juni kom och gick



En del av månaden var knut i Karis. Där lekte han med Da Bird.




Orvar var också i Karis. Han gillar fönstervyn.





Knut är inte van med morgontidningen. Jag konstaterade att jag inte behöver prenumerera en om jag vill läsa i fred.





Jag hängde lite på Kastrup.




Jag gick en promenad i Bergen, Norge.




Det var fint i Bergen.




Jag gick förmodligen i de brantaste backarna.




Jag såg fin gatukonst.




Jag såg så fin gatukonst att den var bakom plexiglas.




Jag tittade ut genom ett litet fönster på hotellrummet.




Här sov jag.




Jag satt i en bil i Karis.




Jag var med på lite parkhäng i Åbo. Gick på toaletten i Äventyrsparken.




Jag kattvaktade. De var fina och sociala.




Jag var ut på galej i Åbo. Här kom jag förmodligen hem från en middag + krog.




Ibland åkte jag bara förbi Karis.




Den gången åkte jag till Helsingfors där jag inte tog några foton.




Jag stod på tågperrong.



Knut och Orvar var ibland hemma.





På midsommar stod jag en kort stund på en strand.



hästarna

Jag blir så glad. Sett dem på Tavastia och Annexet. Nu verkar det bli Annexet en gång till.

vädret på min sida

Det här är en konstig vecka. Jag är i Åbo. Jag är kattlös. Jag har knappt något inplanerat i kalendern. Jag avslutade i morse mitt kattvakteri. Jag säljer mina ägodelar på ett loppis från måndag till söndag. Jag jobbar. Jag såg i måndags en person på jobbet som gjorde ett snabbesök. I tisdags såg jag en annan person på jobbet som gjorde ett snabbesök. Idag har jag inte sett någon. Jag finslipar avhandlingstext som jag ska presentera på forskarseminariet i början av september. Jag är ute i god tid. Jag har arbetsro. Jag har lust att blogga igen.

att höra hemma (eller vara en stor nostalgiklump)

Igår skrev jag i en parentes på twitter att "jag har inte riktigt ännu varit här tillräckligt länge trots att det kan te sig så". Här är Karis. Och det är väl så, att jag inte varit tillräckligt länge här, eller att det var allt för nyligen jag gjorde en två nätters tur till Åbo för att klara av lite mer tid här. För egentligen, det måste jag kanske erkänna, tycker jag om stället på något konstigt sätt även om det är så mycket jag inte tycker om med staden.

 Det jag inte gillade förr var det slitna, betongiga, lilla, eller stora och klumpiga och förfallna. Det jag inte gillar nu är det nya, planterade, målade, byggda, färgsprakande, moderna. Det känns inte som Karis när jag kör förbi en färggrann parkpourpark på den lilla plan som jag en gång i tiden skrinnade på, spelade boboll och fotboll på, eller gick över när jag gick på rasten i högstadiet till godisaffären i närheten. Och när jag kör förbi Ängin är det inte Ängin. Det är en gräsplan med handbollsmål, en beachvolleyplan och fler buskar än tidigare. Så kör jag förbi mina föräldrars hus för att visa huset för Jessica som är i stan och det slår mig att husfasaden egentligen behöver målas, hur hög vår häck är och hur det står ett nybyggt hus mittemot vårt hus istället för skogen som jag hade som gård. Huset som var det där fina en gång i tiden, det där som var något extra, det där som visade att mina föräldrar jobbat extra hårt för att ta oss från det lilla höghusområdet, över tre kilometer från centrum, med matos i trappuppgången, slagsmål hos grannarna, och tidningsnotiser om dråp och oroligheter, egentligen är ganska slitet.

Men samtidigt är det väl bra. Att staden putsats upp, nya människor flyttat till staden, att den är attraktiv på något sätt, att det finns växtlighet och bänkar att sitta på både vid Brankis och vid Bussis, ytor som tidigare bara var asfalt. Och när vi satt där vid Bussis och åt glass konstaterade jag tyst att det gick förbi en massa människor som jag kände igen som gamla skolkamrater, gamla kunder i kiosken eller kött- och fiskdisken, men att de såg annorlunda ut, äldre.

julimåndag

Jag har tappat räkningen på gånger jag börjat det här blogginlägget. Någon bra ingång har jag inte hittat. Jag tänkte skriva att jag var försoffad förra veckan men det stämde inte eftersom jag var till Itäkeskus i Helsingfors en dag, körde amerikaresenärer till flygfältet en annan dag, var i Ekenäs en tredje dag, för att sedan vara i Åbo från fredag till söndag. Jag bara kände mig försoffad, osocial och förlamad. Igår gjorde jag inget annat än satt utom hus två timmar och brände mig ordentligt (att jag aldrig lär mig) och prickade in socialt program för hela veckan. Jag ska inte till Helsingfors en gång den här veckan, jag ska två. När jag workshopar på kvällen, lunchar jag på dagen. När jag borgbackar på eftermiddagen, kaffar jag på dagen. Det här kan inte bli annat än en bra vecka. Det är kanske där jag borde ha börjat: det kan inte bli annat än en bra vecka.

långsam och snabb

Förra veckan läste jag klart boken Korpar, som var bra men inte väldigt bra. Jag läste så långsamt att det ibland såg ut som om jag inte alls läste.

Sedan blev det dagen innan midsommarafton. Jag satt på flygplats, flygplan, flygplats, flygplan, hemma i soffan och hemma hos mina föräldrar och läste ny bok, det blev midsommarafton och jag satt utomhus på landsbygden till klockan åtta på kvällen då jag läst klart Hungerspelen. Hela ettan. När jag läst den tyckte jag inte att resterande midsommarafton var så mycket att fira så jag körde bort från landsbygden, tillbaka till föräldrars soffa, fortsatte med att läsa tvåan i trilogin. Det var den midsommaren.

