dagen med sjuttiotre ord

läste jobbmejl sent på kvällen, såg katastrof komma, panikomplanerade hela dagens föreläsning, mardröm efter mardröm i natt, vaknade med yrsel, stegring, illamående, värsta huvudvärken, meddelade att föreläsning måste inställas, sov, yrade, sov, vaknade, spydde, trött men mår rätt bra, bara lite huvudvärk, bara lite stegring, försöker hänga med på twitter så att jag vet hur mycket jag ska betala och vart jag ska resa för att vara på en hemmafest med Amanda Palmer.

det goda i livet

Första maj i ära fick jag för mig att tvätta fönstren idag och baka en pekannötspaj.

Fönstertvättandet gick helt okej, medan jag tolkar pajbakandet som ett misslyckande. Inget jag vill överraska kollegorna med imorgon. Och antagligen skulle de inte bli särskilt överraskade om jag kom med den till kaffebordet.

Min pekannötspaj. Tog ut den från ugnen fem minuter för tidigt eftersom den började lukta bränt.

Pekannötspaj från Tastelines sida. Som den ska se ut.

sköna söndag

I morse hälsade jag på katter. De hälsade på mig redan när jag stod i tamburen.

Jag försökte läsa dagens tidning men en av katterna tyckte att jag borde titta mer på honom. Det hade jag inget emot.

Sedan gjorde jag en två timmars cykeltur. Åkte Föri första gången i år.

Drack lite kaffe och skrev vid Suomen Joutsen.

Sedan gick jag hem och tittade på mina egna katter.

De gillade inte att bli påtittade, tyckte tydligen att de behövde karpa upp sig.

Jag sa att de nog fick sova, så de kom till soffan med mig och där har vi legat de senaste timmarna.

en iakttagelse

Med tanke på alla studenthalare jag sett idag kunde man tro att det är valborgsmässoafton idag.

Endera har jag eller alla studerande i Åbo missförstått nått. 

Hoppas det inte är jag för jag är gärna ledig på tisdag.

-----
Tillägg när jag varit hemma några timmar:

Efter att ha sett fyra firare stå och pissa direkt utanför mitt köksfönster, en bli ledd av två andra eftersom hen inte själv kunde gå, två stycken torkat sig med toalettpapper mellan benen och lämna pappret kvar på marken, samt x-antal berusade firare blev jag tvungen att sätta mig på andra sidan köksbordet. Klarade inte längre av att se firandet precis utanför mitt köksfönster, där jag satt och skrev avhandlingsord. Knut och Orvar verkade gilla underhållningen. Jag kände mig mest som en gammal tant som själv inte varit ung.

man skulle tro att man blir trött, men det är tvärtom

Att jag igår bestämde mig för att ta en mycket lugn hemmakväll, efter att jag inte varit hemma kvällstid på över en vecka, visade sig vara ett mycket smart drag.

Idag vaknade jag pigg och glad långt innan klockan ringde. Gjorde morgonpasset i kattvakteri, åt morgonmål hemma, tvättade fem maskiner tvätt, besökte fem loppisar, besökte djuraffären, tillredde och åt riktig lunch, åkte till köpcentrum för matköp, gjorde ett längre kvällspass i kattvakteri, lekte sammanlagt tre katter till trötthet, och avslutade kvällen men att köra omkring i Åbo i en halv timme för att titta på stadsdelar jag tidigare inte besökt.

Om jag skulle ha fotat idag skulle det ha blivit mycket omväxlande bilder. Konstigt nog är det alltid lättast att bestämma sig för att ta ett foto i timmen de dagar jag gör ingenting annat än ligger på soffan.

konsertonsdag

De senaste och närmaste dagarna verkar bli litteraturdagar av alla litteraturdagar. Med skrivkurs senaste fredag, lördag, söndag, skrivhandledning på måndag, skrivkurs på tisdag och skrivkurs imorgon. Då finns det inget annat att göra idag än att klämma in en konsert idag. Weeping Willows är i stan. klockan åtta öppnar Klubis dörrar.

