före, på och efter konferens

Jag är fascinerad av konferenser. Eller egentligen fascinerad av mig själv på konferenser. Eller i det här fallet av mig själv på en uttalad icke-konferens.

Jag har varit förväntansfull. Ännu i morse var jag riktigt ivrig över att träffa människor, få idéer. Över att vi skulle vara väldigt få, från alla nordiska länder, prata svenska/skandinaviska och att vi både är från forskningsfältet och fältet. Sedan fick jag hotellrummet någon timme innan vi skulle börja. Blev så trött, tänkte att jag lika bra kan stanna på hotellrummet, att jag inte orkar träffa någon och att jag framför allt inte orkar träffa nya människor.

Men nej, man kan inte åka, komma fram, stanna i hotellrummet och titta på teve. Så jag gick, nervös. Råkade registrera mig samtidigt som den enda person jag kände från tidigare. Vi kom fram till att vi träffades första gången för nio eller åtta år sedan och att vi senast träffats för sex eller fem år sedan. Och så flöt det på. Det var så lätt. Plötsligt förvandlades jag till en minglare som jag egentligen inte är. Pratade om forskningen jag gjort och kastade ut trådar till forskningen jag (tydligen) vill göra. När vi skulle flytta runt från olika arbetsstationer försökte jag hela tiden byta station så att jag träffade så många människor som möjligt. Och det här är så inte jag. Men det är så lätt. Tills vi har två lediga timmar innan middag, jag går till hotellrummet och plötsligt blir det igen så motigt att gå på middag, mingla, prata. Igen vill jag egentligen helst av allt bara sitta på hotellrummet och titta på teve. Och ändå har jag en vag aning att jag kommer att inte bara gå på middag utan även på någon eventuell pubaktig spontan runda. För det är egentligen så lätt. Bara jag inte går till hotellrummet.

veckoslutstips för tre/fyra städer

På fredag ska man vara i Ekenäs. Där arrangeras poetry slam i Karelia klockan 19.30. Om man råkar vara i annan stad har jag hört pålitligt rykte att radio x3m liverapporterar genom instagram och twitter. Och om man vill vara med och tävla ska man anmäla sig på förhand till raseborg(a)ung.fi.

På lördag ska man också vara i Ekenäs. Där fortsätter Bokkalaset. Exempelvis kan man klockan 13.30 höra Mia bli intervjuad av Maria om Martrådar. Plats: Gamla Stadshuset.

På söndag ska man ta sig till Åbo, då det är sista bokmässdagen. Klockan 13.20 till 16.00 ordnas svenskt program på Fiorescenen. Klockan 15.30 till 16.15 ska jag och sju andra åbopoeter uppträda med poesi i Runohuone (auditorium 2).

Idag och imorgon är jag däremot i Malmö. Vad ska jag göra under de två timmar jag har fritid? Aldrig varit i Malmö. Imorgon ska jag vara någon timme mer inne i Köpenhamn för att vänta på nattflyg. Tips? Har sett ungefär alla museum.

Söndagslistan

Listan som också Maria och Peppe bloggar idag.

Glädje: helgen. Haft föräldrabesök med riktig mat (potatis och rökt fisk på lördag och potatis, bacon och ugnskorv på söndag), tre loppisbesök, ett köpcentrum, bio med mamma (se den!) och tv-tittande.

Förväntan: jobbresa till Malmö.

Outfit: svartgråa byxor och en elektrisk stickad tröja.

Jobb: checkat in på flyget.

Hopp: att mötet i Malmö för med sig en lysande framtid.

Träning: klädbutikspromenad.

Humör: harmonisk.

Borde: gå till jobbet efter en glömd minnessticka.

Dåliga samvete: rent som en duva.

Framsteg: att inte tokköpa onödiga prylar

Vilja: somna tidigt.

Miss: att jag glömde minnesstickan kvar på jobbet.

Ord: Det är som det är. Tydligen har jag börjat säga det flera gånger i timmen. Mina föräldrar tyckte att det var rätt hysteriskt eftersom jag i somras uttryckt irritation för att min fammo säger det flera gånger i timmen.

Låt: -

Saknad: dipp, eftersom jag har en massa chips hemma.

Beslut: att jag kanske klarar mig utan minnessticka.

Skogen

Igår gick jag till forsen. När jag kommit till forsen gick jag till bondgården, och väl vid bondgården gick jag längs ån tills jag gick förbi ett ensamt egnahemshus där en man klippte gräset. Det doftade gott. Från sandvägen svängde jag in i skogen på en grusstig.

Klockan var sju på kvällen och jag tänkte att jag har en timme på mig tills det är mörkt. På skogsstigen mötte jag en kvinna som rastade sex stycken bassetthundar. Det såg lustigt ut och det var först efter att jag gått förbi henne som jag kom på att jag kunde ha sagt att de var fina. För de var fina. Och de spretade lite åt alla håll. Det hade börjat skymma, men jag visste att det skulle finnas en bergsglänta en bit in i skogen. Jag vek av vägen, in i skogen, bland spindelnät, barrskog och mjuk mossa. Nu är det som om jag inte alls är i Åbo, tänkte jag. Jag tänkte att det är ganska trevligt med kall luft.

När jag gick där i skogen och böjde mig för trädgrenar, samtidigt som jag automatspanade efter trattkantareller (noll), hörde jag barnrop och plötsligt rusade tre barn framför mig mitt i skogen. De sprang som om de hade bråttom hem, lekte indianer, missade kvällsmaten, eller som om de sprang där varje dag och visste var varje trädrot fanns. De hann knappast se mig. Jag hittade bergsgläntan, gick till ett hörn där jag för några år sedan hittade kantareller (nu noll) och sedan gick jag en omväg tillbaka till grusstigen. Det började bli riktigt mörkt märkte jag, stigen var inte upplyst utan inbäddad i höga tallar och granar. När jag nästan var ute ute vid sandvägen mötte jag en man i sjuttioårs åldern. Han påminde mig om min fafa. Om fafa levde skulle han just nu gå i skogen och plocka svamp, tänkte jag. Tänkte nästan nicka och säga hej när jag mötte mannen, men gjorde det inte. När jag gick förbi egnahemshusgården stod mannen som tidigare klippt gräset ute vid vägen och krattade. Funderade igen om jag borde hälsa. Det kändes fel att bara gå förbi.

Tillbaka på de asfalterade gatorna och trottoarerna mötte jag cyklister, joggare, hundrastare. Det kändes inte alls konstigt att inte hälsa.

Tisdagar lite bättre dagar*

Det är tur att det är tisdag, att det är den här tisdagen och inte exempelvis förra tisdagen. Det är idag skrivkursen på arbis börjar.

Jag tror det var hösten 2000 jag gick arbis skrivkurs första gången. Då hade jag inte anmält mig på förhand (som man borde ha gjort). Jag hade fått för mig att man skulle gå tidigt dit för att köa. Vad jag inte fattade var att man skulle gå tidigt dit för att köa den dag då man kunde anmäla sig. Jag rymdes med i alla fall. Jag var väldigt nervös. Kände ingen. Hade tidigare inte varit in i huset. Aldrig tidigare varit på en skrivkurs. Knappt visat mina texter till andra än modersmålsläraren.