Igår läste jag klart tvåan, och trean påbörjades genast.

ett gott råd

Om det finns en endaste sak som jag vill säga till någon som ska börja skriva doktorsavhandling är det att genast börja göra en litteraturförteckning. Att göra den i slutskedet är verkligen inget att rekommendera. Hur länge kan det egentligen ta att peta ihop den och leta utförliga titlar och namn? Man blir ganska trött på sig själv i det skedet.

sånt som tappats bort

Men det här var ju inte alls bra. Tydligen har har bloggappen i telefon inte fungerat och ni har inte fått läsa realtidsuppdateraingar från Norge, ibland med bilder, ibland med text. Det var ju synd. Nu minns jag bara ett blogginlägg jag skrev de senaste dagarna och det var något i den här stilen:

Saker man inte visste att man gärna har i ett hotellrum, innan man saknar dem:
- frukost
- ett glas
- ett litet kylskåp
- schampo
- en hotellrestaurang
- fler än en handduk

Med andra ord kan man säga att hotellet var lite väl enkelt. Och speciellt med tanke på priset. Men Bergen var fint som vanligt. Fortfarande högt, om inte högst upp, på listan de finaste städer jag varit i.

väder och vind

Paraplyet nerpackat. Jepp. Jepp.

min reselista

Eftersom jag åker till Norge mycket snart, känns det passande att tjuvstarta med reselista som jag sett varstans, bland annat hos dendäromjenny.

Jag tycker om att resa. Senare tid har jag märkt att det inte blivit så mycket nya länder, istället blir det några länder igen och igen, främst på grund av att jag har vänner där eller jobbresa dit.


Vilka länder har du besökt?
Australien. Belgien. Bulgarien. Danmark. Egypten. Estland. Grekland. Italien. Lettland. Nederländerna. Norge. Spanien. Storbritannien. Turkiet. Tyskland. Ryssland. Sverige. USA.

Favoritland att besöka?
Australien.

Favoritstad som turist?
New York, gillade jag och var på tok för kort tid i. Har fått vet att jag skulle älska Melbourne, men där har jag ännu inte varit. Om jag var tvungen att välja en stadsdel skulle det vara New Town i Sydney.

Favoritstad som bofast?
Åbo. Uppsala var fint, men saknade ändå Åbo.

varken gränser eller liminalitet, utan det nomadiska subjektet såklart!

Men risk för att framstå både som galen och överlägsen: Jag kom på det! Nu vet jag hur jag ska sammanfatta hela min avhandling! Nu vet jag vad jag vill avrunda med! Du vet jag slutklämmen! Jag har tänkt det, men inte hittat rätt begrepp, tills nu! Vilken dag!

Slut på meddelande. Ska övergå till att finslipa mitt föredrag.

och allt utom första minns jag som igår

För fyra år sedan hade jag tydligen en ordentlig huvudvärk.

För tre år sedan semestrade jag i Toscana med O och flera andra.

För två år sedan drack jag kaffe med O i Karis.

För ett år sedan var jag på restaurang Skolan och restaurang Dennis med J, C och A.

Idag ska jag göra klart mitt föredrag jag ska hålla på en konferens i Bergen nästa vecka, sedan ska jag cykla till parken och dricka en eller två cider med fredagssällskapet.

16.8 i Åbo

Hurra! Jag har blivit tillfrågad om att uppträda som estradpoet, och till och med bli betald. Tack vare deltagande i Egentliga Finlands uttagning till SM i poetry slam. Hur glad som helst.

det "normala" beteende

I måndags besiktade jag en bil första gången. Efter fjorton år med körkort och ägare av tre bilar var det dags. När jag nu tänker efter har jag ingen aning hur det skötts tidigare. Antagligen har min pappa gjort det,  senast jag hade en egen bil bodde jag fortfarande hemma. Andra möjligheter är att jag aldrig hann besikta de två andra. Den första krockade jag med rätt snabbt och den andra hade jag inte heller så länge eftersom den gick sönder och senare gjordes om till en lekstuga. Men då var då och nu är nu.

På måndagens kändes allting svårt. När jag körde dit visste jag inte var jag skulle parkera. När jag steg ur bilen visste jag inte vart jag skulle gå eller vem jag skulle prata med. När jag köade till en disk visste jag inte vad jag skulle säga när jag kom fram. När personen bakom disken tagit min bilnyckel och registerutdrag visste jag inte var jag skulle vänta eller om det förväntades att jag gick med. När jag satt i ett rum och väntade visste jag inte hur länge jag skulle vänta eller om jag skulle sitta kvar tills någon skulle hämta mig. Där satt jag och tittade på alla andra som tycktes se så lugna ut. Det påminde mig om tiden då jag jobbade bakom kött- och fiskdisken i en matbutik och tiden efteråt. Jag minns hur min dåvarande sambo aldrig ville handla något från disken. Eller han ville egentligen ha saker därifrån men gick aldrig själv till den. Efter en tid kom det fram att han inte visste hur man skulle göra för att handla där.

Där satt jag i väntrummet och svettades och reagerade på minsta lilla rörelse någon gjorde. Så kom en man med ett papper, mina bilnycklar, sa att allt var okej och att han ställt bilden precis utanför dörren. hur lätt som helst. Bara man vet hur man förväntas bete sig.

bara det här jag har att säga

- Jag är arg och besviken.
- Tappade jobbmotivation och gick på bio (såg Iron Sky) mitt på dagen. Det hjälpte bara för stunden.
- Ska försöka med tennis ikväll. Förhoppningsvis fungerar det bättre.

oops

Jag har shoppat lite.
Och det värsta: jag vill ha mer.

(o)flow

I söndags var jag till FlowPark, från öppning till stängning, längre än jag någonsin tidigare varit och gjorde banor jag aldrig tidigare vågat eller trott att jag fysiskt klarar av. Och det känns. Ungefär halvvägs i sista banan (som var lätt och jag gjort tidigare samma dag) fick jag enormt ont i framlåren och det kändes som om kraften i armarna helt försvann. Fick ta mig till slutet i snigelfart och med värkande ben. Det kändes som om jag försträckt dem eller fått omedelbart träningsvärk. Och det sitter kvar ännu. Först idag kan jag sätta mig och stiga upp från en stol utan att ta emot eller lyfta med armarna. Även om jag inte kan låta bli att grimasera. Men roligt var det. Rekommenderar.

dagens jobb

Det är längesedan jag senast redogjorde för avhandlingsord. Men de blir fler. Jag räknar inte och de blir fler. Idag har de också blivit fler men takten är seg. Vet ni hur länge det tar att skriva två meningar och slå upp varje ord i synonymordbok för att det känns som om man skriver samma sak hela tiden? Länge.