åtta omåndagliga saker en måndag

Dagens duktiga: Att skriva avhandlingstext på tåget i en arbetskupé.

Dagens andra duktiga: Att läsa och betygsätta studenttexter i samma tågkupé.

Dagens upptäckt och fynd: Att man utvalda klockslag får åka till och från Helsingfors för 9€ istället för 32€. Hur bra som helst.

Dagens misslyckande: Blev lite för bråttom till tåget (och dessutom regnade det). Alltså tog jag bilen till tågstationen. Väl där upptäckte jag att jag bara kunde parkera på parkeringsplats precis bredvid station, vilket kostade 26€. Undra på att parkeringsplatsen ofta är rätt tom. Trots det, billigare transportkostnader.

Dagens bokköp: Maror (ett sätt åt dig) av Matilda Södergran och Blå Blixt Hallon och Bensin (en återkommande antologi med nya poetiska röster).

Dagens klädköp: En ny vårjacka. Verkligen på tiden.

Dagens möte: Med min handledare för det där mera skönlitterära skrivandet. Ett jättebra möte!

Dagens mat: Sushi på Hanko Sushi i Helsingfors (godare än den i Åbo, upptäckte jag)

#fail av alla #fail

Igår skulle jag glatt blogga om hur jag lyckades köpa en resa till Munchen och att jag efter flera års paus ska besöka kompisen U och för fjärde gången besöka Oktoberfest. Sedan hade jag tänkt skriva något om att jag också spontanköpte ett paket biobiljetter (så att jag ska bli tvungen att oftare gå på bio) och  inträdesbiljetter till FlowPark (som jag oberoende ska besöka). Det var igår.

Innan bloggandet antecknade jag resan i kalendern. Började bläddra i den och insåg att det kanske inte var så lyckat i alla fall. Hittade inte bokmässan i Göteborg någonstans. Och så klart!

Jag har flygbiljett till Göteborg samma dag som till Munchen! På Munchenresan finns det inga möjligheter till att få pengarna tillbaka vid annulering, medan det är möjligt på Göteborgsresan. Men ändå. Jag vill båda! Oktoberfest ordnas i tre veckor, men eftersom just de veckorna är fullproppade av föreläsningar jag ska hålla (flera per vecka, ibland flera per dag) var just det veckoslutet enda möjligheten. Jag blir så trött.

hybris och galenskap, del två

Igår kväll var överraskande.

Det var landskapsmästerskap och uttagning till finskt mästerskap i poetry slam. När jag anmälde mig var jag inte säker på om jag led av hybris eller galenskap. Kvällen innan sa jag till mamma i telefon att jag kommer att vara nöjd om jag överhuvudtaget vågar uppträda, att om inte annat, kanske det här tar ner mig på jorden lite, efter alla lätta steg efter tävlingen under Åbo poesidagar.

På vägen dit gick jag förbi Idrottsparken där TPS spelade fotboll. De spelade The Final Countdown och jag fnissade.

På plats konstaterade jag att platsen var smockfull. Fanns inte ens sittplatser för alla. Och så var det dags. Tretton deltagare (varav jag var enda svenskspråkig, gulp) uppträdde med en dikt (men en del valde att läsa så många dikter de hann under tidsgränsen på tre minuter, genom hela tävlingen. Till min stora förvåning).

Av alla tretton kom sex bästa vidare. Jag gick vidare som fyra. Av dessa sex gick tre vidare. Jag gick vidare som trea. Och i finalen blev jag trea. Något som jag skamlöst ropat ut på twitter, facebook, i kafferummet, till och med på gatan  till bekanta jag mötte i natt. Jag studsar.

Första dikten hade jag skrivit på finska, men de andra två på svenska. I natt vaknade jag halv fyra för jag måste skriva ner några rader till en tvåspråkig grej jag kom på.

Hjälp. Jag blir inte gladare än så här.