Eller det är inte sant. För någon vecka sedan kom jag plötsligt ihåg att jag skickade in dikter till ett finlandssvenskt förlag 1998 eller 1999. Jag blev inte direkt refuserad (men det fattade jag inte då). Jag fick en person som hade fått min pappersbunt och så mejlades vi av och an för att diskutera dikterna och bearbetning. Bearbetning förstod jag inte på den tiden vad betydde. Efter en tid rann det ut i sanden, och jag glömde tydligen bort hela grejen, tills för någon vecka sedan. Men när jag nu grävde i mejlkorgen hittade jag ett mejl från förlaget. Tydligen skickade jag tillbaka en bearbetad version och den först november 2000 fick jag tydligen ett mejl innehållande texten "Så mycket har vi i alla fall tittat på dem, att det har skett mirakulösa förbättringar jämfört med situationen för ett och ett halvt år sedan! Vi är mycket intresserade av att börja samarbeta, men först ska vi läsa riktigt noggrannt för att kunna säga något vettigt om dikterna. Ge därför inte upp! Vi återkommer!". Det mejlet kom jag inte ihåg alls. Men det ligger där fortfarande, när jag grävde i inkorgen. (Och det här var ju inte alls vad jag skulle blogga om, visste inte ens om att mejlet fanns när jag började skriva blogginlägget). Antar att varken jag eller de hörde av sig. Tycker att jag skulle minnas det i så fall.

Men kvällens arbiskurs. Försöker minnas hur mångte gången jag går den. Kanske åttonde gången. Och tur är det alltså att den börjar idag. För nu har jag för n:te gången bearbetat en text (som inte är de där dikterna från millenieskiftet.). N:te gången i det här sammanhanget betyder att jag är innerligt uttråkad på texten, men samtidigt mycket säker på att det inte var sista gången jag plöjde genom den. Om den nu inte bara är skrot. Om jag inte skulle vara upptagen med att gå på skrivkurs ikväll skulle jag antagligen sitta hemma på soffan och bara tänka på hur mycket skrot den är. Hurra för tisdag, alltså.

*Rubrik lånad av skrivläraren.

Tillägg: efter än mer gräv i inkorg. Hittade flera mejl från början av 2001 då jag tydligen fortsatte bearbeta dikterna och få kommentarer av förlaget. Hur kan en människa glömma sånt här? Eller kanske det helt enkelt finns saker man inte vill minnas.

en grej som inte är okej

Jag åkte med en kompis till möbelvaruhus i stan. Fyra timmar senare var jag hemma och nu har jag värk i vaderna. Imorgon tillbaka till skrivbordet.

En lördagsmiddag

Avokado med salt och chili, ett glas hallonsaft, ett glas gräddlikör.

feministiska glädjedödare

Ni har väl inte missat att Sara Ahmed bloggar?

Futuraba, klicka om du inte redan läser den! Din nya favoritblogg, right?

att skriva, del 2

Jag räknade inte bara ut födelseår och generationer igår, när jag skrev på småstadstexten. Jag googlade också: 

hund märker revir, hundnamn, museiverket Finland, regionaltåg, Södertälje, Allingsås, 1990-tal mat, 1990-tal nostalgi, rimlexikon, delikatess 1980-tal, Yle arkiv, vad hände på 1980-talet och vad hände på 1980-talet.

Helt normalt, utgår jag ifrån.

att skriva

Idag har jag övergett grillkiosken, övergått till att utforska stationsbyggnad i text. Och jag vet inte riktigt, men sen när tyckte jag att det var en bra idé att inflika årtal och flera generationer i texten. Plötsligt använder jag en hel del tid (och penna och papper) till att räkna ut hur en person som är 48 år (år 1992) är släkt med en person som år 1866 var byggmästare för stationsbyggnaden. Men i alla fall blir jag inte (så mycket) sugen på hamburgare.

björneborgare, grynkorv, köttpirog, kebabhamburgare, franskisar, amerikanare, kebab

Jag surfar just nu på Hesburgers hemsida, alltså:

1. borde jag gå hem och äta.
2. har jag idag skrivit om grillkiosk i småstad.
3. borde jag skriva klart grillkiosktexten innan jag går hem, så att jag inte gör samma sak imorgon.

Halv tolv hos mig

Min lunch skulle ha platsat bland Ponks bilder idag. Om jag tagit ett foto.

När jag på jobbet äter den ädla maträtten pestoris brukar jag för det mesta sitta på mitt rum. Tycker inte att någon ska behöva se på. Tycker inte att jag ska behöva känna mig obekväm. Idag åt jag den i kafferummet. Med sällskap. Och idag hade jag lyxat till det. Kokt (okej det var lite vidbränt) ris, blandat i pesto och toppade det hela med ett (hopplöst löskokt) ägg. Lunchsällskapet frågade om jag förväxlat med katternas mat. Och jag tänkte att det snarare ser ut som något en av katterna spytt upp efter att den ätit gräs.

Men gott var det.

i kronologisk ordning

Jag satt i ett flygplan. Knappt hade det lyft, när vänstra vingen tog i marken och vi krashade. Det var inte en hemsk olycka. Vi satt några timmar i flyglanet medan vi väntade på att vi skulle få ett nytt plan. Medan vi väntade pratade jag med personen jag satt bredvid. Personen undrade vart jag var på väg. Det hade jag glömt. Jag visste att jag skulle på en konferens, men hade glömt var den var. Senare kom jag på att jag skulle till Spanien och jag vaknade. Hann aldrig ta mig till Spanien.

När jag steg upp blev katterna kvar i sängen. Jag hann koka kaffe, göra en smörgås och sätta mig vid köksbordet innan Knut kom långsamt vandrande. Han hoppade upp på bordet. Jag tänkte: lyfta katten på bordet. Sedan tänkte jag att jag aldrig kan använda det uttrycket eftersom katten själv hoppar upp på bordet.

Jag tittade ut genom fönstret, såg en tolvtrettonåring stå vid fotbollsmålet, på sandplanen utanför mitt köksfönster. På samma ställe som det igår låg kvar något mörkt och bortglömt. Pojken, med blond pottfrisyr, böjde sig ner, lyfte upp det mörka. Det var hans skolväska. Och jag tänkte: men det där är ju Anton, min karaktär i grejen jag skriver. Sedan tog pojken fram telefonen, la den mot sitt öra samtidigt som han ledde cykeln med en hand. Sprang några steg och hoppade upp på cykeln, fortfarande bara med en hand. Jag tänkte: det där kan jag inte göra. Han cyklade några tiotals meter, fortfarande pratande i telefon, när han tappade balansen. Jag tänkte: Anton är häftigare än folk tror. Måste skriva ner det. Och så skrev jag ner det.

Idag har jag sovit nio timmar, även om jag steg upp sju.

ingen rätt rubrik

Men det är inte sommar. Det är måndag. Jag sitter igen i arbetsrummet i Åbo. Bredvid mig har jag en matlåda där det ännu ligger några beska morötter. Jag har skickat iväg text för översättning, bläddrat i tidning, läst seminarietext, skrivit mejl, skrivit ansökan om pensionsförsäkring, bokat en resa till Malmö, skrivit reseräkning, ringt och mejlat försändelseföretag utan att få svar, öppnat förra veckans post. Solen lyser plötsligt in genom fönstret, jag bländas. Tittar ut på de gula björkbladen som ligger på marken. Det är strumpväder, rockväder. När jag cyklade till jobbet räknade jag 13 cyklister med hjälm och 32 cyklister utan. Förra veckan köpte jag ett nytt vykort jag ska tejpa upp på väggen.