Förmiddagens monster:
Därtill kan kommenterandet representera ett ständigt ifrågasättande och kontroll av autenticitet, men även en form av (terapi)samtal och skapande av gemenskap och bekräftelse. Förutom att kommenterandet är centralt i bloggandet hör även typografi och användandet av emotikoner till bloggens centrala beståndsdelar och behandlas i detta empiriska kapitel.

en regnig söndag

Dagens mått av lathet: Önskar att tvättstugans bokningssystem fanns på nätet så att jag slapp gå ner till källaren för att kolla om det är ledigt.

Dagens lunch/middag: Blåbärsplättar

Dagens händelse: Final i Big Brother

Dagens konstiga upplevelse: sett två avsnitt av Game of Thrones och fattar inte varför alla ser/sett den och gillar.

Dagens plan: att gå på bio ikväll, men vet inte om jag orkar gå ut i regnet. Det var min plan igår också.

en bild säger mer än tusen ord

De senaste dagarna skulle bli mycket fina bilder. Luncher på restauranger, glass på kyrkotrappor, lunch på en caféinnergård på söndag i strålande solsken, idag en spontan tretimmarskaffe på samma caféinnergård med saknad vänkollega, mysiga katter, blå himmel, strålande solsken, cider i park bredvid ån, skumpa och  eurovision.

Nu blir det inga bilder. Det har inte ens blivit blogg eller särskilt mycket bloggläsning. Från att ha läst ungefär 70 bloggar har jag plötsligt begränsat mig till 10, utan att begränsa mig. Det har varit jobb, socialt liv eller sömn. Det har varit bra (också om jag saknar en massa bloggar).

men annars frisk

Kollega stiger in i mitt rum.
"Du ser verkligen sliten ut".
Innan hon kommer på vad hon egentligen skulle säga.

Kanske morgonens färgade ögonkräm, concealer och rouge borde bättras på.

hej världen!

• Jag har tydligen sovit så mycket den här veckan att jag bara behövde sömn fyra och en halv timme i natt.
• När jag vaknade var jag pigg
• När det var lunch var jag vrålhungrig
• Nu är jag trött igen
• Nu vill jag inte gå hem och sova eftersom jag kommit igång med att läsa kursutvärderingar och lovord.
• Jobba är roligt. Speciellt när man inte gjort det på länge. Och när man läser att man varit en inspirerande, utmanande, pedagogisk och spännande lärare.
• Vad har jag missat den här veckan?

och på tredje dagen

Yraste natt av alla nätter, tills jag vaknade tolv på dagen, visste inte vad det var för dag, om det gått en dag eller fem dygn. Kvicknade till, och börjar kännas som om jag kommer att klara av att gå mer än fem meter. Kanske inte idag, men senare den här veckan.

Slut på meddelande. Slut på gnäll. Jag kommer att överleva.

den första dagen med sommarvärme

Jag mår som något katten släpat in*. Inte bra. Sov länge, huvudvärk på vänstra halvan av huvudet, fryser så jag skakar (men bara 37 grader), mår illa så att jag bara klarat av att äta en halv smörgås under hela dagen. Var bara två futtiga timmar på jobb, kom hem, satt mig i soffan, somnade sittande, vaknade två timmar senare i samma ställning, sov två timmar till sängen. Nu försöker jag samla krafter så att jag ska kunna ta mig till köket för att blanda lite salt i vattnet jag dricker eller värma upp en kopp misosoppa. Och ute går människor i t-skjorta och shorts.

*Vilket i sig är mystiskt eftersom jag har två innekatter.


-----------------
Klockan 22:30:
Åkomma identifierad som kräksjuka. Inte roligt.

en vecka hit eller dit

Kört ungefär 600 kilometer (fram och tillbaka, fram och tillbaka), träffat 2 australienboende släktingar och 16 finlandsboende släktingar på en och samma gång, i ett och samma föräldrahem (mitt eget), gjort en mycket okladdig kladdkaka som ställdes fram men kastades (efter att endast en snäll australiensare smakade och en liten vild kusin doppade sin bit i pepsi och meddelade att den var som sten), hållit vårens sista föreläsning, läst fler studenttexter än jag minns och tagit en massa foton från en stad som fungerar som inspirationskälla för en text.

bloggdöden

Tänk dig att du undervisar en engelskspråkig kurs där blogginlägg om internetkulturer ingår. Tänk att du läst 25 blogginlägg, gett vitsord till de 25 blogginläggen, skrivit 25 kommentarer där du försökt koppla blogginlägget till forskning och artiklar om internetkulturer.

Det gjorde jag igår. Jag kände mig ganska mör när jag tog sovpaus igårkväll klockan tio och jag lurat bort en katt från tangentbordet genom att vifta med Da Bird x antal gånger.

Imorgon vårens sista föreläsning, hurra!

Runs in the family

Point of it all

Vegemite & Crunchies (men mest av allt saknade släktingar)

Om någon vill ha vegemite, har jag en oöppnad burk i kylskåpet som jag gärna ger till behövande.

Vad jag mindre gärna ger bort är det australiensiska godiset som i detta nu flyger hit med två stycken släktingar som inte varit i Finland de senaste 35 åren. I natt fick jag ett sms där det stod att en stor mängd godispåsar nu är nerpackade i resväskan. Men mest har jag nog saknat släktingarna.

det känns inte som måndag

Igår sköt jag upp skrivandet som varken är bloggande eller avhandlande. Jag gjorde egentligen ingenting annat än satt vid datorn och tänkte att jag vill skriva, men att jag inte gör det nu, utan senare. Sedan kunde jag inte hålla mig längre och så skrev jag. I flera timmar. Skrev nytt och filade gammalt. Det gjorde mig glad.

