Jeee, frågor! Och ännu kan man fråga

Jessica hade flera frågor:

Finns det gånger/perioder under de 15 åren du bloggat som du på allvar tänkt sluta? Varför? 

Det finns många gånger. Antagligen fler än jag minns. För att jag en lång period inte hade internet hemma och skrev i datasalen på bibban eller i Humanisticums källare. För att jag skrev gradu om nätdagböcker och kände att det blev avigt eller tårta på tårta. För att jag tyckte att jag aldrig gjorde något intressant. För att jag gjorde så mycket annat att jag inte orkade. För att jag en period kände att jag hade för många läsare. För att jag en period kände att ingen läste. För att jag blev uttråkad av mig själv.

Tortillas (de mjuka) eller tacos (de hårda)?

Tortillas eftersom de är lättare att äta. Annars nachos, som tacos men lättare att äta.

Skulle du hellre välja bort filmer eller tv-serier om du var tvungen?

Just nu filmer. Lätt. Har knappt sett några den senaste tiden på grund av alla tv-serier.

Hur ser ditt drömboende ut?

Det ultimata skulle vara att bo någonstans där jag aldrig behövde städa. Övrigt: inte etta med kokvrå, inte ställe där det är långt till grönområde, inte en lägenhet med gård som jag måste sköta, inte en lägenhet med få och små fönster, inte på en öde ö eller på landet.

Är du en crazy cat lady?

Va? Nu förstår jag nog inte riktigt frågan. Min pappa drömde nyligen att jag skaffade fler katter, så många att jag gav några till honom. Jag är inte (ännu) min pappa.

Nils eller Odd?

Nils.

Har jag bloggat tillräckligt länge för att ha en frågestund?

JA!

Vad ska vi äta på fredag?

Något gott. Något jag kan hjälpa fixa. Något småplockigt.

Mia kom av sig av Jessicas frågor, så hon frågade vad det var hon ville veta.

Du ville veta det du alltid vill veta, när får du inbjudan till karonka. Jag säger som jag brukar säga: snaaaaaaart, men inte än.

Jill hade också flera frågor:

Vilken är din favorit TV-serie av de som snurrar just nu? 

Breaking bad och Dexter. Båda har intressanta karaktärer som utvecklas.

Om du skulle flytta utomlands, vart skulle du flytta och varför? 

Egentligen tror jag att jag vill flytta vart som helst. Men om jag tänker att jag skulle flytta för gott vill jag flytta till ett ställe där jag redan nu känner mig hemma och har nära till Finland eller redan från tidigare familj, vänner och bekanta, så Stockholm eller Australiens öst- eller västkust.

Vad är ditt finaste minne från barndomen?

Hur jag än försöker komma på ett, lyckas jag inte. Istället måste jag säga att hälsa på mommo och mofa i Ekenäs, på grund av trygghetskänslan där. Oberoende om det är jul, sommar, en vanlig vardagskväll. Samma känsla känner jag fortfarande när jag hälsar på, öppnar dörren och sätter mig en gungstol min morfarsmor alltid satt i när jag var liten.

Christa undrade hur många cider jag drack igår.

Efter att jag slutat skratta högt, kan jag svara två cider, efter att du gick.

Frågestund

Innan lördag fanns det tre bloggklassiker jag inte gjort tidigare. En av dem är att få besök av gästbloggare. Det hade jag i lördags. Det var spännande. Dags för test av nästa grej. Ännu mera spännande:

Frågestund!

Fråga vad som helst och jag svarar. Om det blir så pinsamt att ingen frågar, måste jag väl kopiera frågor Blondinbella fått och svara på dem. 

ps. iiiiiiiiiiik!

pps. Man får fråga under pseudonym.

ppps. ännu mer iiiiiiiik.

ett, tu, tre, fyra, fem (typ)

Det är intressant hur snabbt man glömmer. 

För exakt fem år sedan bodde jag i Uppsala. Det minns jag. Men jag minns inte vem som fyllde 30. (Förlåt om det var du och jag glömt!) Av kommentaren att dömma höll jag någon form av presentation. Vilken har jag ingen aning om. Och då kändes allt så stort, tydligen.

För exakt fyra år sedan var jag antagligen på jobbresa. Några dagar innan packade jag och några dagar senare bloggade jag om resan. Resan hade jag nästan glömt. Egentligen hade jag nästan glömt att jag hade det jobbet. När jag först läste blogginlägget trodde jag att jag skrivit fel när jag skrev att jag föreläst om utbildningspolitik, men när jag tänker efter var det nog så. Vad jag sa har jag ingen aning om.

För exakt tre år sedan var jag sjuk. Just den slängen av sjukdom minns jag på grund av utebliven Amsterdamresa. Och vulkanaskmolnet.

För exakt två år sedan gjorde jag lite av varje. Det minns jag som i går (nästan). Konferenspanelen blev, med facit i hand, bästa panelen ever. Vad jag skickade till SvS-tävlingen har jag inget minne av. Hade glömt att GP-finalen brukar vara den här tiden på året. Efter lite googling hittade jag att den i år ordnas 3.5 i Åbo.

För exakt ett år sedan gjorde jag antagligen väldigt lite. Känns som om det var minst fem år sedan.

Och för arkivet: idag har jag haft sista föreläsningen för den här våren. Gick väldigt fort. Mycket bra med duktiga studeranden. De hade observerat hur rum blir könade och hur rum könar. Jag sa knappt något.

galna (katt)dagar

Besökte galna dagar. Kom hem med kattsand och kattmat, det mesta på normalpris. Tog inte länge tills Knut kom springande från vardagsrummet för att kolla vad jag hittat.

en gästbloggare!

