Rösta, rösta!

Här kommer alternativen man kan rösta på, enligt principen jag har ännu inte strukit kläderna och jag har inget som helst omdöme just nu (och herregud, trodde aldrig att jag skulle publicera ett sånt här inlägg. Morgondagen gör så konstiga saker med mig).

Rösta på något som gör att jag ser poetryslamig ut, det vill säga trevlig, häftig, ofarlig och självsäker.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7 (som är en bonusbild, för herregud, rekvisita är inte tillåtet och jag ser kanske ut som en clown i klänningen. Dessutom det klädesplagg som jag i vuxen ålder på riktigt grälat med mamma om i affären. Jag köpte klänningen efter många om och men i Australien, efter att jag sagt att den kan vara bra till maskerader och jag senare under samma resa gick på konsert klädd i klänningen. Mamma kom inte med på konserten. Och ja, jag älskar den över alla andra kläder, förutom att den egentligen är för kort.)

omröstningen IKVÄLL!

... eller omröstningen som (högst antagligen) dyker upp ikväll, när jag suttit klart med pappershögar vid skrivbordet och senare belönat mitt sittande med en cider på terass. Omröstning om MORGONDAGENS OUTFIT.

Jag har varit så upptagen med att öva uppläsandet imorgon att jag helt glömt bort att jag också måste välja de kläder jag har på mig när jag uppträder. HEMSKA SAKER. Vill gärna se trevlig, poetryslamig, ofarlig, och självsäker ut. Efter cidern är min plan att cykla hem så fort jag aldrig tidigare cyklat, dra på mig ett urval kläder som råkar vara rena (hoppas, hoppas nått är rent), ta foto, blogga och på lördagen vakna upp till röster och den lätta uppgiften att dra på sig dagens outfit.

Och om ingen röstar får jag skicka bilderna till min enpersonshejarklack som stiger på tåget lite senare. Med andra ord: brorsan får göra ett diktatoriskt val. Det tror jag i och för sig att han klarar utmärkt.

åtta böcker

Medan jag letade tegelstenar i min bokhylla hittade jag flera romaner (inte antologier, novellsamlingar, diktsamlingar) som var under 150 sidor. Nina visade sina, så här kommer mina.

Det här är de olästa. Grammatica Obscura av Nanok, Vattnen av Ringell, Eterneller av Johansson, Den gamle och havet av Hemingway, The Cement Garden av McEwan och Djurfarmen av Orwell. Skillnaden mellan tegelstenar och tunnisar för mig är att jag med mycket stor sannlikhet kommer att läsa de här. 

De här har jag läst. Mellan Linn Sand och Små springor som värmen tränger ut ur av Nielsen samt Grattis Gud av Skantze. Skillnaden mellan andra böcker och de här är att jag antagligen kommer att läsa om de här.

slutknorren

Igår på forskarseminariet, diskuterades mitt avslutande kapitel på doktorsavhandlingen. Fina kommentarer fick jag. En av kommentarerna handlade om slutknorren på hela avhandlingen. Jag behöver leta efter de där sista fem meningarna som skärper till, är pricket över i:et, knorren på grisen.

Efteråt firade jag med vin i parken, restaurangmat och åbåt. På vägen hem hittade jag slutknorren till avhandlingen. Grym tur jag hade. Jäkla bra att jag hängde på stan så sent för att fira.

10+

Att en måndag hälsa på sina katter, ta en kort sväng för att inspektera skogen, stranden, ängen och dessutom avsluta med att köra hem sin nya bil. Hur bra som helst.

alltså hjälp

Här sitter jag, har ätit morgonmål för längesen och tänker nu gå ut och springa. Det är söndag. Jag var hemma runt två i natt. Eurovision. Vaknade före åtta. Är fortfarande hög på gårdagskvällens uppträdande, och att jag igår lyckades skriva en ny dikt som fick folk att skratta på rätt ställe. Jag vill aldrig göra något annat än läsa mina dikter ackompanjerad av ett live band. Ge mig en orkester. Helst den från igår. Och människorna i publiken som log stort, nickade och gungade i takt. Jag måste bara bli lite bättre på att känna när saxofonisten vill reagera på orden. Kunde göra det där hela tiden. Ja, förutom att tydligen springa mellan keikkorna. Och nu är det så tokigt att ingen ens kommer hinna rädda mig från springandet. Bara tossorna på och jag är ute på vägen och spurtar.

tegelsten (bygger inget hus)

När Nina utmanade mig att visa mina tegelstensböcker (mer än 500 sidor enligt experten Bokbabbel) fnissade jag och tänkte att det blir ett intressant blogginlägg. Riktigt hur intressant fattade jag inte då. Utmaningen går ut på att:

1. Visa upp de fem tjockaste böckerna som står i hyllan som du har läst
2. Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst

Här kommer steg 1:

Ja, detta är de fem jag läst och som nu står i hyllan. Noll. Nada. Det enda jag kommer på, som varit tjockt är Hungerspelen (alla tre böcker i en) lånade jag och läste via telefon.

Här kommer steg 2:

Till och med de olästa tegelstenarna är färre än utmaningens regler. Romanen Mandarinerna av Simone de Beauvoir, 654 sidor. Fyndad på ett loppis i Ekenäs.