Som om det var sommar ännu

att tänja gränser

Det finns några saker jag tänkt väldigt mycket på under den här dryga veckan i de två gymnasierna. Mest har jag tänkt på min egen tid i högstadiet och gymnasiet, men också på att tänja gränser. Lite har jag också tänkt på skillnader mellan poesi och estradpoesi, och hur man kan illustrera det. När jag sedan läste Linneas blogginlägg om uppläsning på modersmålstimme i högstadie, samtidigt som jag nyss avslutat sista timmen, fick jag något att relatera mina tankar till.

Jag tror inte att någon, i alla fall inte deltagarna i workshopen var beredda på vad som skulle hända. Jag tror inte att de nödvändigtvis reflekterat över det ens innan jag steg in i klassrummet. Det jag å andra sidan nu fattar är att de inte förväntade sig det som det blev. Att stå upp, öva sig på att prata högre, skrika, scenviska, säga ord som ballong, boll, gymnasium och korvsoppa (eh jo, det råkade vara korvsoppa som skollunch den dag jag åt där) på ett glatt/argt/blygt/långsamt/snabbt/osv sätt.

För jag tänker så här: estradpoesi handlar för mig om uppläsning, om att tolka text, om variation, om inlevelse, om att känna något och hoppas att åhörare ska känna igen. Visserligen skrev vi också, men väldigt mycket röst blev det.

Och till Linneas blogginlägg: jag skulle ha avskytt övningarna om jag själv gått i gymnasiet. Men samtidigt som jag skulle ha älskat dem (i smyg naturligtvis). Och jag tänker så här: om ens en i varje gymnasium går hem och testar övningarna hemma har jag lyckats. För oj, vad jag skulle ha gjort det. Och kanske jag skulle ha upptäckt snabbare då att jag tycker om att uppträda med egna texter. Kanske jag skulle ha fått uppleva adrenalinkickarna tidigare. Kanske jag vågat upp på scen tidigare. Kanske jag skulle ha försökt försvinna in i väggen lite mindre när jag började studera vid universitetet och vi skulle ha seminarium eller andra diskussioner.

Mitt bästa minne från modersmålstimmarna i gymnasiet: läraren läste upp min text några gånger för klassen utan att säga mitt namn. Och en stor besvikelse jag minns: att läraren en gång läste någon annans text. Kanske det inte skulle ha hänt om den som ville fick och vågade läsa upp sin egen för klassen. För oberoende hur försiktig jag var så tror jag att jag inte skulle ha kunnat låta bli, också om jag skulle ha läst med en röst som knappt hördes.

Som på beställning

När jag var klar med sista (hurra!) workshopen 9:15, parkerade jag bilen på samma parkering som jag (försökte) parkera på när jag gjorde körkortsprovet (och fick kortet på första försöket, med besiktningspersonens ord "ingen har dött av att inte vara bra på att backa"), gick jag på en folktom gågatan. Såg, en bit bort, en person, som jag tyckte såg ganska rolig ut. Rak i ryggen stod han som en staty med utsträckt hand och en insamlingsbössa. På närmare håll känd jag igen brorsan. Och tyckte att det var ännu roligare.

Gick sedan på en kaffe och skrev ner allt roligt, som pensionerade gubbar diskuterade. Det blev en del. Och en hel del jag kan omarbeta till mitt småstadsmanus. Precis vad jag behövde.

Och bäst av allt: klockan är inte ens tolv.

fantasi är som något jag inte har just nu

Det är skrattretande hur trött jag blir av att hålla workshop i 75 minuter (eller 75 + 75 + 75 som i måndags) per dag, i en dryg veckas tid. Idag nästsista, imorgon sista. Och egentligen vill jag fortsätta i all evighet, eftersom det känns som om vi inte hunnit med någonting.

48 timmar

Vissa veckoslut behöver man använda mer än fyra minuter att skriva om. Men här kommer fyra minuters varianten:

Trädgårdsarbete på grund av plötsligt infall, vilket ledde till att jag fick för mig att göra en äppelpaj, för att sedan göra mat till mamma och pappa. Åka med P till Alberga. Där vi sjöng SingStar, spelade rekordlänge Catan, och körde hem mitt i natten, helt uppjagad av allt skratt, och pratade mycket ingående om konsistens och smak på hembakta kex vi fick som färdmatsäck av festvärdarna. Idag en sväng till Fiskars med mamma, och planerade klart morgondagens poetry slam.

Det samma vanliga, men ändå int

"Hej, jag heter Lotta. När jag blev student var jag säker på tre saker. Jag skulle aldrig mera stiga in här igen. Jag skulle aldrig stå framför människor och prata. Jag skulle aldrig uppträda på scen. Nu gör jag alla tre", sa jag idag morse, efter att jag parkerat bilen. Efter att jag ryckt i dörren som var låst. Efter att jag gått runt hela skolbyggnaden och tänkt att nu ser de i handarbetssalen en fjant som traskar på den smala stigen mellan husväggen och häcken. Efter att jag mött min gamla rektor på väg till lärarrummet, gått in i lärarrummet och sett modersmålsläraren jag plötsligt mindes att jag haft sista året i gymnasiet. Nu var jag här, jag som plötsligt fick dåliga vitsord i modersmålsuppsatserna eftersom jag hade idel ofullständiga meningsbyggnader.

Idag höll jag workshop. Det var extremt roligt. Jag blev väldigt trött. Efteråt försökte jag sova, men är så upprymd att jag mest låg och stirrade i taket och kom på olika övningar vi ska göra på måndag när jag ser dem igen.

Planeringsonsdag, skrivtorsdag...

ordning och reda. Workshop på fredag.

Bäst igår: jag planerade klart gymnasieworkshop i poetry slam. Fortsatte med att planera ny unikurs med  Mia. Satt på Bremer. Klappade mina axelvaddar och kändes som om nya rekord i humornivå gjordes.

Idag: vakna till dröm att jag hade extremlockigt hår. Ska skriva idag, på grund av axelvaddar, oro och deadline.

Imorgon: workshop ett och två av tio. 

Sämre grej igår: min cykel blev inlåst på innergård. Tvungen att gå hela vägen hem. Bra grej: blir tvingad till promenad efter cykel idag.

 

Det är höst nu

När jag satt utanför Fabbes café stannade en typ på cykel. Ursäktade sig och frågade om jag rekommenderar cafét. Det gjorde jag. Fick på köpet veta att han var fattig studerande från Stockholm. Men det förstod jag, eftersom jag sedan han stannade inte kunde riktigt tänka på annat än att han pratade och påminde om annan stockholmare. När jag senare gick från cafét blev jag stannad av annan studerande som undrade om jag visste var ett auditorium var. Det visste jag. Det var där introduktionskursen i kvinnovetenskap skulle börja om någon minut.