Idag är ingen vanlig dag för idag har jag besök av en gästbloggare för första gången i världshistorien. Det är inte vilken som helst gästbloggare, det är Mia Franck. Stor ära att få ställa frågor om hennes bok Martrådar som publiceras i april. Och inte bara det, jag fick också vara en av testläsarna innan hon skickat in det till förlag. I januari 2012 bloggade jag att manuset borde bli antaget av förlag och få pris. Antaget blev det och jag tycker fortfarande att det borde få pris. Över till Mia:

Lotta, kära skrivande kollega, mycket glad över att få hänga här på din blogg. Man känner sig som en bloggnovis när man gör intrång hos nån som bloggat i 15 år. (Imponerad till max över det.) Nå, ska svara på dina frågor som gräver i texten:

I Martrådar finns många karaktärer, hur bestämde du dig för att det var Matilda/Mati som var huvudkaraktären?

Inte en chans att de andra skulle ha överröstat henne. Hon tog kommandot från början. Så talar hon också ur ett jag-perspektiv, hon brer ut sig. Övriga fick inte mer än biroller.

Hände det medan du skrev att du ville att någon annan av karaktärerna skulle få ta över platsen som huvudperson? Fanns det någon av dem som ville ha en egen bok?

Som sagt, Mati ger dem inga såna möjligheter. Men visst, det finns en eller möjligen två som muttrat en del. Jag har ändå selektiv hörsel. Det som däremot varit knepigare än karaktärer är vissa scener som gett uppslag till andra idéer, andra böcker. Sånt har jag antecknat, för framtiden.

Jag upplevde att miljön var väldigt viktig. Var det självklart att det var här det skulle utspela sig?

O ja. Miljön är en del av karaktärerna. Det är miljön som skapade känslan för mig medan jag skrev. Alltså småstaden och hur man kan känna inför den. Lite så där både och. Trivas i tryggheten och vantrivas i instängdheten. Jag har gjort miljön till en egen röst genom att låta miljön vara en rösthelhet och Mati-Maran en annan. Vill också säga att ifall man känner igen miljön så ja, jag har lånat från existerande stad eller snarast städer, men det är en fiktiv stad, Björknäs.

Har du funderat på vad du kommer att läsa upp vid framträdanden? Hur har du valt?

Whoa. Jarå. Jag vet vad jag kan läsa utan att förstöra vändpunkter, utan att avsölja för mycket. Men nej. Vilka sidor vet jag inte för jag väntar på att få ombrytningen. Men i det stora hela vet jag vad som kan läsas.

Tack Lotta för dina frågor. Kul att få frågor av nån som faktiskt hunnit läsa nån version av texten. Imorgon drar jag vidare till Ninas Mellanrum och bjuds bland annat på kaffe.

men annars är det bra

alla om

Förra veckoslutet, när jag ännu trodde att jag skulle kunna spurta till textdeadline, gjorde jag ett misstag. Jag gick in på nätgemenskapen som jag forskar om. Hela söndagen och måndagen förträngde jag mitt snabba, kallsvettiga besök, och samtidigt varför jag inte klarade deadline.

I tisdags öppnade jag avhandlingsdokumentet, läste det sista jag skrivit. Där, på exakt det stället, fattades ett datum för ett citat. Det datumet kommer jag aldrig att kunna skriva in, fick jag veta när jag kontaktat upprätthållarna av nätgemenskapen jag forskar om.

Om jag den 1.4 hade besökt nätgemenskapen, som jag forskar om, hade datumet funnits där. Om jag besökt stället den 1.4 skulle jag också ha förstått att jag måste panikskärmdumpa hela nätgemenskapen. Om jag besökt nätgemenskapen den 1.4 hade jag läst att de dagen innan meddelat att de kommer att förnya hela stället den 2.4. Om jag loggat in den 1.4 hade jag fått veta att de skulle ta bort alla bloggar i nätgemenskapen.

Den 1.4 gjorde jag ingenting. Det kändes ganska bortkastat i början av veckan.*

* Nu har jag repat mig från chocken. Idag skriver jag ett kapitel där jag kopplar blogginlägg om ätstörningar och utebliven menstruation med ett heteronormativt krav. Så ironiskt, för jag har mens just nu och skulle helst av allt gå hem. Om jag var "normal" och om jag hade någon skam i kroppen hade jag inte skrivit att jag blöder.**

** läser jag i forskningslitteratur. Jag skulle skriva om hur det skiljer sig i bloggarna där mens helst ska nämnas för att uppfattas som en frisk och "normal" kropp, om jag inte istället bestämde mig för att gå hem för att äta chips.

att få gäster

Att få gäster brukar betyda att jag städar. Jag köper hem något att äta och dricka. Men mest städar jag. Och eftersom jag inte städar så ofta som jag borde (mellan gäster) brukar jag börja städa någon dag innan jag vet att jag ska få besök. Det finns flera lager smuts som behöver gnidas bort.

Så vad gör man när man ska få besök av gästbloggare?

Jag har ingen aning. Jag har inte varit med om det tidigare. Men på lördag hälsar Mia på. Hon är på turné och har redan besökt Debutantbloggen, Katarina Persson, Bokbabbel och Maria Turtschaninoff.

den (tecknade) sanningen

Bra och mindre bra (idéer)

Bra:
- Stiga upp tidigt för att gå på seminarium.
- Stiga upp så tidigt att jag till och med såg Bokbabbel i teven.
- Äta lunch efter det tidiga seminariet.
- Imorse få en idé vad dagens föreläsning skulle innehålla.
- Vid ett sent klockslag igår fick jag för mig att göra maränger. De blev bra. De finns hemma och väntar på mig.
- Jag kom fram till att texten jag skulle skicka idag inte alls fungerar, oberoende av hur många dagar eller timmar jag försöker skriva den.