Det jag upptäckte när jag grävde i bokhyllan var att jag har flera romaner som är under hundra sidor. Nina, visa dina, så visar jag mina.

jämvikt i universum

Idag när jag skulle köpa några få cider till kvällens fest frågade kassapersonalen efter mitt id. Jag är 33 år, ser tydligen ut som om jag skulle vara under 30.

Efter att jag suttit i skräddarställning (och ändrat ställning otaliga gånger) i några få timmar på kvällens fest, känns det som om min vänstra höft vittrar sönder av smärta. Jag känner mig som 83 år, minst.

gårdagens nyheter (och dagens!)

Sånt som hände igår:

- två kollegor knackade försiktigt på dörren för att fråga om jag vill äta middag på kvällen, men steg snabbt ut från rummet när de såg mig. 

- en brorsa skypade, skrattade när han såg att jag ännu satt på jobbet (och antagligen också åt hur jag såg ut). Avslutade rätt fort samtalet när han kom ihåg att min textdeadline var följande dag.

- en mamma ringde strax därefter för att fråga hur skrivandet går och om jag är gråtmild, söndersliten eller stressad.
- lite före elva på kvällen lämnade jag jobbet för att i racerfart cykla till matbutiken. Köpte en chipspåse som fick bli min middag.

Idag:
- jag skickade in texten.
- blev så till mig och lättad över textinskicket att jag i samma vända läste och bedömde vårens sista studentuppsatser.
- cyklade hem för att fira med chips.

Bra att veta

En kombination av textdeadline, tandläkarbesök, releasefest för antologi, sömn på nattbuss och en iskall cykelfärd mitt i natten kan resultera i att man på onsdag vaknar till nackspärr och käklås.

Good evening*

The Concretes


* Men idag: jobba, lunch, jobba, gå hem lite över åtta, glömma väskan på toaletten, gå tillbaka till jobbet efter väska, gå via Hesburger, äta hamburgare, sova. Så kan man också få en dag att gå. Gonatt.

ingredienser för en helg

En mamma, en pappa, en brorsa, en kompis, två katter, en häst, en mommo, en mofa, en fammo, två kusiner, två mostrar med män, två kafferep, ett restaurangbesök, ett pubbesök, en promenad, Karis, Ekenäs, Lojo, ett tåg, en bilresa tillbaka till Åbo och en glömd cykel på tågstation.

fredag i sex punkter

1. Igår började jag spela Candy Crush. Helvetets påfund skulle jag vilja säga. Men det är för roligt.

2. Idag har jag hittills skrivit 113 avhandlingsord. Det är inte mycket, men mer än jag trodde att jag skulle klara av. Min strategi är att skriva allt jag kommer på och senare fundera på struktur. Jag har en aning om att jag inte kommer att gilla strategin när det är dags att strukturera.

3. Orsaken till att jag är i Åbo just nu är att jag hade tandläkartid imorse. Tandläkartiden inhiberades så klart.

4. Jag har redan fixat ihop kompishäng i smådstadsmiljö för imorgon. Tänker mig kombinerat häng och miljödetaljsinsamling för manus. Båda behövs.

5. Jag har varit kattlös hela veckan (tills ikväll!). Jag har inte dammsugat, tvättat golv, eller haft balkongdörren öppen.

6. Det här blogginlägget innehåller 139 ord.

it e de så lätt it när biln måst skrotas

Bilen går inte att rädda. Men jag fortsätter tänka positivt och förhoppningsvis inspirera. Har idag sökt fram en ny möjlig bil på nätet. Jag har lärt mig nytt. När jag började googla visste jag bara att jag kanske inte skulle föreslå en bil med buckla i förardörren till den andra delägaren. Nu har jag också koll på vad som är mycket och lite medkörda kilometrar. Skulle inte vara så tokigt att också i sommar köra katterna mellan Åbo och Karis över veckoslut.

en andra halva av en onsdag

Klockan 14 kollade jag hur andra skrivit sina avslutande diskussioner.

Klockan 15 hade jag skrivit ungefär 200 ord till.

Klockan 16 hade jag cyklat hem eftersom jag insåg att jag varken ätit lunch, hade lunch med mig eller att lunchställena i närheten knappast hade mat kvar. Åt spagetti med sås av sojakross.

Klockan 17 tömde jag diskmaskinen. Jag skrev också ett meddelande till Jessica, som råkade skriva ett meddelande till mig i samma sekund. Det var väldigt spooky. Dessutom skrev vi om samma sak. Dubbelspooky.

Klockan 18 satt jag hemma vid datorn. Skrev på en oavhandlig text. Det är väldigt mycket text just nu. Det kan hända att jag åt en eller två karkkin.

Klockan 19 skrev jag fortfarande. Jag var inte så ledsen som jag såg ut. Jag var mest koncentrerad, och lite trött. Ibland brukar jag ha photobooth på i bakgrunden för att filma mig själv när jag skriver. Gjorde det första gången sommaren 2010. Har en idé om att klippa ihop det och använda det på något sätt. Jag ser väldigt tokig ut när jag skriver.

Klockan 20 cyklade jag till mataffären.

Innan klockan 21 fick jag ett konstigt infall. Bytte kläder efter mathandlandet och sprang. Eftersom närmaste tiden kommer att handla en hel del om att sitta stilla och skriva har jag funderat på att börja springa regelbundet. Jag tänker bättre när jag springer. Också idag fick jag några textidéer.