Idag vaknade jag till ett meddelande om att bilarna som är parkerade på gården, där det ser ut som en liten parkeringsplats är onåbara eftersom en container placerats på obestämd tid på gården. Dessutom visade det sig att det är förbjudet att parkera på gården. Det gjorde mig mindre glad. Hoppas bilen kan flyttas och köras snart.

pachycephalosaurus

Steg 1: Leta efter en billig dinosaurie på lopptorg i flera månaders tid. Hitta en och köp den.

Steg 2: Köp färg och tårtljus. Måla dinosaurien och borra ett hål på passande ställe (på ryggen fungerar inte eftersom ljuset kommer att börja rinna om det tänds).

Steg 3: Blogga om det så snart den sovande katten på tangentbordet avlägsnats.

ett års jubileum

Jag som väntat flera veckor, och så missade jag dagen så klart. Hade planerat kaka, extra mycket lek, godis och specialmjölk. Istället var jag på jobbet rätt länge, gick på skrivkurs och på cider ännu efter det. Väl hemma hade jag inte ens någon aning om vad det var för datum. När jag gick för att sova var jag irriterad på att de hade bestämt sig för att jaga varandra istället för att sova som de brukar den tiden på dygnet. Får satsa dubbelt om ett år.

---------------
Tillägg:

Så snart jag publicerat inlägget såg jag att det är den 4.5 idag. Inte den 5.5. Då behöver jag inte satsa dubbelt om ett år.

sida 98

Jag har länge tänkt ta bort boken Korparna från sidobalken eftersom man nästan kan säga att jag inte läser den. Det var redan 31 januari, efter att ha läst sju sidor, som jag ropade att den var årets läsupplevelse. Sedan gick det trögt. Sedan gick det trögare. Sedan gick det knappt alls framåt. Tills idag och sida 98. Väldigt starkt. Vilken bok.

som om inget hänt



Här sitter jag igen. Ute lyser solen. Hett i arbetsrummet. Mår hur bra som helst.



dagen med sjuttiotre ord

läste jobbmejl sent på kvällen, såg katastrof komma, panikomplanerade hela dagens föreläsning, mardröm efter mardröm i natt, vaknade med yrsel, stegring, illamående, värsta huvudvärken, meddelade att föreläsning måste inställas, sov, yrade, sov, vaknade, spydde, trött men mår rätt bra, bara lite huvudvärk, bara lite stegring, försöker hänga med på twitter så att jag vet hur mycket jag ska betala och vart jag ska resa för att vara på en hemmafest med Amanda Palmer.

det goda i livet

Första maj i ära fick jag för mig att tvätta fönstren idag och baka en pekannötspaj.

Fönstertvättandet gick helt okej, medan jag tolkar pajbakandet som ett misslyckande. Inget jag vill överraska kollegorna med imorgon. Och antagligen skulle de inte bli särskilt överraskade om jag kom med den till kaffebordet.

Min pekannötspaj. Tog ut den från ugnen fem minuter för tidigt eftersom den började lukta bränt.

Pekannötspaj från Tastelines sida. Som den ska se ut.

sköna söndag

I morse hälsade jag på katter. De hälsade på mig redan när jag stod i tamburen.

Jag försökte läsa dagens tidning men en av katterna tyckte att jag borde titta mer på honom. Det hade jag inget emot.

Sedan gjorde jag en två timmars cykeltur. Åkte Föri första gången i år.

Drack lite kaffe och skrev vid Suomen Joutsen.

Sedan gick jag hem och tittade på mina egna katter.

De gillade inte att bli påtittade, tyckte tydligen att de behövde karpa upp sig.

Jag sa att de nog fick sova, så de kom till soffan med mig och där har vi legat de senaste timmarna.

en iakttagelse

Med tanke på alla studenthalare jag sett idag kunde man tro att det är valborgsmässoafton idag.

Endera har jag eller alla studerande i Åbo missförstått nått. 

Hoppas det inte är jag för jag är gärna ledig på tisdag.

-----
Tillägg när jag varit hemma några timmar:

Efter att ha sett fyra firare stå och pissa direkt utanför mitt köksfönster, en bli ledd av två andra eftersom hen inte själv kunde gå, två stycken torkat sig med toalettpapper mellan benen och lämna pappret kvar på marken, samt x-antal berusade firare blev jag tvungen att sätta mig på andra sidan köksbordet. Klarade inte längre av att se firandet precis utanför mitt köksfönster, där jag satt och skrev avhandlingsord. Knut och Orvar verkade gilla underhållningen. Jag kände mig mest som en gammal tant som själv inte varit ung.

man skulle tro att man blir trött, men det är tvärtom

Att jag igår bestämde mig för att ta en mycket lugn hemmakväll, efter att jag inte varit hemma kvällstid på över en vecka, visade sig vara ett mycket smart drag.

Idag vaknade jag pigg och glad långt innan klockan ringde. Gjorde morgonpasset i kattvakteri, åt morgonmål hemma, tvättade fem maskiner tvätt, besökte fem loppisar, besökte djuraffären, tillredde och åt riktig lunch, åkte till köpcentrum för matköp, gjorde ett längre kvällspass i kattvakteri, lekte sammanlagt tre katter till trötthet, och avslutade kvällen men att köra omkring i Åbo i en halv timme för att titta på stadsdelar jag tidigare inte besökt.

Om jag skulle ha fotat idag skulle det ha blivit mycket omväxlande bilder. Konstigt nog är det alltid lättast att bestämma sig för att ta ett foto i timmen de dagar jag gör ingenting annat än ligger på soffan.

konsertonsdag

De senaste och närmaste dagarna verkar bli litteraturdagar av alla litteraturdagar. Med skrivkurs senaste fredag, lördag, söndag, skrivhandledning på måndag, skrivkurs på tisdag och skrivkurs imorgon. Då finns det inget annat att göra idag än att klämma in en konsert idag. Weeping Willows är i stan. klockan åtta öppnar Klubis dörrar.

åtta omåndagliga saker en måndag

Dagens duktiga: Att skriva avhandlingstext på tåget i en arbetskupé.

Dagens andra duktiga: Att läsa och betygsätta studenttexter i samma tågkupé.

Dagens upptäckt och fynd: Att man utvalda klockslag får åka till och från Helsingfors för 9€ istället för 32€. Hur bra som helst.