Mindre bra:
- Bli så trött av att stiga upp tidigt.
- Bli så hungrig för att man äter lunch tidigare än man brukar.
- Min föreläsningsidé innebar att jag bar många kilogram böcker tur och retur mellan byggnader på campus.
- Mina armar blev så trötta av bärandet att de skakade när jag skrev på tavlan
- Föreläsningen var så sent på arbetsdagen att jag hade behövt en tupplur innan
- Jag är så trött just nu så att jag blivit kvar på jobbet. Här har jag suttit nästan en timme med ytterjackan på.
- Jag kom fram till att texten jag skulle skicka idag inte alls fungerar, oberoende av hur många dagar eller timmar jag försöker skriva den.

Kokkonsten, söndagen och snöovädret utanför

Tecken på att min dag inte varit så spännande hittills. Och jag gillar det:

Jag kokade ägg enligt instruktioner på kokaagg.se. De blev perfekt löskokta. Långt senare har jag tänkt: "Snärtigt. Måste flera gånger göra så" eller "Sjukt, vad gott det var".

Jag är vanligast den som:
1. Inte följer instruktioner
2. Glömmer äggen kokande
3. Inte kokar ägg så ofta för att jag också glömmer dem i kylskåpet
4. Äter mycket hårdkokta ägg på grund av punkt 1 och 2.

Sambandet

Textdeadline och föreläsa på måndag, inte bäst av kombinationer.

Utan samband

Lotta tipsar

Vill man läsa något smart kan man klicka här. Då kommer man till Mia Österlunds ledare om det nya flickskapet i litteraturen.

Vill man i kväll titta på en dokumentär, tror jag att det är klockan 22 man ska knäppa på yle2. Här kan man se en trailer till dokumentären Okrönta som handlar om Blaue Fran och Subfrau. Alla teaterpjäser av dem har jag tyckt om.

Vill man läsa två recensioner av antologin Bara tillfälligt, där jag fick medverka, finns numera två recensioner. En är här och en annan här.

Vill man veta hur jag blev av med huvudvärken från helvete, kan jag berätta att 15 timmar svettig,  frusen, kaotisk sömn och en dunderkur värktabletter till slut hjälpte och jag snart ska ta en långsam promenad till jobbet för att fortsätta mot deadline.

Bonustips: om någon ringer dig från okänt nummer, svara första gången de ringer. Det kan vara din bank som undrar om ditt bankkort blivit kapat eller om du befinner dig i USA. Jag befann mig i min säng i Finland.

dagens (skriv)musik

Ursäkta, jag är upptagen med att slungas mot textdeadline. Det är inte så kompatibelt med spänningshuvudvärk, men vad gör man. Om jag inte hade huvudvärk skulle jag lyssna på musik medan jag skriver.

dålig grej kan vara bra grej

Igår fick jag svårt att andas när jag tänkte att jag borde:
1. hitta på aprillskämt
2. skriva på romanidé/blogg/novell/avhandlingskapitel
3. läsa ett forskarseminariepapper som skickats under påsk och ska diskuteras idag
4. städa köksskåpet
5. duscha
6. gå ut i solen
7. motionera
8. göra annat än titta på avsnitt efter avsnitt av Buffy och spela Shadow Cities.

Vad jag lärde mig:
1. fyra dagar är väldigt lite
2. det är inte bra att innan ledighet skriva långa listor över sådant man vill hinna med
3. att min färdighet i meningsbyggnad försvinner vid andnöd. Se bara på inlägget från igår. Ni skulle veta hur länge jag försökte formulera meningarna. Helt åt skogen blev de. Orka rätta.

Fuerteventura

Drömscenario just nu:
1. Jag inte använder sömnen till att drömma konstiga saker som jag minns när jag vaknar.
2. Jag inte använder resterande sömn till att, av allt att dömma, planera en roman, som jag minns när jag vaknar vid tretiden och är tvungen att skriva upp. Eller det här är en bra sak. Klockan tre på natten är dåligt.
3. Jag inte behöver gå på jobb imorgon.
4. Jag är någonstans där det är varmt.
5. Jag ger upp pressen att hitta på ett aprilskämt.


Russian Red

att fira påsk på bästa sätt

Förutom att gårdagen var en enda lång fest har resten firats på näst bästa sätt. Tolv avsnitt av Buffy the Vampire Slayer avverkade. Bara 132 avsnitt kvar att se via netflix.

1 av 6

Steg 1 i firande av 30-åring är fixat. Nu bara en restaurang och ca fyra pubbar kvar.

det hårda livet

Om man ska lyckas får man kämpa. Det gäller att inte ge upp, även om det känns besvärligt. Redan innan jag kommit halvvägs började jag tvivla på mig själv. Ibland måste man ge allt man har.

Efter att jag ätit lunch idag, en mycket delikat, stekt zuccini tyckte jag att det kunde passa med plättar, vispgrädde och sylt. Testade ett nytt recept, gjorde två portioner. Tog närmare en timme att äta samtliga plättar. Det var gott. Två portioner var väldigt mycket. Jag klarade det! Tror jag är värd tvserietittande resten av dagen.

man tager vad man haver

Jag hade en dag då jag varken lyckades skriva den ena eller andra texten, fyra olika färger, en hop loppisfyndade plastdjur, en ful tavla, en loppisfyndad träkloss, spik, snöre, en trasig bordstablett, en loppisfyndad bricka, en loppisfyndad dinosaurie, en tjur i papier mache, superlim, bilder jag klippt ut från tidskrifter.

Förutom att det blev en stor röra i köket och superlim på mina fingrar, blev det:

Blev också en hel massa loppisfynd och pysselsaker kvar i skåpet. Man kan säga att jag har en tendens att köpa saker jag ska fixa på något sätt, eller saker jag tänker att kunde passa till något större projekt. Vad det större projektet består av vet jag ännu inte, förutom att jag drömmer om att det kretsar kring ett cykelhjul på väggen. Cykelhjulet har jag ännu inte hittat.

finn fem fel

1. Jag gick till Hesburger igårkväll efter krogen. Det var inte så gott som jag fantiserade.
2. Jag väntade igårkväll tjugo minuter på bussen när det skulle ha tagit tio minuter att gå hem. Det var kallt.
3. Jag vaknade lite över fyra och kunde inte somna om, vilket betyder att jag sov mindre än fyra timmar. Är trött.
4. Jag köpte inte festivalpass till Stockholm Music & Arts samma dag de började säljas. De sålde genast slut.
5. Jag skulle gå tidigare från jobbet idag eftersom jag vill sova. Jag är fortfarande på jobbet.

kan vi gå nu?