Skrivkurs i bilder (när vi inte skrev/pratade om skrivande)

Noterat

Jag är sällan så trött och uppspelt som när jag kommer hem från en skrivkurs som varat fredag, lördag och söndag.
Jag behöver skrivhelger.
Jag behövde uppmuntran. Jag fick uppmuntran.
Jag stiger upp innan pensionärer.
Jag går och sova innan pensionärer. Och därmed säger jag gonatt nu.

Sommaren 2013

Eller ett blogginlägg kallat härmapa. Eller ett blogginlägg för att hjälpa sommarnätstrejkande Nina.

Sommarens mat: grillade lammkotletter.
Sommarens musik: Ja må vara sist i världen, men nu har jag börjat lyssna på Alice b. Färmst på låten Akta, lekande barn.


Sommarens bok: Jag sa senast igår att jag inte läst i sommar, senare kom jag på att jag ljög. Jag plöjer just nu igenom en bok som innehåller Sonja Åkessons alla diktsamlingar. Mycket bra.
Sommarens dryck: Skumpa. Eller flädersaft. Eller skumpa blandad med flädersaft. Eller en limocellobål jag gjorde under sommarens grillfest.
Sommarens motion: Började sommaren med att spela tennis upp till tre gånger i veckan. Sedan kom slutspurt med avhandling och tennisspelande försvann.
Sommarens äntligen: Att jag lämnade in doktorsavhandlingen till förhandsgranskning.
Sommarens heldag: Dagen vi var ett stort gäng till Flow Park, efteråt gick en del av oss ut och äta. Jag var så trött i huvudet att jag glömde att jag skulle föra vattenglaset till läpparna. Öppnade munnen och hällde ett halvt vattenglas i famnen.
Sommarens spel: Catan. Spelet beräknas ta 45 - 60 minuter. För vår familj tar det över tre timmar för att vi förhandlar med största allvar.

Catan

Sommarens plats: En folktom arbetsplats. Där hasade jag mellan arbetsrummet och kafferummet i myskläder.
Sommarens tittande: Alla säsonger av Buffy.
Sommarens hemprojekt: Jag målar en del av tapeten i vardagsrummet med tusch. Det blir fint.
Sommarens spring: Utfördes inte av mig. Det var brorsan som sprang ett helt maraton. Jag såg hon starta, några gånger längs gatorna och när han kom i mål på stadion. Det var mäktigt. Så mäktigt att jag inte kunde ropa, bara stå där och vifta. Jag hade stått rätt länge på stadion och väntat, behövde på vessan. När han var 1,2 kilometer från mål skickade han ett meddelande och jag rusade till närmaste toalett så fort jag kunde. Rusade tillbaka in på läktaren och det visade sig att han skulle springa sin förmodligen lånsammaste 1,2 kilometer. Jag hann verkligen med god marginal och min tidigare spurt kändes ganska fånig.
Sommarens skräck: Ovädret i Karis som kom så plötsligt. Enorm hagelskur, skyfall. Jag råkade vara i en bil, mamma och pappa i en annan bil och brorsan på motorcykel. Jag stannade så många gånger längs vägen att jag tappade räkningen. Såg ingenting. Väl framme kom vi fram till en översvämmad källare. Vi stod fyra personer med ämbar och tömde källaren i okänt antal timmar.

Hagel flera timmar efter hagelskuren.

Sommarens resa: Oändligt antal bilresor mellan Åbo och Karis. Vanligtvis brukar jag woop-woopa när jag gör över gränsen mellan Nyland och Egentliga Finland, men den här sommaren körde jag där så ofta att jag tröttnade.
Sommarens fest: Tror att jag varit på bara en fest. En mycket avslappnad grillfest i Snappertuna. Mest mat, krocket och kortspel.
Sommarens köp: Minns inte om det var på våren eller sommaren, minns bara att det var varmt ute då jag och brorsan köpte en bil i gemensam vårdnad.

En utmaning (inte bara att hållas vaken)

En utmaning kan inte komma mer lägligt. Imorse vaknade jag halv sex utan väckarklocka. Halv sju hade jag redan ätit morgonmål. Börjar kännas som natt. Men för att inte somna nu och vakna tolv i natt, svarar jag på en och annan fråga som Mia skickade vidare.

Vem inspirerade dej/uppmande dej att börja blogga?

Det var början av år 1998, vi hade nyligen skaffat internet hem och jag hittade något som kallades nätdagbok. Ingen direkt som inspirerade eller uppmanade.

Hur väljer man ämnen att blogga om?

Jag vet inte hur man gör. Men jag vet hur jag gör. Jag bara börjar ett blogginlägg och ser vad det blir. Oftast sker det spontant. Jag har nått att berätta. Det har hänt nått. Jag har sett nått.

Vad vet de flesta inte om dej?

Jag tror att ganska många vet ganska mycket om mig. Antagligen är det inte så. En sak som bara några få närmaste sörjande vet är att jag är mörkrädd. Riktigt mörkrädd. Tror inte att andra än mina föräldrar och brorsa vet hur mörkrädd jag är. Dessutom har jag uselt mörkerseende. 

Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?

Ombytlig. Lite barnslig. Eller torr. Ironisk. Upprepande. Avskalad. Beror på om man pratar om skrivande, kläder, inredning eller humor.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?

Skriva, äta ute, titta på teve, hänga med katter, familj och kompisar, spela kort/dataspel/brädspel, pyssla, estradpoeta.

Om Jill, Jessica, Mymlan och Ponks vill svara på samma frågor, så svara på.

dagens hurra!

Visade sig att jag inte är underkänd i språkgranskningen. Någon hade skickat dit den i ett för tidigt skede. Ett trefalldigt hurra. Hurra! Hurra! Hurra! Nu ska jag semestra en tredje vecka.

grejer bloggar gör med folk

Igår, någon minut över tre, promenerade jag från frissan, som finns i andra änden av stan. Under de två och en halv timmarna hos frissan betade jag av en mejllista på människor jag tidigare lovat och ville på lunch/kaffe/öl med. Listan var lång och jag hade inte hunnit genom hela. Jag hade nyss diskret speglat mig i skyltfönstret, som jag gick förbi och tänkte att håret ser rätt okej ut, även om det kändes som om jag hade en mommohjälm gjord av spray på håret. Och då mötte jag en rockstjärna.

Det var inte Mike Monroe. Det var en bloggande rockstjärna. Eller egentligen inte en rockstjärna, även om jag alltid tänker henne som det. Hon är cool. Riktigt cool. Hon hade min överlägset favoritigaste blogg en gång i tiden. Hon har nyligen fortsatt blogga. Hon studerade till skådespelare i London. Hon gör helt otroliga sminkningar. Hon bloggar ärligt, häftigt och sårbart. Hon är relativt nyinflyttad i stan. Hon har ordet rock i sitt bloggnamn. Första och enda gången vi tidigare träffats var på en fest i Jakobstad sommaren 2007. Hon var på listan över personer jag skulle mejla om kaffe, men inte ännu hann med hos frissan. Hon hörde av sig i början av året. Men våra mejl om tidtabell råkade sammanfalla med att jag ibland låg på rygg på köksgolvet och försökte få luft vid andnöd (det gick om, det har inte hänt igen sedan våren) och jag bara orkade träffa människor impulsivt eller om vi hade en överenskommen tid och plats som inte ändrade sig från vecka till vecka.