MissKommunikation*

Det första jag såg när jag kom hem idag var en stol som hade ramlat omkull. Det andra jag såg var Knut som kom springande mot mig. Sedan såg jag inget mer, eftersom jag sprang omkring i lägenheten och sökte Orvar. Utan resultat. Då var det panik.

Jag var säker på att han låg någonstans och dog av skador från en stol. Han låg någonstans och hade ont. Låg någonstans och dog av inre skador. Jag öppnade skåp, byrålådor, plockade bort soffkuddar. Lyfte bort väskor, dammsugare, kassar, hantlar, katternas transportburar.

Så låg han där, i ett hörn av lägenheten, ihopkrupen och fräste åt mig när jag sträckte fram handen. Han smet lågt förbi mig och gömde sig under soffan. Där låg han och skakade, något han aldrig tidigare gjort. Jag väntade i en halvtimme, sedan bestämde jag mig för att jag måste försöka kolla om han har skador. Om inte på nära håll, så på distans. På väg till soffan gick jag förbi transportburarna och allt annat jag släpat ut mitt på golvet. Lyfte undan transportburarna, tillbaka där de brukar stå när de inte används och då kröp Orvar fram. Han verkar inte alls vara skadad. Han har noggrant snusat på stolen. Antagligen hade hade blivit skrämd, men det blev inte bättre av att han trodde att han skulle vara tvungen att lyftas in i transportbur.

* mjau.

In My Mind

Amanda Palmer. En av de bästa (på alla möjliga sätt).

always a first

Dagens (hittills) unika upplevelse:

en student somnade gång på gång under min föreläsning, där vi alla satt i en hästskoformation i klassrummet. Hen lutade sig inte ens mot bordet framför. Fascinerande. Förhoppningsvis berodde det inte på texterna vi hade seminarium om.

följd: hybris och galenskap

Fredagens poetry slam gav en enorm kick. Antagligen en för stor kick, för nu har jag anmält mig till Egentliga Finlands uttagning till FM i poetry slam. (Jag sa ju att det är galet, att jag är galen)

Men jag tänker så här: poetry slam är roligt. Man får aldrig tillräckligt av poetry slam. Man måste tänja sina gränser. Våga uppträda på svenska bland finskspråkiga. Kanske till och med våga skriva en grej på finska. Om inte annat en dikt om min dåliga finska. Också om jag inte går vidare från första omgången kan jag vara enormt stolt och glad att jag överhuvudtaget vågade. Jag var inte tillräckligt nervös i fredags, måste testa att vara nervösare.

Men ja, det här är nog antagligen ganska galet.

Plats: Kvarterskrogen Hugo (Stålarmsgatan 2, Åbo)
Tid: torsdagen den 19.4 kl 21
Fritt inträde

Alla med! Man kan anmäla sig som tävlande ännu en halv timme innan start!

prata/messa/mejla

Jag har vetat att jag avskyr att prata i telefon. Avskyr. I alla fall om det är någon som jag inte känner, och värst när det är jag som ska ringa. Nu, när jag granskar och rensar i min mejlbox, upptäcker jag ett liknande fenomen. Av allt att döma gillar jag inte att mejla folk som jag inte känner så bra. Värst är det när jag ska svara på någons mejl. Det är inte bra för min mejlbox. Måste lära mig att svara så snart jag läser det, annars blir det bara värre. Jag som alltid trodde att telefonskräcken berodde på att jag tycker bättre om att skriva.

Track of Time

efterdyningar

Kort natt efter fredagskvällen, lång natt efter lördagsdagen. Så pass att jag vaknade på soffan, mitt i natten, nästan fem timmar efter att jag planerat vara på Monk för att lyssna på Stemmejernet, och flera timmar efter att de uppträtt klart. Så kan det gå. Vaknade fullt påklädd på soffan med en katt djupt sovande på min mage. Idag en söndag som känns lång, förutsatt att jag inte somnar runt åtta igen.

poetry slam, fredagen den trettonde

Fredagen var nog konstig. Inte för att det var fredagen den trettonde och inte riktigt hela fredagen, men början och slutet. På morgonen skakade mina knän av nervositet. Det var inte något som man bara säger. Det syntes. Jag var så nervös över kvällen att de skakade. Istället för att försöka slappna av lät jag dem skaka besinningslöst en tid, sedan sparkade och stampade jag bort det. Det fungerade.