För tillfället är jag en stor geggamoja. Nött, stött och blött. Postforskarseminarium, postmangling. Posteljon kunde för min del när som helst hämta mig, placera mig i den stora cykelväskan och köra hem mig. Jag behöver sova. Det är inte ledsna miner. Det var bra kommentarer. Det är min frustration över att jag endast var förmögen att nicka, anteckna, lyssna och sedan inte få något ur mig. Här sitter jag nu, oförmögen att jobba vidare, jag väntar så att grannrumskollegan jobba tillräckligt så att hon känner att hon kan komma med mig på mat och dryck. Jag behöver mat och dryck. Men mest behöver jag sova.

och på sextioandra dagen

... var jag så trött efter jobbet att jag kröp ner i sängen redan halv elva och kom först då ihåg att jag glömt blogga.

som man är

1. Var med om en ny grej i fredags. Kom till jobbet med nytt hår och en kollega måste luta sig mot korridorväggen så att hen inte skulle trilla omkull av skratt. Det var efter att hen frågat om jag blivit tokig. Jag tog inte det illa upp. Och nej, jag hade inte blivit tokig. Kollegan har ett flertal gånger nämnt hur lugn jag är, hur man kan lita på att jag inte flippar, och att jag säger lugna, sansade kommentarer under forskarseminariet. Att jag verkar vara sån som tänker smarta saker, säger smarta saker och så är det bra med det, inget yras och flamsas och pratas i evigheter utan att egentligen säga något alls. Varje gång jag fått höra det har jag sagt något i stil med ett nja. Kanske det kan verka så, kanske jag är så ibland, men nja. Berättade det för mamma i går och hon var nära att behöva luta sig mot en vägg för att hon inte skulle trilla omkull av skratt. Det är väl mera det där yra och kaotiska som kommer fram när jag hänger med närmaste sörjande.

2. Igår var jag med mor, bror och far på Cirque du Solei. Det var väl okej. Men jag störde mig otroligt mycket på att det inte fanns någon berättelse. Det var lösryckta, snygga och häftiga saker. Men mest av allt lösryckt. Jag gnällde om det i pausen. Jag gnällde om det i bilen hem. Jag mal på om det tyst för mig själv när de andra åkt hem. Jag skyller på alla skrivkurser jag hängt och hänger på. Vad händer här? Vad handlar det om? Röda tråden? Man blir som man umgås.

3. Ett tips: lyssna på första avsnittet av podcasten Halå. Där kan man (bland annat) höra hur ponks och napalm pratar fritt om vem de är.

Dagens princip

Vill man så ryms man. Och alla vill.

hur skriver man på riktigt?

Gårdagen var konstig. Fortfarande efter en lång natts sömn, där det ingick att jag somnade sittande med en katt i famnen, känner jag att gårdagen var konstig.

Jag vann. JAG VANN.

Och det tar så otroligt mycket emot att skriva det. Lika jobbigt kändes det igår att skriva det på facebook och twitter, efter att mitt sällskap i publiken sagt att jag måste skriva det. Det var så otroligt jämnt mellan de tävlande. Det var så otroligt omtumlande, att jag bara famlade fram efteråt för att få en blomma, bok och kram, för att sedan famla tillbaka till min plats, där jag  fick frågan om jag skriver på riktigt och jag tror att jag svarade att jo, det gör jag. De 3,4 kilometrarna hem hade jag tänkt åka buss, men istället gick jag och sa tusen gånger (minst) i telefon "det är så sjukt", medan mamma googlade var Kuopio finns. För dit ska jag, till Kuopio den 25.5. Sjukt.

att vara lite nervös kan vara bra

"Nä", sa jag tidigare idag när Mia frågade om jag var nervös inför kvällens poetry slam. Då var det sant. Det var också sant i förmiddags när jag satt hos frissan och hon frågade samma sak samtidigt som hon blonderade mitt hår och färgade det rosa, turkost och lila.

Senare gick jag hem i strålande solsken, funderade på hur jag skulle rädda den sämsta och nyaste av dikter jag skrivit. Kom inte på något. Funderade om jag i alla fall borde försöka skriva något tvåspråkigt eller finskt, men tänkte att jag knappast skulle lyckas eftersom jag redan gjort en massa försök under helgen. Det var då jag blev nervös. Riktigt nervös. Så nervös att jag när jag kom hem översatte en av de dikter som inte fungerade så bra ifjol (kanske på grund av svenskspråkiga ordvitsar) och karvade bort ordvitsar som inte gick att översätta.

Det är här jag sitter nu. Mindre nervös. Bara lite nervös. Passligt nervös, hoppas jag.

tant åker buss mitt i natten*

Igår när jag åkte buss kunde jag inte undvika att tjuvlyssna. Jag kunde inte heller vara tyst. Så jag informerade två unga studenter vid vilken hållplats de skulle stiga av för att komma till en klubblokal. De såg rätt förvånade ut.

* klockan 23:32

jag ber att få meddela

Man kan bli arg på folk. Man kan bli arg på sånt folk gör. Man kan bli arg och ledsen på andra personers vägnar. Man kan bli arg på sig själv för att man delvis blir ledsen på grund av något som känns som fel orsak. Man kan bli arg på sig själv för att det enda som spelas upp i minnet är roliga och bra saker, när det hemska står i ett litet hörn och halvt gömmer sig.

