juli i bilder

lördagen den 14 juli satt jag i arbetsrummet och skrev avhandling. Klockan 14.14 råkade jag se på telefonen. Det tyckte jag var så roligt att jag tog ett foto. Bakgrundsbilden är från en roadtrip i västra Australien. 

Jag var inte på Karisnatten, trots att jag var i Karis. Jag läste om den i tidningen.

Knut tyckte om att sova på en bordstablett på köksbordet hos mina föräldrar.

Min vy från sängen i föräldrahem.

Orvar inspekterade stickning. Efter det här började han krafsa på det. Det tog jag inte foto av.

Jag turistade i Åbo två dygn. Besökte Colourscape.

Besökte också Klosterbacken. Insåg att jag glömt en hel massa saker jag borde veta från etnologistudierna.

På klosterbacken hade de pelargoner. Som sig bör på museum.

Det var styckemössans dag. Om styckemössen kom jag ihåg ett och annat från första studieåret.

I ett skåp i Karis hittade jag min gamla magväska. Den var fin (en gång i tiden). I juli använde jag den som väska i svampskogen, efter att folk sa att det såg töntigt ut när jag gick med handväska i skogen.

Här var jag på en promenad vid träsket med O. Hon poserade och jag klättrade upp på ett bord för att fota henne.

Där hade hon stått. Nu står hon inte där längre.

Ganska många morgnar vaknade jag av att Orvar låg över mina ben. Tre morgnar väckte han mig genom att gå på min rygg, lägga sig och titta på mig över min axel. Det finns ett foto på det. Jag ser trött ut. Han ser pigg ut.

Jag plcoakde en massa kantareller. Ett tag blev jag så ivrig att jag gick flera dagar i veckan i skogen. Jag fick en guidad tur i släktskogen då äldre släktingar visade mig några bra ställen. Sedan var jag fast.

Jag skrev. Knut använde min hand som dyna.

Jag åt våffla som lunch i Ekenäs. 

Jag befriade en hel massa bookcrossingböcker.

Jag var lite kattvakt.

Jag var till Borgbacken. Här var jag i pariserhjulet.

jag tror jag har ledigt (och jag har glömt att det finns bloggar)

Jag skulle inte vara ledig i sommar. Nu tror jag att jag är ledig i sommar. Satt i arbetsrummet och arbetade senast lördagen den 14.7. Efter det har jag inte arbetat på andra sätt än att jag tänkt på arbete. Men väldigt ofta har jag tänkt på annat än arbete: svampskogar, bilturer, sol, katter, kompishäng, kaffe, museer, och ibland tror jag inte att jag tänkt överhuvudtaget. Skönt. En dryg vecka till och sedan har jag bestämt att jag kommer att vara utvilad.

regn ute och tovade bollar

Efter att jag såg en matta bestående av tovade bollar i en affär har jag tänkt göra en liknande. För några dagar sedan startade jag projektet.

Jag, såpa, ull, vatten, strumpbyxor och snöre.

Bollarna inne i strumpbyxorna och strumpbyxorna i tvättmaskin. Blev några bollar.

Och två kattern som tyckte att det fungerade bra som leksaker. Kanske så bra, att det aldrig hinner bli tillräckligt många för att bli en matta, eller ens ett pannunderlag.

"Jag är inte sån"

Han talade till mig. Idag talade han till mig. Jag hade precis satt mig i bilen, backade ut från parkeringsrutan vid matbutiken i Karis, när han sa: "Jag är inte sån". Det var inte bara en överraskning för mig, utan också för honom.

För det är så här: jag har inte skrivit sedan slutet av maj. Jag har tänkt. Jag har läst. Jag har hållit uppe skrivandet med att nu och då skriva väldigt korta saker i min lilla anteckningsbok. Men egentligen har jag inte skrivit. Jag har fastnat.