Klockan 22 kändes det inte så smart längre. Jag var mest av allt en stor svetthög på soffan med väldigt stela ben. Klockan 23 hade jag kravlat iväg till duschen. Och nu ska jag sova. 

halvlek, eller mitt i en helt vanlig arbetsdag

De senaste åren har jag tagit ett foto i timmen på min födelsedag (2011, 2012, 2013). Idag är det inte min födelsedag. Det är bara en helt vanlig onsdag. 

Lite före 8 vaknade jag av mig själv.

Klockan 9 åt jag morgonmål och tittade på boboll.

Klockan 10 steg jag in i arbetsrummet. Tänkte att jag också idag skriver istället för att städa.

Klockan 11 hade jag skrivit 142 ord och kommit fram till sidan 173.

Klockan 12 tittade jag upp från boken jag läste. Såg mitt tidigare hem som inte alls känns som mitt tidigare hem. Bara ett hus utanför mitt fönster.

Klockan 13 bloggade jag och tänkte att jag borde äta lunch.

dagens hurra

Det kom besked om beviljad forskningsfinansiering för resten av året.

när det är så tyst att jag hör väggklockan

När jag bloggat hundra dagar i rad tänkte jag att nästa steg skulle vara att blogga minst hundra till utan paus. Det gick inte så bra. Jag åkte till Stockholm, åkte hem till Åbo, åkte till Karis, åkte till Helsingfors, åkte till Karis och idag åkte jag tillbaka till Åbo. Det är ganska svårt att blogga om man inte har dator med sig. Jag hade inte dator med mig.

Här sitter jag nu, hemma, vid datorn i en tyst lägenhet. Utan katter är jag, eftersom de stannade i Karis, eftersom min bil är sönder och förhoppningsvis ska lappas ihop de närmsta veckorna. Att ensam på ett tåg transportera två burar med katter är inget jag vill testa. Jag orkar knappt lyfta ut burarna till bilen samtidigt. Tanken är också att jag ska skriva, ostört. Min deadline för den avslutande diskussionen i avhandlingen sköts fram med några dagar. Ändå gick jag någon timme tidigare från jobbet. Ändå har jag suttit förlamad en timme på soffan, utan att ens titta på tv eller surfa. Det var mejlet som kom idag. Mejlet jag väntat på och varit nervös över. Det var så mycket bättre än jag vågat hoppas på. Det var värt att fira. Jag gick hem för att fira, men väl hemma visste jag inte hur man firar sånt här, så jag satt på soffan i en tyst lägenhet och stirrade. Efter en timme steg jag upp, gick till köket efter båtgodis och satte mig vid datorn.

Om allt går bra, om det blir så bra om jag hoppas, kommer jag någon gång att länka till det här blogginlägget och skriva mer om mejlet. Men man vet egentligen aldrig hur det blir. Om det blir något, men jag är definitivt ett steg närmare idag än igår.

Firandet av slutfört blogg100

[här kan man tänka sig ett foto där jag åkte till Stockholm, gick väldigt långt, köpte fina saker, åkte mycket tunnelbana och åkte hem igen]

att göra slut

Idag har jag börjat skriva den avslutande diskussionen i min doktorsavhandling. Det är stort. Det är skrämmande. Det är roligt. Det är förvirrande. Det är inte alls som jag tänkt mig. Det är något som jag inte visste förra veckan att jag skulle göra redan nu. Det är inte redan nu, det borde väl egentligen ha hänt redan för längesen. Det är något jag sett framemot. Det är något jag aldrig trodde att skulle hända.

De senaste veckorna, eller månaderna, har jag nu och då kommit på mig själv med att tänka att jag inte kan skriva meningar i analyskapitlet, att meningarna hör till avslutningen. När det nu är dags att skriva avslutningen är meningarna försvunna eller banala. Det är inte du. Det är jag. Det är svårt. Det är skönt att äntligen ana ett slut på relationen. Det är inte alltid så lätt. Det är bara början. Det är inte ännu dags att ta avsked. Det är konstigt. Det är ofattbart. Det är ännu inte skrivet, slutet. Det är något jag ännu kommer att älta och tvivla över i några veckor.

#blogg99

Idag är det dagen innan mållinjen. Hundra dagar går förvånansvärt snabbt. Antar att tomheten i huvudet just nu hör till paketet #blogg100. Jag hör inte ens ett sus eller något som sakta knagglar på. Eller så beror det på att jag steg upp halv sju imorse, efter att jag dragit mig en stund och trodde att det var tidig förmiddag. Eller så beror det på att jag storstädat lägenheten och garderoben, sjungit SingStar, motionerat, ätit morgonmål två gånger, kockat för flera dagar framåt, bakat bröd och övat läsa dikter högt så att grannarna säkert tröttnat på mig. Kanske det mest beror på min sista gissning. Jag blir andfådd av att läsa vad jag hunnit med. Kan trösta med att jag inte brukar syssla med sånt här.

in the meantime

De senaste dagarna har jag väntat på mejl eller telefonsamtal. Min telefon som i princip aldrig ringer har idag ringt tre gånger. Inget av de tre samtalen har jag väntat på.