Slut på meddelande*

*som egentligen är riktat till ett framtida jag. Det är något som behöver dokumenteras så att jag minns det om sisådär åtta år, till exempel. Bara så att framtida jaget vet: Jag kan inte tänka på så mycket annat just nu, det blir kanske annorlunda.

Ett kattinlägg är i allra högsta grad ett inlägg

Och det borde också vara det dagar då man inte undervisat sitt huvud tomt mellan 15 och 17. Men idag är i alla fall en sådan dag.

att bli bättre utan träning

När jag gick i lågstadiet avskydde jag handarbetstimmarna. När jag gick i högstadiet var det inte bättre.

Med tanke på det var det rätt mystiskt att jag i högstadiet fick ett stipendium, för mina prestationer i handarbete. Jag hade ofta en rätt skinande och häftig vision över vilka klädesplagg jag skulle sy. Men alltid slutade det på samma sätt. Jag blev frustrerad. Jag skakade av ilska. Jag satt främst och sprättade upp sömmar. Jag tog hem det halvfärdiga plagget, fick hjälp av min mamma, och tog tillbaka det till skolan. Jag fuskade.

Det konstiga slutar inte här. Det konstiga är att jag råkade nämna för en månad sedan att jag önskar mig en symaskin. Jag fick en symaskin.

Det konstiga är att jag idag använde fem timmar till att sy om en loppisfyndad herrskorta till en kjol. Den blev klar. Jag skakade inte av ilska. Jag blev lite frustrerad. Jag sprättade bara lite. Jag improviserade till och med. Nu efteråt (när jag ännu borde stryka själva tyget och sömmarna) känns det som om jag höll andad alla fem timmar. Men ja, verkar som om jag blivit bättre på att sy när jag inte gjort det på tiotals år.

Före och efter. Här hittade jag idén.

Lördag

Scenario: halvsov på soffan, fick meddelande, torrschampo, åt smörgås, buss till stan inom 30 minuter, cider på Apoteket.

en listdag

När vaknade du imorse? 

08.04.

Vad var det första du tänkte när du vaknade? 

Att jag vaknade innan väckarklockan ringde.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Jag ringde till frissan och bokade tid.

Vilket humör är du på?
Nöjd och belåten, också om jag fortfarande är flunssig.

Har du ont någonstans?
Halsen och mensvärk.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på? 

Chips.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast? 

Bröd, apelsiner, glass och kattmat

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Mejlen.

Vad ska du göra i kväll?
Dricka cider på pub och inte stanna för länge eftersom jag måste akuthandla kattsand.

Vilken är den första låten du sätter på idag? 

Har ännu inte lyssnat på något.

Vad tycker du om din blogg? 

Idag är jag inte alls lika stressad över den som tidigare i veckan.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Jag satt hemma vid köksbordet och försökte skriva avhandling, eller så vilade jag på soffan.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad? 

Det kan hända. Men har ingen aning varför.

När fotade du något senast, och vad? 

Igår kväll tog jag en bild innan jag kröp ner bredvid Orvar.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?

Inte ännu. Ska snart till en bankomat efter pengar till en present.

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då? 

En vägg.

Vad har du på dig idag? 

Svart och grått, stickat och stretchande.

tack och gonatt

För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan gick jag till jobbet medan jag lyssnade på en podcast och tänkte att jag kunde använda den i undervisningen. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan fortsatte jag planera kursen som börjar på måndag. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan gick jag för att lära mig saker om nätundervisning. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan fortsatte jag planera kursen som börjar på måndag. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan läste jag min mejl och såg att det var fler som anmält sig till kursen som börjar på måndag. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan gick jag hem, lyssnade på podcast och blev påmind om att jag glömt äta lunch idag. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan stekte jag några fiskfiléer och åt dem utan tillbehör. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan kände jag hur trött jag egentligen var. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan satte jag mig vid datorn för att posta en musikvideo istället för ett blogginlägg. För att ha något att skriva om behöver man stanna upp och tänka, tänkte jag. Sedan ångrade jag mig och skrev det här.

2 tips till ära av 50

Idag är det dag 50 av blogg100. Halvvägs, heltungt. Eller egentligen är det varierande. Just nu är det mest "gonatt, jag ska gå till sängs", därför två snabba och mycket bra tips:

1. Jill har börjat blogga igen. Det är tur för senaste tiden har jag många gånger varit nära att mejla henne och be henne privatblogga till mig, alternativt uppdatera aktivare på facebook. Läs.

2. Den 21.3 ordnas poetry slam i Åbo. Anmäl dig som tävlande. Kom som publik. Idag anmälde jag mig, fick ett fint mejlsvar och kände en blandning av prestationsångest och nervöst pirr.

som om man aldrig varit borta

Tisdagar kan man lita på. Efter en vecka av flunssa och feber, vaknade jag och kände att det var det. Jag är tillbaka. På jobbet var det som tisdagar är mest. Samma möte, samma forskarseminarium. Det enda som skilde sig var att jag inte åt lunchsallad samtidigt som jag jobbade. Istället åt jag ute. Istället för att stanna längre på jobbet gick jag till posten efter ett bokpaket. Men annars, inget ändras. Samma jobb väntar, samma antal ord skrev jag på avhandlingen idag som jag gör varje tisdag. Samma skrivkurs är jag nu på väg till.

Fyra bokreaböcker, en katt

Utsikt över torget.

De enda och sämsta rispappersrullar jag ätit. Skyller på restaurangen.

Sämsta sushin jag ätit. Skyller också på restaurangen.
Har en gång tidigare ätit där, då tyckte jag det var okej.
När jag skulle gå dit idag försökte hitta meny på nätet hittade jag istället usla recensioner. Tänkte att det inte är så farligt, jag skulle inte äta wok som de som recenserade ätit. Det var dåligt tänkt.

Se nu, köp i april och läs!