Dagens misslyckande: Blev lite för bråttom till tåget (och dessutom regnade det). Alltså tog jag bilen till tågstationen. Väl där upptäckte jag att jag bara kunde parkera på parkeringsplats precis bredvid station, vilket kostade 26€. Undra på att parkeringsplatsen ofta är rätt tom. Trots det, billigare transportkostnader.

Dagens bokköp: Maror (ett sätt åt dig) av Matilda Södergran och Blå Blixt Hallon och Bensin (en återkommande antologi med nya poetiska röster).

Dagens klädköp: En ny vårjacka. Verkligen på tiden.

Dagens möte: Med min handledare för det där mera skönlitterära skrivandet. Ett jättebra möte!

Dagens mat: Sushi på Hanko Sushi i Helsingfors (godare än den i Åbo, upptäckte jag)

#fail av alla #fail

Igår skulle jag glatt blogga om hur jag lyckades köpa en resa till Munchen och att jag efter flera års paus ska besöka kompisen U och för fjärde gången besöka Oktoberfest. Sedan hade jag tänkt skriva något om att jag också spontanköpte ett paket biobiljetter (så att jag ska bli tvungen att oftare gå på bio) och  inträdesbiljetter till FlowPark (som jag oberoende ska besöka). Det var igår.

Innan bloggandet antecknade jag resan i kalendern. Började bläddra i den och insåg att det kanske inte var så lyckat i alla fall. Hittade inte bokmässan i Göteborg någonstans. Och så klart!

Jag har flygbiljett till Göteborg samma dag som till Munchen! På Munchenresan finns det inga möjligheter till att få pengarna tillbaka vid annulering, medan det är möjligt på Göteborgsresan. Men ändå. Jag vill båda! Oktoberfest ordnas i tre veckor, men eftersom just de veckorna är fullproppade av föreläsningar jag ska hålla (flera per vecka, ibland flera per dag) var just det veckoslutet enda möjligheten. Jag blir så trött.

hybris och galenskap, del två

Igår kväll var överraskande.

Det var landskapsmästerskap och uttagning till finskt mästerskap i poetry slam. När jag anmälde mig var jag inte säker på om jag led av hybris eller galenskap. Kvällen innan sa jag till mamma i telefon att jag kommer att vara nöjd om jag överhuvudtaget vågar uppträda, att om inte annat, kanske det här tar ner mig på jorden lite, efter alla lätta steg efter tävlingen under Åbo poesidagar.

På vägen dit gick jag förbi Idrottsparken där TPS spelade fotboll. De spelade The Final Countdown och jag fnissade.

På plats konstaterade jag att platsen var smockfull. Fanns inte ens sittplatser för alla. Och så var det dags. Tretton deltagare (varav jag var enda svenskspråkig, gulp) uppträdde med en dikt (men en del valde att läsa så många dikter de hann under tidsgränsen på tre minuter, genom hela tävlingen. Till min stora förvåning).

Av alla tretton kom sex bästa vidare. Jag gick vidare som fyra. Av dessa sex gick tre vidare. Jag gick vidare som trea. Och i finalen blev jag trea. Något som jag skamlöst ropat ut på twitter, facebook, i kafferummet, till och med på gatan  till bekanta jag mötte i natt. Jag studsar.

Första dikten hade jag skrivit på finska, men de andra två på svenska. I natt vaknade jag halv fyra för jag måste skriva ner några rader till en tvåspråkig grej jag kom på.

Hjälp. Jag blir inte gladare än så här.

MissKommunikation*

Det första jag såg när jag kom hem idag var en stol som hade ramlat omkull. Det andra jag såg var Knut som kom springande mot mig. Sedan såg jag inget mer, eftersom jag sprang omkring i lägenheten och sökte Orvar. Utan resultat. Då var det panik.

Jag var säker på att han låg någonstans och dog av skador från en stol. Han låg någonstans och hade ont. Låg någonstans och dog av inre skador. Jag öppnade skåp, byrålådor, plockade bort soffkuddar. Lyfte bort väskor, dammsugare, kassar, hantlar, katternas transportburar.

Så låg han där, i ett hörn av lägenheten, ihopkrupen och fräste åt mig när jag sträckte fram handen. Han smet lågt förbi mig och gömde sig under soffan. Där låg han och skakade, något han aldrig tidigare gjort. Jag väntade i en halvtimme, sedan bestämde jag mig för att jag måste försöka kolla om han har skador. Om inte på nära håll, så på distans. På väg till soffan gick jag förbi transportburarna och allt annat jag släpat ut mitt på golvet. Lyfte undan transportburarna, tillbaka där de brukar stå när de inte används och då kröp Orvar fram. Han verkar inte alls vara skadad. Han har noggrant snusat på stolen. Antagligen hade hade blivit skrämd, men det blev inte bättre av att han trodde att han skulle vara tvungen att lyftas in i transportbur.

* mjau.

In My Mind

Amanda Palmer. En av de bästa (på alla möjliga sätt).

always a first

Dagens (hittills) unika upplevelse:

en student somnade gång på gång under min föreläsning, där vi alla satt i en hästskoformation i klassrummet. Hen lutade sig inte ens mot bordet framför. Fascinerande. Förhoppningsvis berodde det inte på texterna vi hade seminarium om.

följd: hybris och galenskap

Fredagens poetry slam gav en enorm kick. Antagligen en för stor kick, för nu har jag anmält mig till Egentliga Finlands uttagning till FM i poetry slam. (Jag sa ju att det är galet, att jag är galen)

Men jag tänker så här: poetry slam är roligt. Man får aldrig tillräckligt av poetry slam. Man måste tänja sina gränser. Våga uppträda på svenska bland finskspråkiga. Kanske till och med våga skriva en grej på finska. Om inte annat en dikt om min dåliga finska. Också om jag inte går vidare från första omgången kan jag vara enormt stolt och glad att jag överhuvudtaget vågade. Jag var inte tillräckligt nervös i fredags, måste testa att vara nervösare.

Men ja, det här är nog antagligen ganska galet.