Jag är ganska dålig på att vänta, har dagarna lärt mig. Jag är ganska nervös när telefonen ringer, har samtalen lärt mig.

In the meantime av The Ditty Bops

måndag i ett nötskal

En konversation tidig måndag mellan mig och brorsa, som jag delar bil med:

Brorsa: Dåliga nyheter. Vi måste köpa nya sommarringar till bilen.
Jag: Bra nyheter. Vi delar bil och är bara tvugna att köpa två ringar var, istället för fyra.

En stund senare.

Brorsa: Dåliga nyheter. Domkraften for genom bottnet.
Jag: Det var värre. Men bra nyheter. Vi har inte ännu köpt nya ringar.
Brorsa: Kan ju vara att hela bilen börjar vara rostig så det är inte säkert att det ens lönar sig att laga.
Jag: Jo.
Brorsa: Så kanske bra nyheter. Inga bilutgifter.

i mina kvarter

Förra veckan kunde man gå på promenad med Nina i hennes kvarter. Det var en fin promenad. Idag visar jag mina kvarter, och också om det inte alls var meningen blev det lite av ett samtal mellan städer.

På med promenadvänliga skor. Det blev en två timmar lång promenad, inklusive spontant loppisbesök och mathandel.

Åbos vattenverk. En byggnad jag tycker om. Det är tegel och raka linjer.

Utanför mitt köksfönster finns en fotbollsplan som på vintern blir en ishockeyrink. Båda används flitigt, men inte (ännu) av mig.

En av de bästa sakerna med att bo där jag bor är Hassinen. Det är ett lopptorg några få minuters promenadväg från mig. Jag går dit några gånger i månaden. Idag skulle jag bara ta ett foto av byggnaden, men gick in i alla fall. Fyndade en sockerskål och gräddsnäcka från Arabia. Den här byggnaden tycker jag också om. Den försöker inte vara fin.

För att gå till Hassinen går man genom en tunnel. När jag var barn cyklade jag genom en liknande tunnel i Karis för att komma till en kompis som bodde på andra sidan landsvägen.

Det här höghuset liknar höghuset jag bodde i som barn. Det är det här jag gillar med mina kvarter. De känns trygga. De känns som småstaden Karis och mina kvarter där. De försökte inte vara fina. När min familj senare flyttade till en frontmannavilla kommer jag ihåg att det tog länge tills jag kände mig bekväm med att ensam gå till eller vara på övre våningen. Det kändes som om det var så långt borta, som om det inte hörde till vårt hem. Det blev så mycket större.

Det här är parallellgatan. Egnahemshus och höghus.

Min gata. En småstad i större staden. Folk hälsar när de möts på gatan. 

Några minuters promenad till och jag går förbi en lantgård och in i skogen. En bit från det här stället brukar jag plocka trattkantareller, det gjorde jag redan innan jag visste att jag skulle flytta hit. När jag under de nästan 14 åren gått på promenad har jag av någon anledning ofta gått hit. När jag gick här i dag tänkte jag att det känns som om jag skulle bo i en kombination av Åbo, Karis och Snappertuna. Hörde biltrafik en bit bort, en skog och åker så nära och fick akta mig för att trampa i hästskit.

Forsen var precis som vanlig. 

den sena starten

Om jag hade haft sinnesnärvaro igår när jag plötsligt fick en förfrågan via telefon om att säga något om flickor och Bieber i radio, hade jag sagt något i stil med det här. Något om flickor och aktörskap. Något om synen på flickor. Flickor och makt. Om gemenskap.
Istället sa jag ingenting. Jag var just då upptagen med att söka referenser om mens och normativitet. Bieber, va? Musik, va?

Det irriterar mig. Jag kan inte plötsligt säga smarta saker. Jag behöver tid. När jag för tillfälle är insnöad på en specifik sak, går jag sällan omkring och analyserar annat. Jag tänker mest på den där menstruationen, medikaliseringen av flickkroppen och att både mens och utebliven mens kan fungera som en sigill för en lyckad identifikation som ätstörd.

Och det irriterar mig, för efter igår har jag tänkt en hel massa om flickor och Belieber.

den sortens fredag

Man vaknar tidigare än man skulle tro.  Man är förvånadsvärt pigg.

Man vill inte gå utomhus på grund av regn. Man får faktiskt ett och annat gjort jobbmässigt. Man gör hemgjord majonäs och klyftpotatis.

Man blir väldigt trött. Man tupplurar hellre bort kvällen än går på fredagsöl. Man är rätt nöjd.

Man har ont i kroppen. Man premiärgör jansons frestelse. Man har en extrakelig katt.