Jag har känt att nu går det inte vidare, nu finns det ett problem med den här karaktären i texten, han som jag från tidigare inte känt så bra som de andra två. Han har mest av allt varit ett namn. Ett namn som har gjort en sak. Sedan har jag försökt skriva om hans tankar efteråt men det har inte blivit varken trovärdigt, levande eller spännande. Så tänkte jag meningen "Jag är inte sån", när jag backade ut bilen och det är så mycket som faller på plats. Plötsligt blir det intressant att han har gjort den där saken, för han är inte sån. Det fick mig att tänka på Mias inlägg om Elaka karaktärer.

Presidenter och ljudbok

Jag gillar Anne Holt. Jag gillade Presidentens val (men inte på det sättet att jag skulle säga att den är det bästa jag läst av henne). Jag gillar att jag igen lyssnat på ljudbok. Jag gillar att jag lyssnat på ljudboken i bilen. Jag gillar att jag just nu letar fler ljudböcker för bilen. Jag gillar att jag några kvällar tog en extra biltur för att få lyssna (eller egentligen känns det onödigt och planlöst gasa omkring, men jag tycker om att köra bil, jag älskar köra bil, jag har sett delar av Åbo jag tidigare inte sett). Jag gillar att hitta ljudböcker för 2 euro på loppis.

de bästa av fredagar

1. Vakna utvilad.
2. Avhandlingsskrivarlust
3. Lunch med vänner på Delhi Darbar
4. Fortsatt avhandlingsskrivarlust (som att läsa, känna att de rätta meningarna kan infogas i glappande skarvar, hur man plötsligt ser hur pusslet ska se ut)
5. Uppdrag som kattskötare för två katter.
6. Kvällshäng med vänner på Osuma.

Revolt och Hungerspelen

Nu har jag äntligen läst Revolt, sista delen i Hungerspelen. En liten besvikelse, direkt efter. Kändes som långsamt tempo, men det kan också ha berott på att jag läste långsammare än de andra två. Och slutet var mest ett jaha, men det kan också bero på att triologin var slut och jag skulle ha velat ha mera Katniss.
Men det som blev en ännu större besvikelse var filmen som jag äntligen sett. Ja, boken är vanligtvis bättre än filmen, men det här kändes som ett bottennapp. Så mycket som jag upplevde som viktigt fattades. Den blev lite platt, som om man inte lärde känna Katniss som jag lärde känna henne i boken.

juni kom och gick



En del av månaden var knut i Karis. Där lekte han med Da Bird.




Orvar var också i Karis. Han gillar fönstervyn.





Knut är inte van med morgontidningen. Jag konstaterade att jag inte behöver prenumerera en om jag vill läsa i fred.





Jag hängde lite på Kastrup.




Jag gick en promenad i Bergen, Norge.




Det var fint i Bergen.




Jag gick förmodligen i de brantaste backarna.




Jag såg fin gatukonst.




Jag såg så fin gatukonst att den var bakom plexiglas.




Jag tittade ut genom ett litet fönster på hotellrummet.




Här sov jag.




Jag satt i en bil i Karis.




Jag var med på lite parkhäng i Åbo. Gick på toaletten i Äventyrsparken.




Jag kattvaktade. De var fina och sociala.




Jag var ut på galej i Åbo. Här kom jag förmodligen hem från en middag + krog.




Ibland åkte jag bara förbi Karis.




Den gången åkte jag till Helsingfors där jag inte tog några foton.




Jag stod på tågperrong.



Knut och Orvar var ibland hemma.