Plats: Kvarterskrogen Hugo (Stålarmsgatan 2, Åbo)
Tid: torsdagen den 19.4 kl 21
Fritt inträde

Alla med! Man kan anmäla sig som tävlande ännu en halv timme innan start!

prata/messa/mejla

Jag har vetat att jag avskyr att prata i telefon. Avskyr. I alla fall om det är någon som jag inte känner, och värst när det är jag som ska ringa. Nu, när jag granskar och rensar i min mejlbox, upptäcker jag ett liknande fenomen. Av allt att döma gillar jag inte att mejla folk som jag inte känner så bra. Värst är det när jag ska svara på någons mejl. Det är inte bra för min mejlbox. Måste lära mig att svara så snart jag läser det, annars blir det bara värre. Jag som alltid trodde att telefonskräcken berodde på att jag tycker bättre om att skriva.

Track of Time

efterdyningar

Kort natt efter fredagskvällen, lång natt efter lördagsdagen. Så pass att jag vaknade på soffan, mitt i natten, nästan fem timmar efter att jag planerat vara på Monk för att lyssna på Stemmejernet, och flera timmar efter att de uppträtt klart. Så kan det gå. Vaknade fullt påklädd på soffan med en katt djupt sovande på min mage. Idag en söndag som känns lång, förutsatt att jag inte somnar runt åtta igen.

poetry slam, fredagen den trettonde

Fredagen var nog konstig. Inte för att det var fredagen den trettonde och inte riktigt hela fredagen, men början och slutet. På morgonen skakade mina knän av nervositet. Det var inte något som man bara säger. Det syntes. Jag var så nervös över kvällen att de skakade. Istället för att försöka slappna av lät jag dem skaka besinningslöst en tid, sedan sparkade och stampade jag bort det. Det fungerade.

 Resten av dagen satt jag i stadsbibban och lyssnade på fint poesiprogram, efteråt gick jag till Koulu för att äta veckans Club Sandwich och dricka cider. Det vanliga fredagsprogrammet efter jobbet. Tills det var dags att gå till poetry slam. Där satt jag sedan i en soffa och var nervös. Inte knäskakarnervös men pirrnervös. Mycket, mycket bättre än knäskakarnervös, kan jag säga. Läste två dikter, gick vidare, läste en dikt, gick vidare, läste en dikt och vann. Jag vann! Skulle läsa en vinnardikt, som jag inte hade förberett mig på så läste något jag redan tidigare läst. Otroligt spännande och jämnt. Otroligt bra medtävlaren. Otroligt proppfullt med människor. Hörde att rummet skulle rymma 30-40 personer men att det i själva verket var 80 personer som klämde in sig. Sedan rymdes inte fler, även om de skulle ha stått eller suttit på golv.

 Det var min fredagen den trettonde.

Knut inspekterar vandringspokalen.

så här kan vi inte ha det

Jag behöver blogga regelbundet.
Jag vill blogga regelbundet.

Berätta att katterna är nu hemma i Åbo. Orvar är keligare och modigare än någonsin. Knut precis lika avundsjuk och nyfiken som vanligt. Jag har köpt nya skor idag. Det var spontant och tog två minuter. Jag firade påsk i Raseborg. Kramade mommo hårdare och längre än vad jag minns att jag någonsin skulle ha gjort. Läser studentinlämningsuppgifter så att det inte finns tid för annat. Förbereder mig för fredagens poetry slam och lördagsmorgonens poesifrukost genom att slipa dikter, skriva nytt.

blåmärket

Den glädjen när jag idag upptäckte att jag fått mitt första ordentliga blåmärke från att spela squash: mycket stor och stolt.

det var den veckan

Det konstigaste är kanske inte att jag bloggade senast för öven en vecka sedan, det konstigaste är nog att jag då premiärbloggade om squash och att jag idag igen ska spela squash.

Squash är roligt. Svettigt och roligt. Roligt utan att man tänker på att man får ordentlig motion. Svettigt utan att man flåsar så mycket att man måste stanna för att man inte längre orkar springa. Eller stanna måste man, vila måste man, men det känns inte som om man förstör för alla andra som gärna springer lite till just då.

Att jag inte bloggat har en massa orsaker:
- främst massa andra orsaker
- massa orsaker som skett som en kedjereaktion.

Exempel på kedjereaktion: katter fortfarande på semester hos mina föräldrar -> mera sena kvällar på jobbet -> mera skrivet -> mera deadliner -> ännu mera skrivet -> i kombination med úndervisning som jag planerar efter hand -> måste planeras regelbundet -> blir trött -> måste vila upp genom att vara social -> är social på kvällar så att jag inte orkar blogga på kvällar -> somnar tidigt -> inga katter hemma så jag sover helt ostört -> vaknar tidigt och går genast på jobb.

Squash (och då tänker jag inte på grönsaken)

"Efter serve, turas spelarna om att slå bollen mot främre väggen, ovanför den streckade linjen och under den yttre linjen. Det kan slå tillbaka bollen eller sidoväggar som helst, så länge det träffar under den yttre linjen. Måste det slå inte mot golvet efter att ha visat racket och slå i främre väggen innan. En boll landar på antingen den yttre linjen eller linje längs toppen av tenn anses vara ute. Efter att bollen träffar den främre väggen, är det tillåtet att studsa på golvet elva (många gånger som helst och mot sidoväggarna eller bak) Innan en spelare måste lämna tillbaka den. Spelare får flytta var som helst i maj oavsiktliga eller avsiktliga banan utan hindra övrigas spelares rörelser som är förbjudet. Normalt återvänder spelare till mitten av banan efter ett skott." från Wikipedia.


Jag fattar ingenting.

det kattlösa hemmet

Fördelar med att inte ha katterna hemma:
1. Ingen försöker rymma ut i trapphuset när jag öppnar dörren.
2. Ingen går på tangentbordet när jag skriver.
3. Ingen hoppar i misstag upp på varm spis.
4. Jag får vara ensam på vessan.
5. Jag behöver inte planera dagen så att de har sällskap och får mat.
6. Jag kan ha balkongdörren öppen och korsdrag.
7. Ingen tigger mat.
8. Jag behöver inte tömma kattlådan.
9. Står ingen luktande kattmat framme.
10. När jag strykt kläder behöver jag inte gömma strykjärnet.