Hur det känns att idag få gå på släppfest för Martrådar*

Ganska exakt så här:

* Härifrån går det snart att beställa den.

en gammal t-skjorta, ett plastlejon och en middag

I måndags när jag kom hem efter jobbet placerade jag en matlåda i mikrovågsugnen, ställde in tiden på tre minuter. Gick till vardagsrummet, knäppte på teven, fastnade på soffan, såg en snutt av Min morgon, de pratade om kläder och smycken. De nämnde en affär i Helsingfors, jag googlade affären, fastnade på hemsidan, såg ett halsband i tyg. Gick till tamburskåpet, grävde fram en sönderklippt t-skjorta, klippte lite mer i den, flätade tygremsorna, grävde lite till i skåpet, hittade några loppisfyndade plastdjur, hittade loppisfyndade plastblommor, hittade loppisfyndade ljusmanchetter, hittade fjädrar. Provade knyta fast fjädrarna i det flätade tyget. Såg inte helt dumt ut. Provade knyta fast blommorna i det flätade tyget. Såg inte klokt ut. Provade knyta fast manchetten i det flätade tyget. Såg mer klokt ut, men ändå inte. Provade knyta fast ett plastlejon i det flätade tyget, misslyckades. Gjorde hål i lejonet, grävde fram järntråd, grävde fram en pensel och målarfärg. Trädde järntråden genom lejonet, målade lejonet turkost, knöt fast lejonet i det flätade tyget. Såg på klockan. Gissade att det gått långt över en timme sedan jag placerat matlådan i mikrovågsugnen. Ställde in tiden på tre minuter. Åt grytan jag värmt.

Släpp boken lös, typ

Igår bloggade Mia om att uppträda, läsa högt och nervositet. Idag är det bokens och rosens dag. Den 18.5 ordnas evenemanget Kirja irti! i Åbo. Då kan man lyssna på engelska och finska diktdialoger, samtal, poesikaraoke och föredrag. Och så kan man gå på kvällsklubb och lyssna på mig som ska uppträda med egenskriven poesi ackompanjerad av livemusik.

Det här som ett tips.

veckans tips för fem städer

Om man är i Mariehamn på tisdag eller i Karis på torsdag kan man se pjäsen Mina vackra ögon. Det är teatergruppen Blaue Frau som gör teater utgående från Nina Hemingssons enrutingar. Jag är inte i Mariehamn, inte heller i Karis. Istället får jag vänta till december då pjäsen kommer till Åbo.

Om man är i Stockholm på onsdag kan man lyssna på en intervju med Kristina Lugn. Jag är inte i Stockholm. Det är ganska dåligt.

Om man är i Åbo kan man på onsdag se Riksteaterns gästspel, pjäsen Håpas du trifs bra i fengelset. Jag är i Åbo. Jag är glad att jag är i Åbo.

Om man är i Göteborg på fredag kan man lyssna på Sara Ahmed och en paneldebatt. Jag är inte i Göteborg.  Jag har lyssnat på föredrag av Sara Ahmed en gång tidigare. Jag kunde tänka mig att göra det igen.

tripp, trapp (och trull)

Gonatt.

lördag 01:23, förbi St. Karins, regnigt

make animated gifs like this at MakeAGif

Fin fredag

Att stiga upp 5:50 är inte min grej. Min grej är å andra sidan att lyssna på forskning om Monika Fagerholms författarskap, träffa en hel massa trevliga människor, sitta på café som känns som hemma och skriva (ja, skriva! och inte avhandling, äntligen inte avhandling), hälsa på Fru Bokbabbel i det famösa radhuset, dricka skumpa och äta takeawaypizza (fler år sen jag gjorde det senast, när jag tänker efter bodde jag i förrförra lägenheten). Klockan 5:50 var kanske inte så hårt pris. Men det känns redan.

mera frågor och mera svar (och ännu är det inte försent)

Nina undrade:

Vad händer med dig när du flyttar?
Jag blir lite tydligare i konturerna. Jag brukar känna lättnad och undra varför jag inte gjort det tidigare. Jag tror alltid att jag ska sakna det gamla stället/lägenheten, men det har aldrig hänt, istället brukar det kännas som om jag aldrig bott någon annanstans.

Vilka färger har ditt hår just nu?
Det är väldigt blont. Lite rosa slingor. De turkosa och lila slingorna syns knappt.

Vad skrev du i "Mina vänner"-böckerna som svar på frågan "Vad vill du bli när du blir stor?"
Familjedagvårdare (jag var noga med att visa vad det egentligen hette och inte skriva dagmamma), arkeolog och författare.

Kan man få en dagens outfit? ;)

Svart, vitt, grått, randigt och lite rosa.

Ponks frågade:

Om du hade skrivit en teaterpjäs, vad hade den då haft för tema (tror du)?
För ett drygt år sedan skrev jag min sista replik i en. Hade den på en läsrunda, fick kommentarer, bearbetade den och skickade den till en teaterregissör och en teatergrupp som jag inte hörde något från. Den handlade om att uppleva en händelse på väldigt olika sätt.
Om jag nu skulle skriva något skulle det handla om att synliggöra normer kring kön. Hur vet jag inte.

Om du hade fått välja att bli fotad med en kändis, vem hade du velat bli fotograferad med?

Usch. Tycker inte om att bli fotad. I så fall skulle jag vilja bli fotad med en kompis som råkar vara kändis. Men inte för att den är kändis. 

Om du hade blivit tvingad till att ha nån form av mjukisdjur på ditt arbetsbord, vad hade du då valt att ha för djur?

Haha. Kunde vara vilket djur som helst, bara det är litet. Uppskattar ordet "tvingad" i frågan, för herregud om folk uppfattar mig som en typ som gärna har mjukisdjur. På väggen har jag ett kort av Nalle Puh, som jag fick som ett tack-för-hjälpen-kort av en student. Ibland känns det som på gränsen  hur mjukis jag känner mig. 

Om du fick ett 1000 €:s presentkort till valfri butik, vilken hade du då gått till?