På midsommar stod jag en kort stund på en strand.



hästarna

Jag blir så glad. Sett dem på Tavastia och Annexet. Nu verkar det bli Annexet en gång till.

vädret på min sida

Det här är en konstig vecka. Jag är i Åbo. Jag är kattlös. Jag har knappt något inplanerat i kalendern. Jag avslutade i morse mitt kattvakteri. Jag säljer mina ägodelar på ett loppis från måndag till söndag. Jag jobbar. Jag såg i måndags en person på jobbet som gjorde ett snabbesök. I tisdags såg jag en annan person på jobbet som gjorde ett snabbesök. Idag har jag inte sett någon. Jag finslipar avhandlingstext som jag ska presentera på forskarseminariet i början av september. Jag är ute i god tid. Jag har arbetsro. Jag har lust att blogga igen.

att höra hemma (eller vara en stor nostalgiklump)

Igår skrev jag i en parentes på twitter att "jag har inte riktigt ännu varit här tillräckligt länge trots att det kan te sig så". Här är Karis. Och det är väl så, att jag inte varit tillräckligt länge här, eller att det var allt för nyligen jag gjorde en två nätters tur till Åbo för att klara av lite mer tid här. För egentligen, det måste jag kanske erkänna, tycker jag om stället på något konstigt sätt även om det är så mycket jag inte tycker om med staden.

 Det jag inte gillade förr var det slitna, betongiga, lilla, eller stora och klumpiga och förfallna. Det jag inte gillar nu är det nya, planterade, målade, byggda, färgsprakande, moderna. Det känns inte som Karis när jag kör förbi en färggrann parkpourpark på den lilla plan som jag en gång i tiden skrinnade på, spelade boboll och fotboll på, eller gick över när jag gick på rasten i högstadiet till godisaffären i närheten. Och när jag kör förbi Ängin är det inte Ängin. Det är en gräsplan med handbollsmål, en beachvolleyplan och fler buskar än tidigare. Så kör jag förbi mina föräldrars hus för att visa huset för Jessica som är i stan och det slår mig att husfasaden egentligen behöver målas, hur hög vår häck är och hur det står ett nybyggt hus mittemot vårt hus istället för skogen som jag hade som gård. Huset som var det där fina en gång i tiden, det där som var något extra, det där som visade att mina föräldrar jobbat extra hårt för att ta oss från det lilla höghusområdet, över tre kilometer från centrum, med matos i trappuppgången, slagsmål hos grannarna, och tidningsnotiser om dråp och oroligheter, egentligen är ganska slitet.

Men samtidigt är det väl bra. Att staden putsats upp, nya människor flyttat till staden, att den är attraktiv på något sätt, att det finns växtlighet och bänkar att sitta på både vid Brankis och vid Bussis, ytor som tidigare bara var asfalt. Och när vi satt där vid Bussis och åt glass konstaterade jag tyst att det gick förbi en massa människor som jag kände igen som gamla skolkamrater, gamla kunder i kiosken eller kött- och fiskdisken, men att de såg annorlunda ut, äldre.

julimåndag

Jag har tappat räkningen på gånger jag börjat det här blogginlägget. Någon bra ingång har jag inte hittat. Jag tänkte skriva att jag var försoffad förra veckan men det stämde inte eftersom jag var till Itäkeskus i Helsingfors en dag, körde amerikaresenärer till flygfältet en annan dag, var i Ekenäs en tredje dag, för att sedan vara i Åbo från fredag till söndag. Jag bara kände mig försoffad, osocial och förlamad. Igår gjorde jag inget annat än satt utom hus två timmar och brände mig ordentligt (att jag aldrig lär mig) och prickade in socialt program för hela veckan. Jag ska inte till Helsingfors en gång den här veckan, jag ska två. När jag workshopar på kvällen, lunchar jag på dagen. När jag borgbackar på eftermiddagen, kaffar jag på dagen. Det här kan inte bli annat än en bra vecka. Det är kanske där jag borde ha börjat: det kan inte bli annat än en bra vecka.

långsam och snabb

Förra veckan läste jag klart boken Korpar, som var bra men inte väldigt bra. Jag läste så långsamt att det ibland såg ut som om jag inte alls läste.

Sedan blev det dagen innan midsommarafton. Jag satt på flygplats, flygplan, flygplats, flygplan, hemma i soffan och hemma hos mina föräldrar och läste ny bok, det blev midsommarafton och jag satt utomhus på landsbygden till klockan åtta på kvällen då jag läst klart Hungerspelen. Hela ettan. När jag läst den tyckte jag inte att resterande midsommarafton var så mycket att fira så jag körde bort från landsbygden, tillbaka till föräldrars soffa, fortsatte med att läsa tvåan i trilogin. Det var den midsommaren.