 Resten av dagen satt jag i stadsbibban och lyssnade på fint poesiprogram, efteråt gick jag till Koulu för att äta veckans Club Sandwich och dricka cider. Det vanliga fredagsprogrammet efter jobbet. Tills det var dags att gå till poetry slam. Där satt jag sedan i en soffa och var nervös. Inte knäskakarnervös men pirrnervös. Mycket, mycket bättre än knäskakarnervös, kan jag säga. Läste två dikter, gick vidare, läste en dikt, gick vidare, läste en dikt och vann. Jag vann! Skulle läsa en vinnardikt, som jag inte hade förberett mig på så läste något jag redan tidigare läst. Otroligt spännande och jämnt. Otroligt bra medtävlaren. Otroligt proppfullt med människor. Hörde att rummet skulle rymma 30-40 personer men att det i själva verket var 80 personer som klämde in sig. Sedan rymdes inte fler, även om de skulle ha stått eller suttit på golv.

 Det var min fredagen den trettonde.

Knut inspekterar vandringspokalen.

så här kan vi inte ha det

Jag behöver blogga regelbundet.
Jag vill blogga regelbundet.

Berätta att katterna är nu hemma i Åbo. Orvar är keligare och modigare än någonsin. Knut precis lika avundsjuk och nyfiken som vanligt. Jag har köpt nya skor idag. Det var spontant och tog två minuter. Jag firade påsk i Raseborg. Kramade mommo hårdare och längre än vad jag minns att jag någonsin skulle ha gjort. Läser studentinlämningsuppgifter så att det inte finns tid för annat. Förbereder mig för fredagens poetry slam och lördagsmorgonens poesifrukost genom att slipa dikter, skriva nytt.

blåmärket

Den glädjen när jag idag upptäckte att jag fått mitt första ordentliga blåmärke från att spela squash: mycket stor och stolt.

det var den veckan

Det konstigaste är kanske inte att jag bloggade senast för öven en vecka sedan, det konstigaste är nog att jag då premiärbloggade om squash och att jag idag igen ska spela squash.

Squash är roligt. Svettigt och roligt. Roligt utan att man tänker på att man får ordentlig motion. Svettigt utan att man flåsar så mycket att man måste stanna för att man inte längre orkar springa. Eller stanna måste man, vila måste man, men det känns inte som om man förstör för alla andra som gärna springer lite till just då.

Att jag inte bloggat har en massa orsaker:
- främst massa andra orsaker
- massa orsaker som skett som en kedjereaktion.

Exempel på kedjereaktion: katter fortfarande på semester hos mina föräldrar -> mera sena kvällar på jobbet -> mera skrivet -> mera deadliner -> ännu mera skrivet -> i kombination med úndervisning som jag planerar efter hand -> måste planeras regelbundet -> blir trött -> måste vila upp genom att vara social -> är social på kvällar så att jag inte orkar blogga på kvällar -> somnar tidigt -> inga katter hemma så jag sover helt ostört -> vaknar tidigt och går genast på jobb.

Squash (och då tänker jag inte på grönsaken)

"Efter serve, turas spelarna om att slå bollen mot främre väggen, ovanför den streckade linjen och under den yttre linjen. Det kan slå tillbaka bollen eller sidoväggar som helst, så länge det träffar under den yttre linjen. Måste det slå inte mot golvet efter att ha visat racket och slå i främre väggen innan. En boll landar på antingen den yttre linjen eller linje längs toppen av tenn anses vara ute. Efter att bollen träffar den främre väggen, är det tillåtet att studsa på golvet elva (många gånger som helst och mot sidoväggarna eller bak) Innan en spelare måste lämna tillbaka den. Spelare får flytta var som helst i maj oavsiktliga eller avsiktliga banan utan hindra övrigas spelares rörelser som är förbjudet. Normalt återvänder spelare till mitten av banan efter ett skott." från Wikipedia.