En matbutik. För mat behöver man alltid. Eller egentligen en matbutik som också säljer dammsugare. Min dammsugare dog för någon vecka sedan och de känns hopplöst dyra.

Jeee, frågor! Och ännu kan man fråga

Jessica hade flera frågor:

Finns det gånger/perioder under de 15 åren du bloggat som du på allvar tänkt sluta? Varför? 

Det finns många gånger. Antagligen fler än jag minns. För att jag en lång period inte hade internet hemma och skrev i datasalen på bibban eller i Humanisticums källare. För att jag skrev gradu om nätdagböcker och kände att det blev avigt eller tårta på tårta. För att jag tyckte att jag aldrig gjorde något intressant. För att jag gjorde så mycket annat att jag inte orkade. För att jag en period kände att jag hade för många läsare. För att jag en period kände att ingen läste. För att jag blev uttråkad av mig själv.

Tortillas (de mjuka) eller tacos (de hårda)?

Tortillas eftersom de är lättare att äta. Annars nachos, som tacos men lättare att äta.

Skulle du hellre välja bort filmer eller tv-serier om du var tvungen?

Just nu filmer. Lätt. Har knappt sett några den senaste tiden på grund av alla tv-serier.

Hur ser ditt drömboende ut?

Det ultimata skulle vara att bo någonstans där jag aldrig behövde städa. Övrigt: inte etta med kokvrå, inte ställe där det är långt till grönområde, inte en lägenhet med gård som jag måste sköta, inte en lägenhet med få och små fönster, inte på en öde ö eller på landet.

Är du en crazy cat lady?

Va? Nu förstår jag nog inte riktigt frågan. Min pappa drömde nyligen att jag skaffade fler katter, så många att jag gav några till honom. Jag är inte (ännu) min pappa.

Nils eller Odd?

Nils.

Har jag bloggat tillräckligt länge för att ha en frågestund?

JA!

Vad ska vi äta på fredag?

Något gott. Något jag kan hjälpa fixa. Något småplockigt.

Mia kom av sig av Jessicas frågor, så hon frågade vad det var hon ville veta.

Du ville veta det du alltid vill veta, när får du inbjudan till karonka. Jag säger som jag brukar säga: snaaaaaaart, men inte än.

Jill hade också flera frågor:

Vilken är din favorit TV-serie av de som snurrar just nu? 

Breaking bad och Dexter. Båda har intressanta karaktärer som utvecklas.

Om du skulle flytta utomlands, vart skulle du flytta och varför? 

Egentligen tror jag att jag vill flytta vart som helst. Men om jag tänker att jag skulle flytta för gott vill jag flytta till ett ställe där jag redan nu känner mig hemma och har nära till Finland eller redan från tidigare familj, vänner och bekanta, så Stockholm eller Australiens öst- eller västkust.

Vad är ditt finaste minne från barndomen?

Hur jag än försöker komma på ett, lyckas jag inte. Istället måste jag säga att hälsa på mommo och mofa i Ekenäs, på grund av trygghetskänslan där. Oberoende om det är jul, sommar, en vanlig vardagskväll. Samma känsla känner jag fortfarande när jag hälsar på, öppnar dörren och sätter mig en gungstol min morfarsmor alltid satt i när jag var liten.

Christa undrade hur många cider jag drack igår.

Efter att jag slutat skratta högt, kan jag svara två cider, efter att du gick.

Frågestund

Innan lördag fanns det tre bloggklassiker jag inte gjort tidigare. En av dem är att få besök av gästbloggare. Det hade jag i lördags. Det var spännande. Dags för test av nästa grej. Ännu mera spännande:

Frågestund!

Fråga vad som helst och jag svarar. Om det blir så pinsamt att ingen frågar, måste jag väl kopiera frågor Blondinbella fått och svara på dem. 

ps. iiiiiiiiiiik!

pps. Man får fråga under pseudonym.

ppps. ännu mer iiiiiiiik.

ett, tu, tre, fyra, fem (typ)

Det är intressant hur snabbt man glömmer. 

För exakt fem år sedan bodde jag i Uppsala. Det minns jag. Men jag minns inte vem som fyllde 30. (Förlåt om det var du och jag glömt!) Av kommentaren att dömma höll jag någon form av presentation. Vilken har jag ingen aning om. Och då kändes allt så stort, tydligen.

För exakt fyra år sedan var jag antagligen på jobbresa. Några dagar innan packade jag och några dagar senare bloggade jag om resan. Resan hade jag nästan glömt. Egentligen hade jag nästan glömt att jag hade det jobbet. När jag först läste blogginlägget trodde jag att jag skrivit fel när jag skrev att jag föreläst om utbildningspolitik, men när jag tänker efter var det nog så. Vad jag sa har jag ingen aning om.

För exakt tre år sedan var jag sjuk. Just den slängen av sjukdom minns jag på grund av utebliven Amsterdamresa. Och vulkanaskmolnet.

För exakt två år sedan gjorde jag lite av varje. Det minns jag som i går (nästan). Konferenspanelen blev, med facit i hand, bästa panelen ever. Vad jag skickade till SvS-tävlingen har jag inget minne av. Hade glömt att GP-finalen brukar vara den här tiden på året. Efter lite googling hittade jag att den i år ordnas 3.5 i Åbo.