Och nu kom hon gående på gatan. Jag kände igen henne på håll och hon kände igen mig. Det kändes som om vi alltid känt varandra. Bloggar är nog riktigt häftiga.

senaste instagramfavorit i repris

Loppisfyndade en robot. Har några gånger tidigare fingrat på robotar på loppisar men oftast har de varit rätt små och dyra. Den här var stor och till rätt pris. Väl hemma upptäckte jag dessutom att den hade en on/off-knapp. Den pratar! Den blinkar och lyser! Ja, jag är 33 år!

Så snart jag lagt filmsnutten på instagram gillade mamma filmen och skickade sedan ett meddelande till mig där hon undrade om jag nu köper leksaker för att jag inte fick så mycket leksaker som liten. Nej. Jag läser bara för många svenska inredningsbloggar. Ja, och så gillar jag robotar. Och actionfigurer. Och Turtles. Och Ghostbusters. Och dinosaurier, som jag målar i grälla färger.

Att gå ut och leva på riktigt, med mera.

Jag såg på Pixel idag via areena. Trodde inte att jag hörde rätt. Sedan blev det värre, och så blev det värre och till sist blev det så tokigt att jag slutade titta.

I programmet ingick en intervju med en person som gjort ett spel om Snowden. Efter intervjusnutten pratade programledarna lite om spelet. Brunow sade först rätt okej saker, men så säger Lehtola:
- Men killar som sitter nätterna igenom och spelar de här dataspelen tillsammans, jag förstår inte riktigt vad de är ute efter. De tror att de blir starka via de här spelen men ändå möter de inte världen på riktigt. Att det är själens maraton men ändå så tror jag att det finns en lathet i att inte på riktigt gå ut och leva.

Varpå Brunow: 
- Själens maraton låter bra. Jag tänker att om man gjorde ett sånt här spel om Julian Assange så skulle det hända mycket annat också än usb... stickor skulle då ragga upp svenska flickor kanske.

Och Lehtola avrundar med: 
- Kanske det skulle vara intressantare.

Alltså på riktigt. På riktigt! Om kursen Internet Culture and Gender, som jag undervisar, inte till stor del avläggs av utbytesstudenter så skulle jag ha klippet som ett diskussionunderlag. Bara killar som spelar? På nätterna? Tror de att de blir starka? Möter de inte världen? Lata? Från usb-stickor till ragga? Och som pricken på i:et eller spiken i kistan: det är intressantare om raggande av flickor ingick?

två veckor är ingenting

Det är inte svårt att ha semester. Inte det minsta svårt. Egentligen är det ganska lätt. Jag kunde fortsätta hur länge som helst om jag inte fick så ont i ryggen av att ligga på soffan när jag ser klart hela Buffy, säsong fem av Breaking Bad och säsong ett av Orange is the New Black, eller om jag inte blev så trött av att några timmar aktiverar mig genom att gå på stan, spela brädspel, heja på brorsa som springer en hel maraton (ja, om jag inte skärpt mig och samlat ihop mig hade jag storgråtit när jag såg honom springa över mållinjen), göra loppisrunda, plocka sjutton (ja, 17) kantareller, simma i kall havsvik, premiäråka bak på pappas motorcykel och han ropar nått om att jag inte ska vara så rädd, att jag gjort värre saker. Och idag var lördagen jag fick mejl om att dendär avhandlingen inte klarat språkgranskningen, att jag ska på ett möte tisdagmorgon om grejen, att de förstår det som att jag skickat in en ofärdig text, att jag tre veckor på mig att fixa det. Och jag tänker att det får väl vara den semestern, att det kanske är lika bra att jag återvänder till arbetsrummet från och med tisdag.

Knack, knack

Vem där?

Orvar.

Vem Orvar?

Knackkorvar.

Jag tror han har hört den förut.

Det smakar inte som det ser ut

Hur man får mig att stanna flera dag mer i Karis än jag planerat? Man är min pappa, lyckas jaga fram potatiskorv även om säsongen börjar först i september och säger till mig att jag får det som lunch några dagar senare. Grymt gott. Fås inte på sommaren. Finns inte att köpa i Åbo. Jag vill inte veta vad det innehåller.

Vad jag gör om dagarna

1. Stiger upp lite över sex för att köra mamma till jobbet när det regnar.
2. Tittar på friidrott och dagstevefilmer med pappa.
3. Berättar olika outtalat feministiska grejer för pappa, som blir upprörd över den orättvisa världen med hemska åsikter. Mycket uppfriskande att upptäcka att det finns en feminist i honom fast han inte själv skulle säga det.
4. Tänker på förord och tacktal.

och på den vägen är det

Jag minns bara en grej från min första skoldag, tjugosex år sedan. Skolan hade två ingångar och vi hade innan skolstart fått lära oss hur vi skulle hitta till vårt klassrum från en av dörrarna. Jag tog så klart andra dörren. Slutade med att läraren kom för att leta efter mig och hittade mig. Antar att det hade något att göra med snäll flickas tysta protest.

Bara viktiga saker

Och sedan: hängde med katt och trattkatt, hängde med människor, drack skumpa, fick rekorderlig mensvärk, svimmade nästan, fick feber, låg stilla, åkte bil till Karis, hängde med egna katter, hängde med mamma, pappa och bror, såg på friidrott, såg ännu mer friidrott, tog tupplurar mitt på dagen, handlade mat, gjorde mat, satt i trädgårdsgunga, blev irriterad, lugnade ner mig, tog det lugnt och tar det lugnt, tar det lugnt, tar det lugnt, börjar känna mig utvilad och har börjat fundera på hurudana bordsnamnskyltar och vilka bordsdekorationer jag ska pyssla till karonkka. Jag tänker mig lottiga.

Klar!

Igår gjorde jag det. Och det var inte alls som jag tänkt mig.

Efter lunch började jag på riktigt tröttna på att pilla. Varje gång jag skrapade fram en sista referens, lossnade en skorpa någon annanstans och den behövde fyllas med en femtielfte hänvisning till tidigare forskning. Så jag blev klar. Så klar som jag kunde bli i det här skedet, sparade en version där jag tog bort alla egna kommentarer och märkta hål. Låtsades inte om hålen. Printade 205 sidor i tre exemplar, gick med kuverten till postrummet och lämnade kuverten där. Det var det. Glad var jag. Men mest av allt var jag trött, och kallsvettig. Det var inte alls så dramatiskt som jag tänkt mig, också om jag fyllde både facebook, instagram, twitter och vine med bild/videobevis. Alla andra utom O hade gått hem från jobbet. Och O menade att jag inte kan gå hem och sova nu, så vi gick till en terass. Jag drack skumpa och sedan gick jag hem. Ringde mamma på vägen hem. Det tog en evinnerlig tid att gå hem i den klibbiga hettan och tröttman. Sov någon timme när jag kom hem. Vaknade på kvällen och ångrade allt jag gjort. Jag var beredd på allt ångrande, men inte att det skulle komma så fort. Ångrade alla hål, ångrade slutet, ångrade att jag lämnat in det. Funderade om jag borde gå tillbaka till postrummet, rädda mina kuvert. Det gjorde jag inte. Jag sov lite till. Vaknade sent, ringde Alberga för att berätta nyheten och sitter fortfarande i nattkläder vid köksbordet. Tittar på människor utanför köksfönstret som plockar stadens planterade solrosor, tänker att jag borde tvätta kläder första gången på flera veckor. Tänker att jag inte orkar klä mig för att gå efter en solros. Tänker att solrosor inte doftar så gott.