En boktrailer för Mias bok Martrådar:

Mar trailer 0008 from Schildts & Söderströms on Vimeo.

Stackars lilla värsting

Medan den här stackaren är upptagen med att sova/vakna/coldrex/surfa/somna, men framför allt tycka synd om sig själv på grund av 38,7 grader, kan ni ju lyssna på musik.


Samling

Den gamle vännen är en vacker spegel

Det är fredagkväll, kompisen har precis stigit av tåget. Vi sitter i mitt kök och äter ceasarsallad. Jag dricker rödvin som substitut för coldrex, men det fungerar inte särskilt bra. Jag sitter där med långkalsonger, en fleecehuppare och tofflor. Fickorna fulla med näsdukar, och kommer på att det kanske skulle ha varit artigt att nämna för henne att jag inte riktigt är i skick, så att hon skulle ha kunnat säga att hon inte vill hälsa på. 

"Jag har i alla fall tvättat håret", säger jag.

tre gamla sofflocksordspråk

Du vet att du haft flunssa i fyra dagar när katten som vanligtvis gnyr varje gång du nyser inte ens gnyr varannan gång.

Du vet att du haft flunssa i fyra dagar när du upptäcker att det är första dagen du inte behöver ta coldrex för att orka ligga stilla på soffan.

Vad du än gör, blogga inte att du ska skriva på avhandlingen följande (ons)dag. Ty då kommer du att vakna däckad fram till fredag då du vaknar så pass pigg att du kommer att klara av att skriva avhandling om du sitter i pyjamas vid köksbordet med ett berg av näsdukar på golvet.

ps. inget av det här gör sig bra på instagram.

SÅ JÄVLA PK!

tala är silver, lyssna är guld

När det gäller böcker är jag oftast en typ som slutar läsa rätt fort om jag inte fastnar, till skillnad från en typ som läser klart böcker den påbörjar. Det samma gäller podcastar, har jag upptäckt. Jag lyssnade på ett halvt avsnitt Filip & Fredrik men slutade. Jag lyssnade på ett halvt avsnitt Alex & Sigge men slutade. Jag lyssnade på ett och ett halvt avsnitt WTF with Marc Maron men slutade.

Så vilka lyssnar jag på?

Fram med anteckningsboken, här kommer tipsen:

1. Bitch Radio. Feminiska perspektiv på en massa olika saker.
Här om hiphop och sexuellt våld och våld i hemmet, här om funktionshinder och nätet.

2. Mediespanarna. Intressanta diskussioner med forskare.
Man kan till exempel lyssna på programmet om självskada med etnologen Anna Johansson eller om Tanten som uppfostrare, objekt och kulturbärare med etnologen Marianna Liliequist. Av de avsnitt jag hittills lyssnat på kryllar det av etnologer och någon litteraturvetare. Sånt gillar jag.

3. Writing Excuses. Om skrivandet. Mycket bra om skrivande.

4. Värvet. Långa fina intervjuer.
Mina favoriter är avsnitten med Bodil Malmsten, Lo Kauppi, Jonas Hassen Khemiri, Hanna Hellquist och Johanna Koljonen.

Vad har jag missat?

argumentationen*

Men imorgon, då ska jag skriva avhandling.

*Argumentationen i kapitlet Ätandets praktiker:

1. Ätandet är normaliserat

2. Mat och ätandet är aktivt meningsskapande

3. Ätandet uttrycker något om social ordning i samhället

4. Mat är medikaliserat

att alltid orka vara arg

Jag blir arg. Så väldigt arg på näthat, rasism, homofobi, antifeminism och så mycket annat att blogginlägget inte kommer att vara annat än ett uppräknande om jag inte slutar här. Jag blir arg på en hel del saker helt enkelt. Så väldigt arg.

Rätt ofta tänker jag att jag borde blogga om det. Sedan blir jag så arg att jag inte orkar blogga om det. Sedan blir jag arg för att jag är en människa som inte bloggar om det, som inte bloggar någon form av motstånd. Och sedan blir jag arg för att jag hela tiden är tvungen att vara så arg hela tiden. Att det finns så många saker att vara arg på. Och sedan tänker jag Gråt inte, forska.

I fredags forskade jag (som vanligt), men hade också besök av en person som skriver artikel för Astra. Vi analyserade musikvideon och det var så intressant och roligt. När jag undervisar i kvinnovetenskap brukar det vara min favoritgrej, att analysera sånger och musikvideon. Tycker om hur teorier och begrepp kan diskuteras genom dem. I fredags blev jag så ivrig att jag tänkte att jag kunde analysera några slumpmässiga musikvideon i bloggen. Men, nej. Jag vet också att det skulle betyda att jag skulle lägga mer tid på de blogginläggen än den där avhandlingen som borde bli klar.

Så ja, bara så att alla vet, jag är arg.
Jag tänker inte blogga mer om det just nu.
Jag tänker forska.

Men om vi spinner lite högre...

Det stora återseendet fortsätter. Det är trevligt med katter som gillar att åka bort och katter som tycker om att komma hem. Bäst är det med katter som inte är arga för att de tillfälligt övergetts av mig. Men det här utdragna, lyckliga, fastklistrade återseendet måste nog snart ta slut. Katterna gillar att vara hemma. Det börjar kännas som om jag fattar det redan.

Så snart mina föräldrar åkte idag, kröp Knut upp i famnen. Där sov han i tre timmar. Han kravlade iväg först efter att Orvar också försökte få plats i famnen. Orvar har sovit i famnen i två timmar. Min telefon har bara 15% ström kvar, jag har sett för många avsnitt House of Cards på raken. Snart måste jag lyfta bort Orvar. Man vill ju gärna äta nått också.

Bloggare upptagen

Den stora återföreningen pågår.

Rekommenderar!

Sen eftermiddag i onsdags läste jag Orangutants blogg. Hon hade varit på utflykt till Stockholm och gått på utställning. 