Nackdelar:
1. Jag saknar dem.
2. Jag saknar dem
3. Jag saknar dem.

4. Jag saknar dem.

5. Jag saknar dem

6. Jag saknar dem.

7. Jag saknar dem.

8. Jag saknar dem

9. Jag saknar dem.
10. Jag saknar dem.

två katter motsvarar två kaffepaket

Först sex timmar efter att katterna åkt inser jag att pappa hade mutor med sig. Han hade hittat två nya kaffesorter som han gav så snart han steg in genom dörren. Mycket sneaky.

en pappa i stan

Det första han frågade när han kom in i min lägenhet idag:
behöver du kattvakt den här veckan? I så fall kan jag ta med dem nu och hämta tillbaka dem på söndag.


Nackdel:
Jag kommer att sakna dem en massa.
Mamma uppskattar knappast att trängas med två katter i sängen.

Fördel:
Jag kunde göra en ordentlig städning utan katter i hälarna.
Pappa skulle få en välbehövd kattdos.

---------------
Ett tillägg två timmar senare (när jag fick veta att det också var min mammas idé):

Jag sitter på jobbet och katterna sitter i en bil bort från Åbo. Första gången de åker bil utan mig. Försöker tänka på hur mycket de älskar att springa i föräldrarnas hus och hur mycket de tycker om mina föräldrar. Det är sant. Men lite svårt är det ändå.

saker man betalar för

Det är inte en dans på rosor att bo i ett hus utan summer, dörrkod eller dörrklocka. Nu har jag varit hemma i tre timmar och tjugo minuter, väntande på ett paket med kattmat så att det räcker för ett år eller så. Eftersom jag ännu inte har fått min sommarbil till Åbo så var jag så pass smart att jag beställde maten från ett ställe med hemtransport. Super, kunde man tycka men så är det ju så att jag råkar bo i det här huset.

När en vecka gått började jag misstänka att de glömt bort min beställning. Den var inte glömd. Istället hade de inte tänkt tanken att ringa mig på numret som jag uppgett i och med beställningen. Och när de inte kom in i huset körde de paketet till posten i stället för upphämtning. Torrfoder för två katter för en längre tid är rätt tungt och otympligt. Inget jag fraktar på cykeln. När jag sedan ringde posten för att kolla hur det var med paketet, lovade de köra hem det till mig, någon gång mellan 17 och 21, om jag betalade 9,20€.

Lärdom 1: om jag beställer maten från nätet kan jag lika bra köpa från det billigaste stället utan hemtransport.

Lärdom 2: om jag trots allt beställer från ett ställe med hemtransport, måste jag vara hemma dygnet runt de närmaste veckorna och helst av allt stå vid ytterdörren.

Lärdom 3: om jag bloggar om det kommer paketet snabbare. Ungefär i det skedet då jag skrev den andra lärdomen ringde min telefon då de meddelade att de var vid ytterdörren.

allt man kan önska sig

Idag fick jag ett mejl som innehöll (ungefär) allt jag kan önska mig.

klicka här för att komma till hemsidan.

att inte göra det lätt för sig själv

Kolofont bloggade idag om de finländska Etnologdagarna, som i år hade tema etnografi. Jag skrev en kort kommentar och hade sedan tänkt skriva något längre. Det längre blev längre tills det blev längre än en bloggkommentar och då blev det ett blogginlägg istället:

Under skrivhelgen pratade jag om ett skrivprojekt jag haft i många år och en kursledare kommenterade att jag inte gör det lätt för mig själv. Något som skulle bli en väldig aha-upplevelse för mig.

Jag har en berättalse jag vill berätta, som jag skriver (och skrivit på en längre tid). När jag nu samlat ihop en massa texter, scener, när jag skrivit fram karaktärer som jag kan återvända till i så gott som alla skrivuppgifter jag får, har jag inte börjat ordna texterna i en ordningsföljd, bearbetat dem som jag borde. Eller egentligen är det precis vad jag börjat göra, men jag har samtidigt börjat skriva om texterna i något som påminner om en annan genre (som jag egentligen inte kan benämna). Jag har benat ut små delar av texterna och låtit dem skapa en något mer lyrisk, avskalad text. Det har blivit någon form av experiment, också om jag senare kommit fram till att det inte är ett experiment. Berättelsen behöver det här formatet för att föras vidare och för att jag ska kunna få fram några av de saker jag vill med berättelsen.

När jag sedan pratade om skrivprojektet kom jag på att jag gör precis samma sak med min avhandling. Jag har skrivit otaliga versioner av den. Och när jag börjat komma till ett allvarligt bearbetningsstadie har jag tyckt att det egentligen är rätt trist det jag sysslar med och försökt baka in ett nyskapande element i avhandlingen. Nej, jag gör det inte lätt för mig själv.

Det som jag försökt använda som piska i både avhandlingsskrivandet och det skönlitterära skrivandet är tidtabeller. Det har inte fungerat särskilt bra. Tidtabeller har i alla fall hittills alltid kunnat skjutas framåt eftersom det varit mina egna tidtabeller. Den andra aha-upplevelsen jag fick under helgen var en av de andra kursledarna, att användandet av tidtabeller som motivation för att slutföra något inte behöver vara den enda motivationen. Det finns andra man kan använda sig av. En: att man ska bli klar, se slutprodukten och tänka på alla lovord och berömmelse man får när andra ser slutprodukten. Att skriva så märker jag också att tar emot en del, lovord, ära och berömmelse: tänk om det inte blir så? Jag vill gardera och skydda mig själv från besvikelse. Men äh, nu är det den jag ska tänka på. Berömmelsen. Och att jag inte ska göra något onödigt besvärligt för mig själv.

nya tag

Ha: Ha:

Jag skickade ett mejl till någon som har rysk mejlbox idag. När hon svarade fanns ett Ha: innan mejlrubriken. Lite roligt. Jag svarade på hennes mejl och hon svarade igen, den här gången stod det Ha: Ha: innan mejlrubriken. Det var ännu roligare. Tydligen blir det engelska Re: ett Ha: på ryska. Ha Ha.