Igår läste jag klart tvåan, och trean påbörjades genast.

ett gott råd

Om det finns en endaste sak som jag vill säga till någon som ska börja skriva doktorsavhandling är det att genast börja göra en litteraturförteckning. Att göra den i slutskedet är verkligen inget att rekommendera. Hur länge kan det egentligen ta att peta ihop den och leta utförliga titlar och namn? Man blir ganska trött på sig själv i det skedet.

sånt som tappats bort

Men det här var ju inte alls bra. Tydligen har har bloggappen i telefon inte fungerat och ni har inte fått läsa realtidsuppdateraingar från Norge, ibland med bilder, ibland med text. Det var ju synd. Nu minns jag bara ett blogginlägg jag skrev de senaste dagarna och det var något i den här stilen:

Saker man inte visste att man gärna har i ett hotellrum, innan man saknar dem:
- frukost
- ett glas
- ett litet kylskåp
- schampo
- en hotellrestaurang
- fler än en handduk

Med andra ord kan man säga att hotellet var lite väl enkelt. Och speciellt med tanke på priset. Men Bergen var fint som vanligt. Fortfarande högt, om inte högst upp, på listan de finaste städer jag varit i.

väder och vind

Paraplyet nerpackat. Jepp. Jepp.

min reselista

Eftersom jag åker till Norge mycket snart, känns det passande att tjuvstarta med reselista som jag sett varstans, bland annat hos dendäromjenny.

Jag tycker om att resa. Senare tid har jag märkt att det inte blivit så mycket nya länder, istället blir det några länder igen och igen, främst på grund av att jag har vänner där eller jobbresa dit.


Vilka länder har du besökt?
Australien. Belgien. Bulgarien. Danmark. Egypten. Estland. Grekland. Italien. Lettland. Nederländerna. Norge. Spanien. Storbritannien. Turkiet. Tyskland. Ryssland. Sverige. USA.

Favoritland att besöka?
Australien.

Favoritstad som turist?
New York, gillade jag och var på tok för kort tid i. Har fått vet att jag skulle älska Melbourne, men där har jag ännu inte varit. Om jag var tvungen att välja en stadsdel skulle det vara New Town i Sydney.

Favoritstad som bofast?
Åbo. Uppsala var fint, men saknade ändå Åbo.

varken gränser eller liminalitet, utan det nomadiska subjektet såklart!

Men risk för att framstå både som galen och överlägsen: Jag kom på det! Nu vet jag hur jag ska sammanfatta hela min avhandling! Nu vet jag vad jag vill avrunda med! Du vet jag slutklämmen! Jag har tänkt det, men inte hittat rätt begrepp, tills nu! Vilken dag!

Slut på meddelande. Ska övergå till att finslipa mitt föredrag.

och allt utom första minns jag som igår

För fyra år sedan hade jag tydligen en ordentlig huvudvärk.

För tre år sedan semestrade jag i Toscana med O och flera andra.

För två år sedan drack jag kaffe med O i Karis.

För ett år sedan var jag på restaurang Skolan och restaurang Dennis med J, C och A.

Idag ska jag göra klart mitt föredrag jag ska hålla på en konferens i Bergen nästa vecka, sedan ska jag cykla till parken och dricka en eller två cider med fredagssällskapet.

16.8 i Åbo

Hurra! Jag har blivit tillfrågad om att uppträda som estradpoet, och till och med bli betald. Tack vare deltagande i Egentliga Finlands uttagning till SM i poetry slam. Hur glad som helst.

det "normala" beteende

I måndags besiktade jag en bil första gången. Efter fjorton år med körkort och ägare av tre bilar var det dags. När jag nu tänker efter har jag ingen aning hur det skötts tidigare. Antagligen har min pappa gjort det,  senast jag hade en egen bil bodde jag fortfarande hemma. Andra möjligheter är att jag aldrig hann besikta de två andra. Den första krockade jag med rätt snabbt och den andra hade jag inte heller så länge eftersom den gick sönder och senare gjordes om till en lekstuga. Men då var då och nu är nu.