"Jag vill oooockså", tänkte jag.

"Varför får inte jaaaaag göra sånt", tänkte jag på ett ungefär.

"Snyyyyft, sånt gjorde jag när jag inte hade katterna", tänkte jag.

"Men hallå", tänkte jag. "Katterna är bortresta tills lördag. Jag kan åka. Nästa inprickade möte jag har är på fredag. Jag åker direkt".

Jag bokade resa. Rusade hem. Skyfflade toalettsaker i en väska och tog bussen till hamnen.

Kom fram klockan 6:10 på torsdag. Gick till ett hotell för att äta hotellfrukost.

Promenerade till Fotografiska. Medan jag stod utanför och väntade på att de skulle öppna tog jag det obligatoriska stockholmsska fotot.

David La Chapelle utställningen var hur fin som helst. Sommaren 2008 åkte jag till Nacka för att se hans utställning där.

Jag gick långsamt. Det tog flera timmar.

Jag var nöjd över att jag bara var i city när jag bytte tunnelbanelinja. Var mest på Söder och  Skärholmen. Satt ganska länge på Billströms, drack kaffe och jobbade.

Jag var till fyra loppisar. Emmaus hade fina blommor i taket.

Impulsresa

Igår någon timme innan båten till Stockholm skulle avgå kom jag på att det kattfria livet betyder att jag kan åka till Stockholm.

Med andra ord: Hej från Stockholm! Här är soligt. Jag har gått på utställning, suttit på café och besökt loppisar. Hejdå!

irl/afk

Kan vi inte bara bestämma en gång för alla att vi slutar använda uttrycket irl, in real life?

Jag blir tokig.
Som om livet på nätet inte är riktigt. Som om den tid man är på nätet inte är riktig. Som om man inte är verklig på nätet.

Härmed använder vi alla afk, away from keyboard. Okej? Okej.

för mycket spänning

När jag igår (ähum, i förtid skrev den här morgonens blogginlägg) var jag ironisk när jag skrev att det mest spännande som hänt igår var att jag åt makaronilåda. Då visste jag inte att det skulle bli ännu mer spännande på grund av samma makaronilåda (i kombination med textdeadline och glömska när det gäller att förvara matlådan i jobbets kylskåp). Jag hade ingen aning att jag skulle ha mardrömmar, tro att jag skulle svimma och få matförgiftning av samma makaronilåda. Men det fick jag. Samtidigt fick jag testa vad appen Sleep cycle verkligen går för. Den är mycket bra kan jag konstatera. Den hävdar att min sömnkvalité låg vid 30% medan den normalt är runt 65% (som också brukar kännas ganska dåligt). Det kan nog stämma. Och lika snabbt som matförgiftningen kom börjar jag känna att den försvinner. Vågar snart mig på att äta morgonmål.

man tror att alla år varit lika, men det är inte sant

För fem år sedan bodde jag i en pytteliten lägenhet, för att i början av mars flytta till Uppsala, och några månader senare flytta hem igen. I Sverige åkte jag mest fram och tillbaka mellan Uppsala och Stockholm och visste inte vad jag ville. På sommaren gick jag en fallskärmshopparkurs.

För tre år sedan hade jag nyss flyttat till en lägenhet med gula tapeter. Några dagar innan jag skulle fylla 30 ringde min bank och frågade om jag ville diskutera eventuellt bostadslån, jag skrattade åt tanken. 

För ett år sedan hade jag precis kommit hem från Australien. Jag skrev på avhandling och något som jag inte visste om skulle kallas prosa eller lyrik. Jag levde ett rätt harmoniskt liv med Knut och Orvar.

Igår hade jag textdeadline. Jag skrev. Sedan skrev jag. Och skrev lite till. Det mest spännande som hände var att jag åt makaronilåda som jag hittade i en burk i frysen. Så snart jag postat musikvideon av Amanda Palmer på bloggen stupade jag i säng.

Imorgon är det onsdag och min kalender är tom. Förmodligen ska jag skriva.

Om ett år hoppas jag att jag ska vara klar med den här avhandlingen. Jag hoppas att jag inte också då tänker "inom ett år". Det känns som om jag tänkt så rätt länge nu. Det enda jag vet om våren 2014 är att jag ska hålla en kurs om internetkultur och kön.

Om tre år har jag inget som helst grepp om. Det är långt dit och jag har ingen treårsplan. 

Want it Back

Amanda Palmer

ett foto i timmen

För det mesta brukar jag inte minnas vad jag gjort på födelsedagen. Antagligen främst för att jag inte brukar fira på särskilt sätt just den dagen. I år firade jag veckoslutet innan och dagen innan. På själva födelsedagen försökte jag mest göra sånt jag ville göra just då. Det här var det jag ville göra:

Klockan 9 övervägde jag att stiga upp, men höll ut.

Klockan 10 steg jag upp. Brorsan hade redan börjat städa undan festen. Jag satt mest på en stol.

Klockan elva satt vi vid köksbordet, åt chips och tittade på folk som skrinnade.

Klockan 12 satt vi fortfarande vid chipsskålen, och jag med kaffe.
Jag hade nyss fått det årliga telefonsamtalet av fammo.
Vi tittade inte på skrinnande typer utan tittade på filmer där brorsan spelade squash.

Klockan 13 hade jag flyttat mig till soffan och brorsan åkte hem.
Jag började känna att jag lever igen.
De två sakerna hade knappast något samband.

Klockan 14 skickade mamma en bild på min födelsedagspresent.  Hurra!

Klockan 15 kunde jag inte hålla mig längre. Tyvärr fungerade inte färgpennorna med tapeten.
Färgen ville inte fastna.

Klockan 16 slötittade jag på teve.

Klockan 17 slötittade jag lite mer på teve, samtidigt som jag googlade "sy kläder nybörjare"

Klockan 18 tömde jag diskmaskinen.