Jag fattar ingenting.

det kattlösa hemmet

Fördelar med att inte ha katterna hemma:
1. Ingen försöker rymma ut i trapphuset när jag öppnar dörren.
2. Ingen går på tangentbordet när jag skriver.
3. Ingen hoppar i misstag upp på varm spis.
4. Jag får vara ensam på vessan.
5. Jag behöver inte planera dagen så att de har sällskap och får mat.
6. Jag kan ha balkongdörren öppen och korsdrag.
7. Ingen tigger mat.
8. Jag behöver inte tömma kattlådan.
9. Står ingen luktande kattmat framme.
10. När jag strykt kläder behöver jag inte gömma strykjärnet.

Nackdelar:
1. Jag saknar dem.
2. Jag saknar dem
3. Jag saknar dem.

4. Jag saknar dem.

5. Jag saknar dem

6. Jag saknar dem.

7. Jag saknar dem.

8. Jag saknar dem

9. Jag saknar dem.
10. Jag saknar dem.

två katter motsvarar två kaffepaket

Först sex timmar efter att katterna åkt inser jag att pappa hade mutor med sig. Han hade hittat två nya kaffesorter som han gav så snart han steg in genom dörren. Mycket sneaky.

en pappa i stan

Det första han frågade när han kom in i min lägenhet idag:
behöver du kattvakt den här veckan? I så fall kan jag ta med dem nu och hämta tillbaka dem på söndag.


Nackdel:
Jag kommer att sakna dem en massa.
Mamma uppskattar knappast att trängas med två katter i sängen.

Fördel:
Jag kunde göra en ordentlig städning utan katter i hälarna.
Pappa skulle få en välbehövd kattdos.

---------------
Ett tillägg två timmar senare (när jag fick veta att det också var min mammas idé):

Jag sitter på jobbet och katterna sitter i en bil bort från Åbo. Första gången de åker bil utan mig. Försöker tänka på hur mycket de älskar att springa i föräldrarnas hus och hur mycket de tycker om mina föräldrar. Det är sant. Men lite svårt är det ändå.

saker man betalar för

Det är inte en dans på rosor att bo i ett hus utan summer, dörrkod eller dörrklocka. Nu har jag varit hemma i tre timmar och tjugo minuter, väntande på ett paket med kattmat så att det räcker för ett år eller så. Eftersom jag ännu inte har fått min sommarbil till Åbo så var jag så pass smart att jag beställde maten från ett ställe med hemtransport. Super, kunde man tycka men så är det ju så att jag råkar bo i det här huset.

När en vecka gått började jag misstänka att de glömt bort min beställning. Den var inte glömd. Istället hade de inte tänkt tanken att ringa mig på numret som jag uppgett i och med beställningen. Och när de inte kom in i huset körde de paketet till posten i stället för upphämtning. Torrfoder för två katter för en längre tid är rätt tungt och otympligt. Inget jag fraktar på cykeln. När jag sedan ringde posten för att kolla hur det var med paketet, lovade de köra hem det till mig, någon gång mellan 17 och 21, om jag betalade 9,20€.

Lärdom 1: om jag beställer maten från nätet kan jag lika bra köpa från det billigaste stället utan hemtransport.

Lärdom 2: om jag trots allt beställer från ett ställe med hemtransport, måste jag vara hemma dygnet runt de närmaste veckorna och helst av allt stå vid ytterdörren.

Lärdom 3: om jag bloggar om det kommer paketet snabbare. Ungefär i det skedet då jag skrev den andra lärdomen ringde min telefon då de meddelade att de var vid ytterdörren.

allt man kan önska sig

Idag fick jag ett mejl som innehöll (ungefär) allt jag kan önska mig.

klicka här för att komma till hemsidan.

att inte göra det lätt för sig själv

Kolofont bloggade idag om de finländska Etnologdagarna, som i år hade tema etnografi. Jag skrev en kort kommentar och hade sedan tänkt skriva något längre. Det längre blev längre tills det blev längre än en bloggkommentar och då blev det ett blogginlägg istället:

Under skrivhelgen pratade jag om ett skrivprojekt jag haft i många år och en kursledare kommenterade att jag inte gör det lätt för mig själv. Något som skulle bli en väldig aha-upplevelse för mig.

