bio (såg Iron Sky) mitt på dagen. Det hjälpte bara för stunden.
- Ska försöka med tennis ikväll. Förhoppningsvis fungerar det bättre.

oops

Jag har shoppat lite.
Och det värsta: jag vill ha mer.

(o)flow

I söndags var jag till FlowPark, från öppning till stängning, längre än jag någonsin tidigare varit och gjorde banor jag aldrig tidigare vågat eller trott att jag fysiskt klarar av. Och det känns. Ungefär halvvägs i sista banan (som var lätt och jag gjort tidigare samma dag) fick jag enormt ont i framlåren och det kändes som om kraften i armarna helt försvann. Fick ta mig till slutet i snigelfart och med värkande ben. Det kändes som om jag försträckt dem eller fått omedelbart träningsvärk. Och det sitter kvar ännu. Först idag kan jag sätta mig och stiga upp från en stol utan att ta emot eller lyfta med armarna. Även om jag inte kan låta bli att grimasera. Men roligt var det. Rekommenderar.

dagens jobb

Det är längesedan jag senast redogjorde för avhandlingsord. Men de blir fler. Jag räknar inte och de blir fler. Idag har de också blivit fler men takten är seg. Vet ni hur länge det tar att skriva två meningar och slå upp varje ord i synonymordbok för att det känns som om man skriver samma sak hela tiden? Länge.

Förmiddagens monster:
Därtill kan kommenterandet representera ett ständigt ifrågasättande och kontroll av autenticitet, men även en form av (terapi)samtal och skapande av gemenskap och bekräftelse. Förutom att kommenterandet är centralt i bloggandet hör även typografi och användandet av emotikoner till bloggens centrala beståndsdelar och behandlas i detta empiriska kapitel.

en regnig söndag

Dagens mått av lathet: Önskar att tvättstugans bokningssystem fanns på nätet så att jag slapp gå ner till källaren för att kolla om det är ledigt.

Dagens lunch/middag: Blåbärsplättar

Dagens händelse: Final i Big Brother

Dagens konstiga upplevelse: sett två avsnitt av Game of Thrones och fattar inte varför alla ser/sett den och gillar.

Dagens plan: att gå på bio ikväll, men vet inte om jag orkar gå ut i regnet. Det var min plan igår också.