Vet ni vad?

Det tar sig. Så där så att jag bara har de knappa tio sidorna kvar att bearbeta. Att jag nu slappnar av genom att fixa det kosmetiska i referenslistan. Att jag imorse vaknade halv sex men faktiskt låg kvar och dröjde tills jag steg upp lite före åtta. Att jag faktiskt försökt klä mig i kläder jag täcks visa mig i, kammat håret och försökt få en frisyr av det här som borde ha klippts för längesen. Skrivit sammanfattning som ska översättas. Att sammanfattningen lästs, kommenterats, bearbetats och att jag nu kontaktat översättare. Bara en sån sak. Att de flesta är tillbaka på jobb. Att jag idag faktiskt tänker äta lunch med folk om folk vill äta lunch med mig. Inte som igår då jag vagt viftade  i luften när folk knackade på en efter en. Och idag har handledaren visat sig i mitt rum och berättat rolig historia (en rolig historia om hur det kan vara i slutskedet - och jag skrattade på riktigt), medan hon igår sprang här fyrafem gånger för att fylla i blanketter hit och dit. För jo, nu har jag skrivit under första blanketten. Den om att det snart är på riktigt.

Det är inte riktigt klokt, det här (doktorand)livet

Mina perspektiv är helt snedvridna.

Ännu i morse var jag arg för att jag inte orkade jobba mer än sju timmar igår. Jag tyckte inte att jag fått något gjort för att jag inte gjort mer än att skriva en sex sidor lång sammanfattning av hela jäkla avhandlingen. Jag fattade inte hur mycket det var. I dag är jag frustrerad för att det redan är fredag. Att vara arg på lördag och söndag är inte klokt. Jag är inte klok. Lördag och söndag kan inte rå för det. Lördag och söndag är bra. På lördag och söndag ska jag vara ledig, grillfesta på landet.

Helt enkelspråkigt är det just nu. Det är avhandling hit och avhandling dit. Det är bara avhandling. Folk som inte själv varit med om det måste tro att jag flippat. Folk som varit med om det själv, tror förmodligen också att jag flippat. Men ganska stolt är jag över att jag gick tidigare från jobbet i onsdags, drack cider, satt ute, i alla fall ibland tänkte på annat än avhandling. Sedan somnade jag på soffan, vinglade till sängs och vaknade sju. För att jag tänkte att jag igen har en dag då jag kan nästan göra den förhandsgranskningsklar.

Och min hud har blivit finnig. Jag som inte ens var finnig som tonåring. Jag borde till frissan. Mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Jag tycker att jag är ganska lugn, men när kollegor återvänder från semestern och frågar hur det går, blir jag hysterisk och viftar med händerna i luften för att visa hur det går. Jag har redan börjat ha mardrömmar om disputationen.

Men nu går jag ut. Handla mat, gå på stan, vila så att jag överhuvudtaget orkat köra till den där landsbygden.

Lägesrapport, schmegesrapport

Ibland, när tiden är knapp, är det bästa man kan göra att ta ett förlängt veckoslut, vara ledig. Dagen efter, till exempel en tisdag kan det hända att man orkar jobba koncentrerat väldigt länge. Så länge att man nu bearbetat sidan 141 av 180. Dagen då jag ibland bloggar om annat än slutspurt närmar sig. Håll ut.

Lämna aldrig datorn

Jag tar tillbaka allt jag skrev om att vara chockad i tisdags.

Idag sparade jag dokumentet, gick på en lunchpromenad till torget, gick tillbaka, öppnade dokumentet. Det är tomt. Helt tomt. Varken det jag skrivit tidigare idag, igår eller flera år sedan syns.

Felmeddelande när jag öppnar filen:

This message can appear if:
The converter was not properly registered.
The converter was inadvertently deleted without removing the registry information.
The converter support files are corrupt.
The converter installation was removed and the uninstall tool did not finish clearing the registry settings.
The hard disk is damaged where the converter files were stored.


Tillägg senare: Det är på riktigt tomt. En version med ord hittas inte heller av datatyperna. Rubriken kunde även ändras från Lämna aldrig datorn, till Se till att ditt textbehandlingsprogram uppdateras. Annat alternativ: Du får i alla fall guldstjärna för att du varje dag döper om dokumentet.

Dagens chock

Jag tror inte att jag kan bli mer chockad än vad jag blev efter 13* minuters jobb idag. Hittade en intressant artikel av en av de där typerna som väntar på att få läsa och granska min avhandling. Och vad hittar jag i artikeln? Meningen:

En bra introduktion kan man hitta i [mitt namn] artikel [namn på min artikel] (2007).

Jag blev så till mig att jag skrotade tekniken, satt stilla en stund och sedan bloggade.

* Ja, exakt 13 minuter. Jag jobbar enligt tekniken Pomodoro.

det där ödet

Senast när mitt skosnöre fastnade andra gången i cykeln (vilket aldrig tidigare hänt) när jag igår cyklade mot Uittamo, borde jag ha fattat att det inte skulle vara meningen. Att poetry slamma, alltså. Jag satt vid fel scen, hade rätt scen högst hundra meter bakom mig och undrade när det skulle börja, varför ingen sa att det var försenat när ett band steg upp på scen och började spela. Men bandet var bra. Nu kan jag säga att jag varit på festare i år. Och i början av september gör jag ett nytt försök. Då hålls det på Proffan kellari. Dit ska jag väl hitta.

denna fredagkväll, denna inte så vilda ungdomen

1. Har bäddat soffan så att jag kan somna framför tv:n
2. Dricker te
3. Tittar på ett program om typer som letar efter antikviteter
4. Katterna springer som galningar och jagar varandra, stannar upp ibland för att brottas på vardagsrumsmattan.

Ska fortsätta med att duscha i framtiden också, bra grej.

Att duscha är inte alls så tokigt. Vissa sjunger i duschen. Jag brukar repetera estradpoesi.

Har tänkt att jag vill poetry slamma på lördag. Men har också tänkt att jag borde skriva några nya dikter för att delta, eftersom det börjar kännas tråkigt att alltid välja mellan så få. Att tänka att jag borde skriva är inte riktigt samma sak som att skriva, så jag har allt mer tänkt att jag inte anmäler mig. Tills igår. Jag duschade. Och plötsligt kom jag på två nya. Anmälde mig och skakade fram en stödtrupp. 

RantaILMIÖ, imorgon i samband med Ilmiö.

stick å brinn!

Igår avslutade jag jobbet med att skriva en käck uppmaning till mig själv. Sedan spelade jag tennis en timme, i morse vaknade jag och spelade tennis en timme till. Just nu känns inte uppmaningen så uppmuntrande längre. Helst skulle jag gå hem, lägga mig på soffan och ta en tupplur. Jag måste sluta skriva meddelanden till mig själv.