Jag har en berättalse jag vill berätta, som jag skriver (och skrivit på en längre tid). När jag nu samlat ihop en massa texter, scener, när jag skrivit fram karaktärer som jag kan återvända till i så gott som alla skrivuppgifter jag får, har jag inte börjat ordna texterna i en ordningsföljd, bearbetat dem som jag borde. Eller egentligen är det precis vad jag börjat göra, men jag har samtidigt börjat skriva om texterna i något som påminner om en annan genre (som jag egentligen inte kan benämna). Jag har benat ut små delar av texterna och låtit dem skapa en något mer lyrisk, avskalad text. Det har blivit någon form av experiment, också om jag senare kommit fram till att det inte är ett experiment. Berättelsen behöver det här formatet för att föras vidare och för att jag ska kunna få fram några av de saker jag vill med berättelsen.

När jag sedan pratade om skrivprojektet kom jag på att jag gör precis samma sak med min avhandling. Jag har skrivit otaliga versioner av den. Och när jag börjat komma till ett allvarligt bearbetningsstadie har jag tyckt att det egentligen är rätt trist det jag sysslar med och försökt baka in ett nyskapande element i avhandlingen. Nej, jag gör det inte lätt för mig själv.

Det som jag försökt använda som piska i både avhandlingsskrivandet och det skönlitterära skrivandet är tidtabeller. Det har inte fungerat särskilt bra. Tidtabeller har i alla fall hittills alltid kunnat skjutas framåt eftersom det varit mina egna tidtabeller. Den andra aha-upplevelsen jag fick under helgen var en av de andra kursledarna, att användandet av tidtabeller som motivation för att slutföra något inte behöver vara den enda motivationen. Det finns andra man kan använda sig av. En: att man ska bli klar, se slutprodukten och tänka på alla lovord och berömmelse man får när andra ser slutprodukten. Att skriva så märker jag också att tar emot en del, lovord, ära och berömmelse: tänk om det inte blir så? Jag vill gardera och skydda mig själv från besvikelse. Men äh, nu är det den jag ska tänka på. Berömmelsen. Och att jag inte ska göra något onödigt besvärligt för mig själv.

nya tag

Ha: Ha:

Jag skickade ett mejl till någon som har rysk mejlbox idag. När hon svarade fanns ett Ha: innan mejlrubriken. Lite roligt. Jag svarade på hennes mejl och hon svarade igen, den här gången stod det Ha: Ha: innan mejlrubriken. Det var ännu roligare. Tydligen blir det engelska Re: ett Ha: på ryska. Ha Ha.

Gone Tomorrow

Lambchop

nu är jag såndär igen

...bloggar när jag har en konsertbiljett som bränner i fickan (förutom att den nu råkar finnas i handväskan och jag inte ens har några fickor i den stickade klänningen jag har på mig. och inte bränner den bokstavligen heller).

Den här gången Placebo.

Men ja, den är ungefär vad jag inte tänker på så mycket, eftersom jag tänker på annat, men bloggar om den i alla fall. Och gör annat (förutom när jag plötsligt går på Tintålunch med O mitt på en torsdag (också om vi egentligen skulle gå till Panini för att jag ändå hela tiden är till Tintå eller Delhi Darbar) och efteråt går vi till 8raita för att köpa biljetter till Placebo, som jag nog ser framemot).

Det andra: skrivandet, texter, teorikapitel i avhandling, pratandet om texter, förändringar.

hälften av skrivbordet. hälften av kaoset/tänkandet

ett bloggtips

Jag må vara väldigt långsam i hittandet men jag har trots det hittat en guldgruva. Mycket intressant läsning hos "One-Way Communication".

lördag, väldigt lite gördag

Alla tre ligger på soffan.