På måndagens kändes allting svårt. När jag körde dit visste jag inte var jag skulle parkera. När jag steg ur bilen visste jag inte vart jag skulle gå eller vem jag skulle prata med. När jag köade till en disk visste jag inte vad jag skulle säga när jag kom fram. När personen bakom disken tagit min bilnyckel och registerutdrag visste jag inte var jag skulle vänta eller om det förväntades att jag gick med. När jag satt i ett rum och väntade visste jag inte hur länge jag skulle vänta eller om jag skulle sitta kvar tills någon skulle hämta mig. Där satt jag och tittade på alla andra som tycktes se så lugna ut. Det påminde mig om tiden då jag jobbade bakom kött- och fiskdisken i en matbutik och tiden efteråt. Jag minns hur min dåvarande sambo aldrig ville handla något från disken. Eller han ville egentligen ha saker därifrån men gick aldrig själv till den. Efter en tid kom det fram att han inte visste hur man skulle göra för att handla där.

Där satt jag i väntrummet och svettades och reagerade på minsta lilla rörelse någon gjorde. Så kom en man med ett papper, mina bilnycklar, sa att allt var okej och att han ställt bilden precis utanför dörren. hur lätt som helst. Bara man vet hur man förväntas bete sig.

bara det här jag har att säga

- Jag är arg och besviken.
- Tappade jobbmotivation och gick på bio (såg Iron Sky) mitt på dagen. Det hjälpte bara för stunden.
- Ska försöka med tennis ikväll. Förhoppningsvis fungerar det bättre.

oops

Jag har shoppat lite.
Och det värsta: jag vill ha mer.

(o)flow

I söndags var jag till FlowPark, från öppning till stängning, längre än jag någonsin tidigare varit och gjorde banor jag aldrig tidigare vågat eller trott att jag fysiskt klarar av. Och det känns. Ungefär halvvägs i sista banan (som var lätt och jag gjort tidigare samma dag) fick jag enormt ont i framlåren och det kändes som om kraften i armarna helt försvann. Fick ta mig till slutet i snigelfart och med värkande ben. Det kändes som om jag försträckt dem eller fått omedelbart träningsvärk. Och det sitter kvar ännu. Först idag kan jag sätta mig och stiga upp från en stol utan att ta emot eller lyfta med armarna. Även om jag inte kan låta bli att grimasera. Men roligt var det. Rekommenderar.

dagens jobb

Det är längesedan jag senast redogjorde för avhandlingsord. Men de blir fler. Jag räknar inte och de blir fler. Idag har de också blivit fler men takten är seg. Vet ni hur länge det tar att skriva två meningar och slå upp varje ord i synonymordbok för att det känns som om man skriver samma sak hela tiden? Länge.

Förmiddagens monster:
Därtill kan kommenterandet representera ett ständigt ifrågasättande och kontroll av autenticitet, men även en form av (terapi)samtal och skapande av gemenskap och bekräftelse. Förutom att kommenterandet är centralt i bloggandet hör även typografi och användandet av emotikoner till bloggens centrala beståndsdelar och behandlas i detta empiriska kapitel.

en regnig söndag

Dagens mått av lathet: Önskar att tvättstugans bokningssystem fanns på nätet så att jag slapp gå ner till källaren för att kolla om det är ledigt.

Dagens lunch/middag: Blåbärsplättar

Dagens händelse: Final i Big Brother

Dagens konstiga upplevelse: sett två avsnitt av Game of Thrones och fattar inte varför alla ser/sett den och gillar.