Glöm det, typ.

Vad jag blivit påmind om idag: att man alltid ska gå till ursprungskällan.

Tänkte blogga om vad jag lärt mig om bloggar i en studie (och att jag inte helt ville underteckna påståendet). Skrev blogginlägget, sökte upp ursprungskällan som författaren citerade till, upptäckte att studien handlade om en helt annan aspekt av bloggandet, raderade mitt blogginläggsutkast.

Det jag ungefär tänkte säga: det är viktigt att uppdatera bloggen ofta, eftersom läsare vill ha "råa tankar". Min råa tanke just då var Idag ska jag äta rester. Jag är inte ännu hungrig.

Men, tiden det tog att göra detektivarbete har gjort mig hungrig. Och samtidigt undvek jag att citera fel i min egen studie.

Lägesrapport

Omarbetar just nu sida 67 av 182.

Det har alltså gått framåt sedan den 17 juni 2013.

Borde öka takten. 

Är förvånad över att jag omskrivit både text och rubriker så mycket.
Tänker allt mer "när jag blir klar", än "om jag blir klar".

Har dessutom förvandlat rubrikerna:
Kommenterandet av någon annans kropp -> Kommenterarsfältet som förhandlingsarena

Uppmuntran och gemenskap -> Ett normaliserat kommenterande
Nätmobbning, påhopp och trollning -> Ett icke-normativt kommenterande
Att begära kommentarer -> Blogginlägget som frågespalt

Fina grejer (just nu i alla fall)!

och sedan blir det en ny dag och jag vet inte alls vilken dag det är, hurra!

Blev sjuk, blev frisk, gick på långpromenad med mamma, besökt sju loppisar, gick på långpromenad med mamma och pappa, använt fyra timmar till att tillreda etiopisk måltid, mamma och pappa har monterat ihop en balkongdörr till mig och grannar har knackat i väggarna för att de inte gillade att vi hamrade tolv på dagen en söndag, stekt plättar, sålt (och säljer fortfarande) mina ägodelar på loppis, och som en grande finale:

har nu två förhandsgranskare som väntar på att jag ska skicka mitt avhandlingsmanus till dem.

Några fjuttiga, men intensiva veckor kvar tills jag vinkar adjö till texten och hoppas att den kommer tillbaka i inte allt för sönderrivna bitar.

Betyg 7 av 10. Behöver öva lite till. 

pretty please?

Kan inte någon skriva en mycket skärpt vetenskaplig (helst feministisk och kulturvetenskaplig) artikel om kommentarsfunktionen i bloggar? Helst en som publiceras inom närmsta halvtimmen (jag kan till exempel spela Candy cruch under tiden).

Jag behöver inspiration. Jag behöver ledtrådar var jag ska börja nysta. Jag behöver friska vindar. Den första (eller femte?) versionen av mina kapitel:

• Kommenterandet av någon annans kropp
• Uppmuntran och gemenskap
• Nätmobbning, påhopp och trollning
• Att begära kommentarer

har inte bara jäkligt torra och ointressanta rubriker utan är även tråkigt (som i snark, väck mig om femtio år) influerade av en massa kommunikationsvetenskapliga artiklar jag läst.

nej, nu skärper jag mig

Hög tid att blogga bilder på Knut och Orvar. Mest sover de på bilderna. Det är väldigt vilseledande.

Rätt varje gång

Idag hos tandläkaren: tandläkaren sade att jag skulle svänga huvudet mot höger, jag svängde mot vänster. Tandläkaren sa vänster och jag svängde mot höger. Fungerade hur bra som helst eftersom tandläkaren också hade svårt att veta skillnad på dem.

Mina kommentarer överflödiga

Johanna L från Bokhora undrade vilka böcker man har lånade från biblioteket just nu.


Här är några jag just nu lånar för avhandlingsskrivande eller föreläsningsgörande:

1. Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet / Marie Nordberg

2. Passionerad politik: om motstånd mot heteronormativ könsmakt / Cathrin Wasshede

3. Playwriting: a practical guide for students of all ages / Noël Greig. 

4. Intimitetens villkor: kön, sexualitet och berättelser om jaget / Pia Lundahl. 

5. Bridging the distance : childrens strategies on the internet / Elza Dunkels. 

6. Tutkielmamatka verkkoviestintään / red. Janne Matikainen, Pekka Aula ja Mikko Villi. 

7. Sexual feelings: reading, affectivity and sexuality in a selection of anglophone Caribbean women's writing / Elina Valovirta. 

8. Coming to writing" and other essays / Hélène Cixous 

9. Genus och det akademiska skrivandets former / red. Annelie Bränström Öhman & Mona Livholts 

10. Kärlekens ödeland: Rut Hillarp och kvinnornas fyrtiotalsmodernism / Annelie Bränström Öhman. 

11. Renhet och fara : en analys av begreppen orenande och tabu / Mary Douglas

12. Future girl: young women in the twenty-first century / Anita Harris. 

13. Tulkintoja tytöistä / red. Sanna Aaltonen ja Päivi Honkatukia. 

14. Young femininity: girlhood, power and social change / Sinikka Aapola, Marnina Gonick and Anita Harris

15. Inte den typ som gifter sig? Feministiska samtal om äktenskapsmotstånd / Anna Adeniji. 

16. Diagnostisering och disciplinering : medicinsk diskurs och kvinnligt vansinne på Själö hospital 1889-1944 / Jutta Ahlbeck-Rehn. 

17. Qualitative research : the emotional dimension / red. Keith Carter, Sara Delamont. 

18. In på bara benet : en introduktion till feministisk poststrukturalism / Hillevi lenz Taguchi. 

19. Teaching tips: a guidebook for the beginning college teacher / Wilbert J. McKeachie. 

20. Bestämma benämna betvivla : kulturvetenskapliga perspektiv på kön, sexualitet och politik / red. Britta Lundgren & Lena Martinsson 

21. Kön eller genus? / Eva Gothlin. 

22. Varför flickor ? Ideal, självbilder och ätstörningar / red. Birgitta Meurling 

23. Virtual self : a contemporary sociology / Ben Agger. 

24. Digital borderlands : cultural studies of identity and interactivity on the Internet / red. Johan Fornäs 

25. On female body experience : "Throwing like a girl" and other essays / Iris Marion Young. 

26. Känslornas koreografi: reflektioner kring känsla och förståelse i kulturforskning / red. Lena Marander-Eklund och Ruth Illman

27. Fasting girls: the emergence of anorexia nervosa as a modern disease / Joan Jacobs Brumberg. 

28. Att fånga nätet : kvalitativa metoder för Internetforskning / red. Malin Sveningsson, Mia Lövheim, Magnus Bergquist. 

29. Young women and the body: a feminist sociology / Liz Frost. 

30. Genus ogjort : kropp, begär och möjlig existens / Judith Butler 

31. Vid framtidens hitersta gräns : om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola / René León Rosales.

32. Gender/body/knowledge : feminist reconstructions of being and knowing / red. Alison M. Jaggar and Susan R. Bordo. 

33. Kroppens tid : om samspelet mellan kropp, identitet och samhälle / red. Susanne Lundin och Lynn Åkesson. 

34. Seksuaalinen ruumis : kulttuuritieteelliset lähestymistavat / red. Taina Kinnunen & Anne Puuronen. 

35. Materialiserade sexualiteter: om hur normer framträder, förhandlas och ges hållbarhet / Michelle Göransson. 

36. Kyseenalaiset subjektit: tutkimuksia omaelämäkerroista, heterojärjestykstä ja performatiivisuudesta / Marja Kaskisaari. 