För exakt ett år sedan gjorde jag antagligen väldigt lite. Känns som om det var minst fem år sedan.

Och för arkivet: idag har jag haft sista föreläsningen för den här våren. Gick väldigt fort. Mycket bra med duktiga studeranden. De hade observerat hur rum blir könade och hur rum könar. Jag sa knappt något.

galna (katt)dagar

Besökte galna dagar. Kom hem med kattsand och kattmat, det mesta på normalpris. Tog inte länge tills Knut kom springande från vardagsrummet för att kolla vad jag hittat.

en gästbloggare!

Idag är ingen vanlig dag för idag har jag besök av en gästbloggare för första gången i världshistorien. Det är inte vilken som helst gästbloggare, det är Mia Franck. Stor ära att få ställa frågor om hennes bok Martrådar som publiceras i april. Och inte bara det, jag fick också vara en av testläsarna innan hon skickat in det till förlag. I januari 2012 bloggade jag att manuset borde bli antaget av förlag och få pris. Antaget blev det och jag tycker fortfarande att det borde få pris. Över till Mia:

Lotta, kära skrivande kollega, mycket glad över att få hänga här på din blogg. Man känner sig som en bloggnovis när man gör intrång hos nån som bloggat i 15 år. (Imponerad till max över det.) Nå, ska svara på dina frågor som gräver i texten:

I Martrådar finns många karaktärer, hur bestämde du dig för att det var Matilda/Mati som var huvudkaraktären?

Inte en chans att de andra skulle ha överröstat henne. Hon tog kommandot från början. Så talar hon också ur ett jag-perspektiv, hon brer ut sig. Övriga fick inte mer än biroller.

Hände det medan du skrev att du ville att någon annan av karaktärerna skulle få ta över platsen som huvudperson? Fanns det någon av dem som ville ha en egen bok?

Som sagt, Mati ger dem inga såna möjligheter. Men visst, det finns en eller möjligen två som muttrat en del. Jag har ändå selektiv hörsel. Det som däremot varit knepigare än karaktärer är vissa scener som gett uppslag till andra idéer, andra böcker. Sånt har jag antecknat, för framtiden.

Jag upplevde att miljön var väldigt viktig. Var det självklart att det var här det skulle utspela sig?

O ja. Miljön är en del av karaktärerna. Det är miljön som skapade känslan för mig medan jag skrev. Alltså småstaden och hur man kan känna inför den. Lite så där både och. Trivas i tryggheten och vantrivas i instängdheten. Jag har gjort miljön till en egen röst genom att låta miljön vara en rösthelhet och Mati-Maran en annan. Vill också säga att ifall man känner igen miljön så ja, jag har lånat från existerande stad eller snarast städer, men det är en fiktiv stad, Björknäs.

Har du funderat på vad du kommer att läsa upp vid framträdanden? Hur har du valt?

Whoa. Jarå. Jag vet vad jag kan läsa utan att förstöra vändpunkter, utan att avsölja för mycket. Men nej. Vilka sidor vet jag inte för jag väntar på att få ombrytningen. Men i det stora hela vet jag vad som kan läsas.

Tack Lotta för dina frågor. Kul att få frågor av nån som faktiskt hunnit läsa nån version av texten. Imorgon drar jag vidare till Ninas Mellanrum och bjuds bland annat på kaffe.

men annars är det bra

alla om

Förra veckoslutet, när jag ännu trodde att jag skulle kunna spurta till textdeadline, gjorde jag ett misstag. Jag gick in på nätgemenskapen som jag forskar om. Hela söndagen och måndagen förträngde jag mitt snabba, kallsvettiga besök, och samtidigt varför jag inte klarade deadline.

I tisdags öppnade jag avhandlingsdokumentet, läste det sista jag skrivit. Där, på exakt det stället, fattades ett datum för ett citat. Det datumet kommer jag aldrig att kunna skriva in, fick jag veta när jag kontaktat upprätthållarna av nätgemenskapen jag forskar om.

Om jag den 1.4 hade besökt nätgemenskapen, som jag forskar om, hade datumet funnits där. Om jag besökt stället den 1.4 skulle jag också ha förstått att jag måste panikskärmdumpa hela nätgemenskapen. Om jag besökt nätgemenskapen den 1.4 hade jag läst att de dagen innan meddelat att de kommer att förnya hela stället den 2.4. Om jag loggat in den 1.4 hade jag fått veta att de skulle ta bort alla bloggar i nätgemenskapen.

Den 1.4 gjorde jag ingenting. Det kändes ganska bortkastat i början av veckan.*

* Nu har jag repat mig från chocken. Idag skriver jag ett kapitel där jag kopplar blogginlägg om ätstörningar och utebliven menstruation med ett heteronormativt krav. Så ironiskt, för jag har mens just nu och skulle helst av allt gå hem. Om jag var "normal" och om jag hade någon skam i kroppen hade jag inte skrivit att jag blöder.**

** läser jag i forskningslitteratur. Jag skulle skriva om hur det skiljer sig i bloggarna där mens helst ska nämnas för att uppfattas som en frisk och "normal" kropp, om jag inte istället bestämde mig för att gå hem för att äta chips.

att få gäster

Att få gäster brukar betyda att jag städar. Jag köper hem något att äta och dricka. Men mest städar jag. Och eftersom jag inte städar så ofta som jag borde (mellan gäster) brukar jag börja städa någon dag innan jag vet att jag ska få besök. Det finns flera lager smuts som behöver gnidas bort.