Dagens plan: att gå på bio ikväll, men vet inte om jag orkar gå ut i regnet. Det var min plan igår också.

en bild säger mer än tusen ord

De senaste dagarna skulle bli mycket fina bilder. Luncher på restauranger, glass på kyrkotrappor, lunch på en caféinnergård på söndag i strålande solsken, idag en spontan tretimmarskaffe på samma caféinnergård med saknad vänkollega, mysiga katter, blå himmel, strålande solsken, cider i park bredvid ån, skumpa och  eurovision.

Nu blir det inga bilder. Det har inte ens blivit blogg eller särskilt mycket bloggläsning. Från att ha läst ungefär 70 bloggar har jag plötsligt begränsat mig till 10, utan att begränsa mig. Det har varit jobb, socialt liv eller sömn. Det har varit bra (också om jag saknar en massa bloggar).

men annars frisk

Kollega stiger in i mitt rum.
"Du ser verkligen sliten ut".
Innan hon kommer på vad hon egentligen skulle säga.

Kanske morgonens färgade ögonkräm, concealer och rouge borde bättras på.

hej världen!

• Jag har tydligen sovit så mycket den här veckan att jag bara behövde sömn fyra och en halv timme i natt.
• När jag vaknade var jag pigg
• När det var lunch var jag vrålhungrig
• Nu är jag trött igen
• Nu vill jag inte gå hem och sova eftersom jag kommit igång med att läsa kursutvärderingar och lovord.
• Jobba är roligt. Speciellt när man inte gjort det på länge. Och när man läser att man varit en inspirerande, utmanande, pedagogisk och spännande lärare.
• Vad har jag missat den här veckan?

och på tredje dagen

Yraste natt av alla nätter, tills jag vaknade tolv på dagen, visste inte vad det var för dag, om det gått en dag eller fem dygn. Kvicknade till, och börjar kännas som om jag kommer att klara av att gå mer än fem meter. Kanske inte idag, men senare den här veckan.

Slut på meddelande. Slut på gnäll. Jag kommer att överleva.

den första dagen med sommarvärme

Jag mår som något katten släpat in*. Inte bra. Sov länge, huvudvärk på vänstra halvan av huvudet, fryser så jag skakar (men bara 37 grader), mår illa så att jag bara klarat av att äta en halv smörgås under hela dagen. Var bara två futtiga timmar på jobb, kom hem, satt mig i soffan, somnade sittande, vaknade två timmar senare i samma ställning, sov två timmar till sängen. Nu försöker jag samla krafter så att jag ska kunna ta mig till köket för att blanda lite salt i vattnet jag dricker eller värma upp en kopp misosoppa. Och ute går människor i t-skjorta och shorts.

*Vilket i sig är mystiskt eftersom jag har två innekatter.


-----------------
Klockan 22:30:
Åkomma identifierad som kräksjuka. Inte roligt.

en vecka hit eller dit

Kört ungefär 600 kilometer (fram och tillbaka, fram och tillbaka), träffat 2 australienboende släktingar och 16 finlandsboende släktingar på en och samma gång, i ett och samma föräldrahem (mitt eget), gjort en mycket okladdig kladdkaka som ställdes fram men kastades (efter att endast en snäll australiensare smakade och en liten vild kusin doppade sin bit i pepsi och meddelade att den var som sten), hållit vårens sista föreläsning, läst fler studenttexter än jag minns och tagit en massa foton från en stad som fungerar som inspirationskälla för en text.

bloggdöden

Tänk dig att du undervisar en engelskspråkig kurs där blogginlägg om internetkulturer ingår. Tänk att du läst 25 blogginlägg, gett vitsord till de 25 blogginläggen, skrivit 25 kommentarer där du försökt koppla blogginlägget till forskning och artiklar om internetkulturer.

Det gjorde jag igår. Jag kände mig ganska mör när jag tog sovpaus igårkväll klockan tio och jag lurat bort en katt från tangentbordet genom att vifta med Da Bird x antal gånger.

Imorgon vårens sista föreläsning, hurra!