37. Auto/ethnography: rewriting the self and the social / red. Deborah E. Reed-Danahay. 

38. Ruumiita! Ruumiista, ruumiillisuudesta, kehosta ja kehollisuudesta / red. Riitta Koikkalainen 

39. Motstånd / red. Mona Lilja & Stellan Vinthagen

40. Auto-ethnographies: the anthropology of academic practices / red. Anne Meneley and Donna J. Young. 

41. Carnal appetites :foodsexidentities / Elspeth Probyn. 

42. Perfect girls, starving daughters : the frightening new normalcy of hating your body / Courtney E. Martin. 

43. Feminist perspectives on eating disorders / red. Patricia Fallon, Melanie A. Katzman, Susan C. Wooley. 

44. Autoethnography as method / Heewon Chang. 

45. Ethnographically speaking: autoethnography, literature, and aesthetics / red.  Arthur P. Bochner and Carolyn Ellis. 

46. Ethnographic I: a methodological novel about autoethnography / Carolyn Ellis. 

47. Representation and the text: re-framing the narrative voice / red. William G. Tierney and Yvonna S. Lincoln. 

48. Feminist media studies / Liesbet van Zoonen. 

49. Gaining: the truth about life after eating disorders / Aimee Liu. 

50. Hungry self: women, eating, and identity / Kim Chernin. 

51. Life online: researching real experience in virtual space / Annette N. Markham. 

52. Cybertypes: race, ethnicity, and identity on the Internet / Lisa Nakamura. 

53. Feminist theory and the body / red. Janet Price and Margrit Shildrick. 

54. 'Fat' female body / Samantha Murray. 

55. Revision: autoethnographic reflections on life and work / Carolyn Ellis. 

56. Cult of thinness / Sharlene Nagy Hesse-Biber. 

57. Blush: faces of shame / Elspeth Probyn. 

58. Appetites: why women want / Caroline Knapp. 



Och några några diktsamlingar, som inte har något med jobbet att göra, och som jag läser sporadiskt, hullerombuller, omläser, förstagångsläser, bläddrar i, har svårt att lämna tillbaka:

59. Livdikt av Johan Jönson.
60. Kung-kung av Ulf Karl Olov Nilsson. 
61. Helgonlegenderna: väv av Lars Mikael Raattamaa.
62. Svensk dikt av Lars Mikael Raattamaa. 
63. Tal och regn av Katarina Frostenson. 
64. Stränderna av Katarina Frostenson. 
65. Stammar av Ulf Karl Olov Nilsson. 
66. Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson. 
67. Glädjens krig i allt och i allt det ljusa av Lars Mikael Raattamaa. 
68. Vagga liten vagabond av Eva-Stina Byggmästar. 
69. Åren av Fredrik Nyberg. 
70. Nio, nine, neun, neuf av Fredrik Nyberg. 
71. På diabilden är huvudet proppfullt av lycka av Catharina Gripenberg. 
72. Knoppar, blommor, blad och grenar av Eva-Stina Byggmästar. 
73. Men hur små poeter finns det egentligen av Eva-Stina Byggmästar. 
74. För upp en svan av Eva-Stina Byggmästar. 
75. Harhjärtade människan av Eva-Stina Byggmästar.
76. Älvdrottningen av Eva-Stina Byggmästar. 


Jag vågar inte ens gissa hur många böcker jag lånat sedan jag blev doktorand eller började undervisa.

varför det är bra att det är söndag en gång i veckan

Dagens program hittills: sovmorgon, Vaihtokauppiaiden kuninkaat, Matlock, Alaskan poliisit, Bukowskin arteet, Viimeinen sauma, lunchrester från igår, Candy Crush, tvätta en maskin kläder, beundra bulan på sidan av vänstra låret, försöka samla ihop mig till att gå på en promenad för att försöka tänja ut armmuskler, övreryggmuskler, lårmuskler, magmuskler, younameitmuskler från gårdagens Flowpark och min usla teknik på ett avsnitt av en av banorna.

grej som inte är okej

För flera dagar sedan skrev jag att det är dags att börja gräva efter sina handskar, eftersom vi* imorgon ska till Flow park. Idag, dagen innan, börjar jag gräva efter mina. Finns ingenstans. Varje skåp, låda, väska och svart sopsäck tömd.

Det var allt för idag, nu måste jag somna på soffan (för att vakna mitt i natten och zombieaktigt ta mig till sängen) så att jag orkar stiga upp imorgon och söka efter dem i källaren.

* bland annat Jon, hurra.

det blir inte bättre än så här, eller så blir det

Idag köpte jag en golvmopp.
Har inte haft en egen golvmopp sedan början av december 2006.

hemligheten hur man garanterat inte disputerar/debuterar

Det finns ett säkert kort man kan satsa på om man inte vill disputera eller debutera: inte skriva. Och om man råkar skriva: inte skriva klart. Å andra sidan finns det inga garantier att man disputerar eller debuterar även om man skriver (och skriver klart), men chanserna ökar avsevärt. Lättare om man har en text, liksom. Så (också) idag har jag skrivit. Först ett arbetspass med bearbetning av manus på café. Mycket bra grej. Sedan ett arbetspass med bearbetning av avhandling i arbetsrummet. Mycket bra grej.

En instagrambild från caféet. Här skriver man, skrev jag i samband med bilden. Bokbabbel kommenterade med Jee, allusion på ett känt litterärt verk ;), varpå jag anade men googlade. Och jo, en allusion, även om jag inte skulle använda uttrycket "känt litterärt verk" utan snarare "arbetsrubriken på fanskapsmanuset jag försöker bearbeta". Eftersom jag satt på café utökade jag texten mycket passligt med att skriva om grillmat.

I arbetsrummet avslutade jag dagens jobb med en påminnelse till mig själv i morgon. Dags att påminna Foucault att han är välkommen att stiga in i kapitlet. Och så fnissade jag hela cykelvägen hem, och hoppades att fnissandet främst berodde på trötthet än min fjantiga fråga.

Like a fading rainbow

Jenny Wilson

dagens tre bästa

1. Så bra att det knappt är sant. Men det är sant! Jag har igen blivit tillfrågad att uppträda med mina dikter ackompanjerad av musik. Och hurra, samma orkester som förra gången. På kvällen den 15.8 i Åbo.

2. Det är måndag. Det är roligt att jobba. Det låter helt galet, men det är sant.

3. Ute lyser solen.

ingen hejd på nyttig information

Om man blir bedövad när en annan framtand ska lappas, kan det hända att tandroten går via halva näsan upp till ögat. Då är det väldigt svårt att blunda.

Stay tuned, på torsdag får man läsa om vart en annan tandrot sträcker sig.