Så vad gör man när man ska få besök av gästbloggare?

Jag har ingen aning. Jag har inte varit med om det tidigare. Men på lördag hälsar Mia på. Hon är på turné och har redan besökt Debutantbloggen, Katarina Persson, Bokbabbel och Maria Turtschaninoff.

den (tecknade) sanningen

Bra och mindre bra (idéer)

Bra:
- Stiga upp tidigt för att gå på seminarium.
- Stiga upp så tidigt att jag till och med såg Bokbabbel i teven.
- Äta lunch efter det tidiga seminariet.
- Imorse få en idé vad dagens föreläsning skulle innehålla.
- Vid ett sent klockslag igår fick jag för mig att göra maränger. De blev bra. De finns hemma och väntar på mig.
- Jag kom fram till att texten jag skulle skicka idag inte alls fungerar, oberoende av hur många dagar eller timmar jag försöker skriva den.

Mindre bra:
- Bli så trött av att stiga upp tidigt.
- Bli så hungrig för att man äter lunch tidigare än man brukar.
- Min föreläsningsidé innebar att jag bar många kilogram böcker tur och retur mellan byggnader på campus.
- Mina armar blev så trötta av bärandet att de skakade när jag skrev på tavlan
- Föreläsningen var så sent på arbetsdagen att jag hade behövt en tupplur innan
- Jag är så trött just nu så att jag blivit kvar på jobbet. Här har jag suttit nästan en timme med ytterjackan på.
- Jag kom fram till att texten jag skulle skicka idag inte alls fungerar, oberoende av hur många dagar eller timmar jag försöker skriva den.

Kokkonsten, söndagen och snöovädret utanför

Tecken på att min dag inte varit så spännande hittills. Och jag gillar det:

Jag kokade ägg enligt instruktioner på kokaagg.se. De blev perfekt löskokta. Långt senare har jag tänkt: "Snärtigt. Måste flera gånger göra så" eller "Sjukt, vad gott det var".

Jag är vanligast den som:
1. Inte följer instruktioner
2. Glömmer äggen kokande
3. Inte kokar ägg så ofta för att jag också glömmer dem i kylskåpet
4. Äter mycket hårdkokta ägg på grund av punkt 1 och 2.

Sambandet

Textdeadline och föreläsa på måndag, inte bäst av kombinationer.

Utan samband

Lotta tipsar

Vill man läsa något smart kan man klicka här. Då kommer man till Mia Österlunds ledare om det nya flickskapet i litteraturen.

Vill man i kväll titta på en dokumentär, tror jag att det är klockan 22 man ska knäppa på yle2. Här kan man se en trailer till dokumentären Okrönta som handlar om Blaue Fran och Subfrau. Alla teaterpjäser av dem har jag tyckt om.

Vill man läsa två recensioner av antologin Bara tillfälligt, där jag fick medverka, finns numera två recensioner. En är här och en annan här.

Vill man veta hur jag blev av med huvudvärken från helvete, kan jag berätta att 15 timmar svettig,  frusen, kaotisk sömn och en dunderkur värktabletter till slut hjälpte och jag snart ska ta en långsam promenad till jobbet för att fortsätta mot deadline.

Bonustips: om någon ringer dig från okänt nummer, svara första gången de ringer. Det kan vara din bank som undrar om ditt bankkort blivit kapat eller om du befinner dig i USA. Jag befann mig i min säng i Finland.

dagens (skriv)musik

Ursäkta, jag är upptagen med att slungas mot textdeadline. Det är inte så kompatibelt med spänningshuvudvärk, men vad gör man. Om jag inte hade huvudvärk skulle jag lyssna på musik medan jag skriver.

dålig grej kan vara bra grej

Igår fick jag svårt att andas när jag tänkte att jag borde:
1. hitta på aprillskämt
2. skriva på romanidé/blogg/novell/avhandlingskapitel
3. läsa ett forskarseminariepapper som skickats under påsk och ska diskuteras idag
4. städa köksskåpet
5. duscha
6. gå ut i solen
7. motionera
8. göra annat än titta på avsnitt efter avsnitt av Buffy och spela Shadow Cities.

Vad jag lärde mig:
1. fyra dagar är väldigt lite
2. det är inte bra att innan ledighet skriva långa listor över sådant man vill hinna med
3. att min färdighet i meningsbyggnad försvinner vid andnöd. Se bara på inlägget från igår. Ni skulle veta hur länge jag försökte formulera meningarna. Helt åt skogen blev de. Orka rätta.

Fuerteventura

Drömscenario just nu:
1. Jag inte använder sömnen till att drömma konstiga saker som jag minns när jag vaknar.
2. Jag inte använder resterande sömn till att, av allt att dömma, planera en roman, som jag minns när jag vaknar vid tretiden och är tvungen att skriva upp. Eller det här är en bra sak. Klockan tre på natten är dåligt.
3. Jag inte behöver gå på jobb imorgon.
4. Jag är någonstans där det är varmt.
5. Jag ger upp pressen att hitta på ett aprilskämt.


Russian Red