Runs in the family

Point of it all

Vegemite & Crunchies (men mest av allt saknade släktingar)

Om någon vill ha vegemite, har jag en oöppnad burk i kylskåpet som jag gärna ger till behövande.

Vad jag mindre gärna ger bort är det australiensiska godiset som i detta nu flyger hit med två stycken släktingar som inte varit i Finland de senaste 35 åren. I natt fick jag ett sms där det stod att en stor mängd godispåsar nu är nerpackade i resväskan. Men mest har jag nog saknat släktingarna.

det känns inte som måndag

Igår sköt jag upp skrivandet som varken är bloggande eller avhandlande. Jag gjorde egentligen ingenting annat än satt vid datorn och tänkte att jag vill skriva, men att jag inte gör det nu, utan senare. Sedan kunde jag inte hålla mig längre och så skrev jag. I flera timmar. Skrev nytt och filade gammalt. Det gjorde mig glad.

Idag vaknade jag till ett meddelande om att bilarna som är parkerade på gården, där det ser ut som en liten parkeringsplats är onåbara eftersom en container placerats på obestämd tid på gården. Dessutom visade det sig att det är förbjudet att parkera på gården. Det gjorde mig mindre glad. Hoppas bilen kan flyttas och köras snart.

pachycephalosaurus

Steg 1: Leta efter en billig dinosaurie på lopptorg i flera månaders tid. Hitta en och köp den.

Steg 2: Köp färg och tårtljus. Måla dinosaurien och borra ett hål på passande ställe (på ryggen fungerar inte eftersom ljuset kommer att börja rinna om det tänds).

Steg 3: Blogga om det så snart den sovande katten på tangentbordet avlägsnats.

ett års jubileum

Jag som väntat flera veckor, och så missade jag dagen så klart. Hade planerat kaka, extra mycket lek, godis och specialmjölk. Istället var jag på jobbet rätt länge, gick på skrivkurs och på cider ännu efter det. Väl hemma hade jag inte ens någon aning om vad det var för datum. När jag gick för att sova var jag irriterad på att de hade bestämt sig för att jaga varandra istället för att sova som de brukar den tiden på dygnet. Får satsa dubbelt om ett år.

---------------
Tillägg:

Så snart jag publicerat inlägget såg jag att det är den 4.5 idag. Inte den 5.5. Då behöver jag inte satsa dubbelt om ett år.

sida 98

Jag har länge tänkt ta bort boken Korparna från sidobalken eftersom man nästan kan säga att jag inte läser den. Det var redan 31 januari, efter att ha läst sju sidor, som jag ropade att den var årets läsupplevelse. Sedan gick det trögt. Sedan gick det trögare. Sedan gick det knappt alls framåt. Tills idag och sida 98. Väldigt starkt. Vilken bok.

som om inget hänt



Här sitter jag igen. Ute lyser solen. Hett i arbetsrummet. Mår hur bra som helst.



dagen med sjuttiotre ord

läste jobbmejl sent på kvällen, såg katastrof komma, panikomplanerade hela dagens föreläsning, mardröm efter mardröm i natt, vaknade med yrsel, stegring, illamående, värsta huvudvärken, meddelade att föreläsning måste inställas, sov, yrade, sov, vaknade, spydde, trött men mår rätt bra, bara lite huvudvärk, bara lite stegring, försöker hänga med på twitter så att jag vet hur mycket jag ska betala och vart jag ska resa för att vara på en hemmafest med Amanda Palmer.

det goda i livet

Första maj i ära fick jag för mig att tvätta fönstren idag och baka en pekannötspaj.

Fönstertvättandet gick helt okej, medan jag tolkar pajbakandet som ett misslyckande. Inget jag vill överraska kollegorna med imorgon. Och antagligen skulle de inte bli särskilt överraskade om jag kom med den till kaffebordet.

Min pekannötspaj. Tog ut den från ugnen fem minuter för tidigt eftersom den började lukta bränt.

Pekannötspaj från Tastelines sida. Som den ska se ut.