Klockan 19 tittade jag på fredagens avsnitt av Voice of Finland.

Klockan 20 åt jag franskisar som lunch/middag.

Efter maten somnade jag på soffan.
Vaknade tjugo över tio, somnade snart igen, vaknade två och gick till sängen för att sova.

Här hittas 2011 och 2012.

Lotta, 33 år

Eftersom det idag är min födelsedag, och jag just nu är upptagen med att ta ett foto i timmen för att dokumentera dagen, tänkte jag passa på att önska mig några saker, precis som Jenny gjorde tidigare i veckan när hon fyllde år.

Jag önskar:

Att jag inte mår allt för dåligt idag. Att jag igår hade sjukt roligt på festen. Att jag får fortsätta ha så otroligt fina vänner och att jag lär känna ännu mer fina människor. Att de fina vännerna som inte kunde komma igår är sådana jag får se snart. Jag önskar att jag får åka någonstans där det är varmt. Jag önskar semester. Jag vill snorkla någonstans där det finns massa fina fiskar och koraller. Jag vill åka tillbaka till Australien så snart som möjligt. Jag vill hälsa på min mommo och mofa snart och krama mommo (senast jag kramade henne var vid jul, då hade hon kommit hem från sjukhusvistelse och kramade mig så hårt att det nästan gjorde ont och sa "inte är det nåt fel på mig"). Jag önskar att alla jag känner får vara friska. Jag önskar mindre stress, mer jämställdhet, mer jämlikhet, mer förståelse, inget näthat, att alla blir feminister. Jag önskar att ett förlag vill ge ut mitt manus. Jag önskar att jag idag orkar ta mig till en hall och spela squash med min brorsa. Jag önskar att jag fyndar snorbilliga skridskor i rätt storlek. Jag önskar mig en symaskin. Jag önskar en verktygsback som rymmer alla mina verktyg. Jag önskar fred. Jag önskar att ingen behöver oroa sig över pengar. Jag önskar att jag blir klar med doktorsavhandlingen. Jag önskar att jag inte svimmar av skam och nervositet under disputationen.  Jag önskar att det snart igen ska ordnas poetry slam. Jag önskar fler säsonger av Breaking Bad, How I met your Mother och Mad Men till Netflix.

och på den tjugoförsta dagen...

21 dagar av kontinuerligt bloggande. Ungefär så länge tog det tills jag utan problem började komma på bloggidéer. Speciellt efter att jag bloggat regelbundet, halvt tröttnat och fallit in i ett slentrianmässigt bloggande, nästan ickebloggande tillstånd.

Dag 21 fick jag ungefär fem idéer till blogginlägg, medan det tidigare varit en oerhörd pina att få en. Dag 21 skrev jag flera blogginlägg, men bestämde mig för att också den närmaste framtiden endast publicera ett blogginlägg per dag. Man vet aldrig när det blir bloggtorka igen. Man vet heller aldrig när det plötsligt är fest och man inte har tid att skriva. Idag är kanske en sådan dag. Det är mycket möjligt att jag sparat det här blogginlägget till en dag då det är fest. Mycket möjligt är det fest hemma hos mig just nu.

klockan 23:53, eller cake pops fail

Klockan är 23:53, jag har fortfarande ett kök att städa och jag har nyss lärt mig fyra saker:

1. Att jag aldrig lär mig. Den här gången skulle jag inte testa nya recept. Jag skulle inte ens förbereda på annat sätt än att köpa chips till morgondagens fest. Ingen chans att jag skulle kocka något. Så vad gör jag? Testar nya recept.

2. Det är skitsvårt att göra cake pops. Helt förbannat länge tar det dessutom. Jag kan inte få dem att se kloka ut, de hålls inte på den jävla pinnen, chokladen stelnar inte tillräckligt fort.

3. Det finns en orsak till att receptet oftast gäller runt 15 stycken. Vad jag gjorde? Bestämde mig för att göra sextio (60) stycken.

4. Jag tycker inte ens om cake pops. De är för degiga för mig.


Så, om du är på väg till mig, om jag mot förmodan inte kastat dem: du behöver inte smaka. Jag har bara lagt fram dem för att jag inte förmådde mig att kasta dem. Så snart festen är slut kastar jag dem. Jag lovar.

när man inte vet när man ska sluta

Det fanns kanske lite för många fina färger i affären när jag handlade färg till bordet. Det fanns kanske lite för många saker som jag ville måla. Det gick kanske lite över styr. Eller, det går snart kanske lite över styr.

Min fula ljusbruna byrå blev färggrann (men behöver ännu
något lager färg), min köksstege fick lite lila. Det som inte syns är
att också hushållspappershållaren blev lila. 

At Home

Crystal Fighters

när det inte blir som man tänkte det, men bättre

För snart ett år sedan målade jag en dinosaurie. Det var väl tur. Då blev det lite färg över som jag kunde använda när jag förstörde ett bord.

Jag har tröttnat på mitt svarta trista soffbord. Fick den smarta idén att med decoupagelack och servetter piffa till det. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Om man säger så.

Ser det här som en slät bordsyta med svart grund och färggranna prickar?
Inte riktigt.

Som tur gick det att pilla bort. Och om det inte skulle ha varit möjligt
var det fråga om ett billigt bord från Ikea. Men nej, kände ganska onödigt
att sitta där och pilla, efter att jag först försökte sandpappra bort det med
klen framgång.

Jag fick en idé. Utan är tänka efter så tog jag fram den pyttelilla flaska målfärg och började måla. Jag kom inte så långt innan färgen var slut. Det hade jag inte tänkt på. Som tur fanns det mer i affären.

Här ett tips: se till att det finns tillräckligt med färg innan du börjar. Om det inte finns ska du helst se till att det finns mer att köpa.

Slutet gott, allting gott. Också om man inte ska granska det så noga.