Gone Tomorrow

Lambchop

nu är jag såndär igen

...bloggar när jag har en konsertbiljett som bränner i fickan (förutom att den nu råkar finnas i handväskan och jag inte ens har några fickor i den stickade klänningen jag har på mig. och inte bränner den bokstavligen heller).

Den här gången Placebo.

Men ja, den är ungefär vad jag inte tänker på så mycket, eftersom jag tänker på annat, men bloggar om den i alla fall. Och gör annat (förutom när jag plötsligt går på Tintålunch med O mitt på en torsdag (också om vi egentligen skulle gå till Panini för att jag ändå hela tiden är till Tintå eller Delhi Darbar) och efteråt går vi till 8raita för att köpa biljetter till Placebo, som jag nog ser framemot).

Det andra: skrivandet, texter, teorikapitel i avhandling, pratandet om texter, förändringar.

hälften av skrivbordet. hälften av kaoset/tänkandet

ett bloggtips

Jag må vara väldigt långsam i hittandet men jag har trots det hittat en guldgruva. Mycket intressant läsning hos "One-Way Communication".

lördag, väldigt lite gördag

Alla tre ligger på soffan.

Endast jag läser diktsamlingen Blomsterur av Fredrik Nyberg. 

Ibland lyssnar de andra två. Det är de gångerna jag läser något högt.

Jag gillar den och har tre av hans andra böcker på kö på bordet.

Orvar gillar också, han spinner högt varje gång jag läser högt. 

(Å andra sidan spinner han också när jag läser annat högt)

åttonde mars

Idag, den åttonde mars, tycker jag att man ska läsa serien som Galago publicerade.

Medan ni gör det och eftersom jag redan gjort det, ska jag använda dagen till att argumentera för

1. hur flickors bloggande nedvärderas i media, på internet och i bloggar

2. hur könsmaktordningen upprätthålls och återskapas

3. hur det framställs som ett problem att flickor bloggar så mycket

4. hur könsdikotomisering är mycket synligt, och kvinnligt och manligt återkonstrueras om och om igen

5. en hel massa andra saker 

Precis som igår alltså. Och imorgon.

man ska inte hurra för tidigt

Klockan är inte ens tolv och jag har redan blivit refuserad men meddelad att jag ändå får betalt.

Så konstigt det kan bli.

Lovord och önskemål om bearbetning.
Då bearbetade jag texten till döds.

och det var den måndagen

saker jag tänkt idag (i denna ordning):
- vad är det för ljud? jäkla katt! jäkla vattenglas på köksbord! jäkla tidning som ligger där.
- prezi, måste vara det bästa som finns.
- inspirationen!
- så det är så här det ska vara!
- hurra x flera miljon.
- alltså va? skratta/gråta.
- hur kan jag någonsin få det här till en novell? jag är ju världssämst.
- i alla fall har jag skrivit något också idag.

film x 9

Man hinner se rätt många filmer när man sitter 54 timmar på flygplan/flygplatser. Som tur är har jag nästan bara sett filmer som fått riktigt bra betyg:

Melancholia fick ursprungligen fyra stjärnor av fem möjliga. Nu, senare tror jag att den egentligen borde ha fått en femma.

Drive gav jag också en fyra. När jag skriver det här minns jag inte riktigt så mycket om den. Den måste ha varit bra, varför minns jag inte, vilket egentligen är väldigt typiskt mig. In genom ena ögat och ut genom andra.

Apflickorna minns jag. Jag minns också att jag vill se den flera gånger. Kunde användas till att analysera flickskap, vilket också gäller Turn me on, dammit

  We Need to Talk About Kevin är filmen som jag hur länge som helst tänkt läsa som bok. Jag är rätt säker på att jag till och med har den i min bokhylla. Blev istället film före bok och därmed(?) ger jag också den en fullpoängare. Men jag SKA läsa boken, precis som jag också SKA läsa One Day, som jag också har i bokhyllan, ännu inte läst men nog såg nyligen som film.

 Annat jag sett som inte var mindblowing, men helt okej eller över min förväntan, eller precis vad jag behövde just då: Crazy Stupid Love och Neds. Moneyball överraskade mig. Läst att den är rätt bra, blev misstänksam när jag märkte att den handlade om baseball, men sista slutligen var den helt okej.

en (stympad) fredagslista på en lördag

Nämn något som gjorde dig glad igår:

Väldigt många saker just igår. After work, mejl, kroppsterapi mitt på dagen.
Vad gjorde du kl 08 i morse?

Sov.
Vad gjorde du för 15 min sedan?

Startade diskmaskinen.
Det sista du sa högt?

Kom ner därifrån.
Det senaste någon sa till dig:

Hejdå.
Vad har du druckit idag?

Kaffe
Vad var det senaste du åt?

En smörgås
Vad var det senaste du köpte?

En cider på Bristol.
Vad är det för väder hos dig nu?

Strålande solsken. 
Vad ser du om du tittar till höger?

Diskmaskinen
Vad gör dig glad just nu?

Människor, vädret, katterna. Att det är lördag och jag är ledig.
Vad ska du göra härnäst?

Klä på mig, gå ut, handla mat, dammsuga och månadsstäda kattsandslådan, skriva. Vet till och med hur jag ska avsluta hela dagen, göra en pavlova som jag lämnar över natten i en svalnande ugn.
Humör just nu?

Harmonisk.
Kläder just nu?

pyjamas och Ugg-tofflor.
Vad längtar du mest efter just nu?

Att gå ut på en promenad, pavlova, skriva

The Look

Metronomy

det finaste kortet

Idag fick jag ett kort med australiensiska frimärken. Jag visste genast vad motivet föreställde.

Rottnest!

Där jag cyklade i enorm hetta flera tiotals kilometer i idel uppförsbackor (i nerförsbackorna måste man också trampa så mycket man kunde för att uppförsbackorna var så många och branta), för att här och var stanna och ha långa, kritvita stränder helt för oss själva. På en totalt bil/motorcykelfri ö med 63 stränder tenderar folk att promenera eller cykla till närmaste strand. Inte särskilt konstigt egentligen, tänkte vi när vi dag två skulle sätta oss på cykelsadeln igen.