Endast jag läser diktsamlingen Blomsterur av Fredrik Nyberg. 

Ibland lyssnar de andra två. Det är de gångerna jag läser något högt.

Jag gillar den och har tre av hans andra böcker på kö på bordet.

Orvar gillar också, han spinner högt varje gång jag läser högt. 

(Å andra sidan spinner han också när jag läser annat högt)

åttonde mars

Idag, den åttonde mars, tycker jag att man ska läsa serien som Galago publicerade.

Medan ni gör det och eftersom jag redan gjort det, ska jag använda dagen till att argumentera för

1. hur flickors bloggande nedvärderas i media, på internet och i bloggar

2. hur könsmaktordningen upprätthålls och återskapas

3. hur det framställs som ett problem att flickor bloggar så mycket

4. hur könsdikotomisering är mycket synligt, och kvinnligt och manligt återkonstrueras om och om igen

5. en hel massa andra saker 

Precis som igår alltså. Och imorgon.

man ska inte hurra för tidigt

Klockan är inte ens tolv och jag har redan blivit refuserad men meddelad att jag ändå får betalt.

Så konstigt det kan bli.

Lovord och önskemål om bearbetning.
Då bearbetade jag texten till döds.

och det var den måndagen

saker jag tänkt idag (i denna ordning):
- vad är det för ljud? jäkla katt! jäkla vattenglas på köksbord! jäkla tidning som ligger där.
- prezi, måste vara det bästa som finns.
- inspirationen!
- så det är så här det ska vara!
- hurra x flera miljon.
- alltså va? skratta/gråta.
- hur kan jag någonsin få det här till en novell? jag är ju världssämst.
- i alla fall har jag skrivit något också idag.

film x 9

Man hinner se rätt många filmer när man sitter 54 timmar på flygplan/flygplatser. Som tur är har jag nästan bara sett filmer som fått riktigt bra betyg:

Melancholia fick ursprungligen fyra stjärnor av fem möjliga. Nu, senare tror jag att den egentligen borde ha fått en femma.

Drive gav jag också en fyra. När jag skriver det här minns jag inte riktigt så mycket om den. Den måste ha varit bra, varför minns jag inte, vilket egentligen är väldigt typiskt mig. In genom ena ögat och ut genom andra.

Apflickorna minns jag. Jag minns också att jag vill se den flera gånger. Kunde användas till att analysera flickskap, vilket också gäller Turn me on, dammit

  We Need to Talk About Kevin är filmen som jag hur länge som helst tänkt läsa som bok. Jag är rätt säker på att jag till och med har den i min bokhylla. Blev istället film före bok och därmed(?) ger jag också den en fullpoängare. Men jag SKA läsa boken, precis som jag också SKA läsa One Day, som jag också har i bokhyllan, ännu inte läst men nog såg nyligen som film.

 Annat jag sett som inte var mindblowing, men helt okej eller över min förväntan, eller precis vad jag behövde just då: Crazy Stupid Love och Neds. Moneyball överraskade mig. Läst att den är rätt bra, blev misstänksam när jag märkte att den handlade om baseball, men sista slutligen var den helt okej.

en (stympad) fredagslista på en lördag

Nämn något som gjorde dig glad igår:

Väldigt många saker just igår. After work, mejl, kroppsterapi mitt på dagen.
Vad gjorde du kl 08 i morse?

Sov.
Vad gjorde du för 15 min sedan?

Startade diskmaskinen.
Det sista du sa högt?

Kom ner därifrån.
Det senaste någon sa till dig:

Hejdå.
Vad har du druckit idag?

Kaffe
Vad var det senaste du åt?

En smörgås
Vad var det senaste du köpte?

En cider på Bristol.
Vad är det för väder hos dig nu?

Strålande solsken. 
Vad ser du om du tittar till höger?

Diskmaskinen
Vad gör dig glad just nu?

Människor, vädret, katterna. Att det är lördag och jag är ledig.
Vad ska du göra härnäst?

Klä på mig, gå ut, handla mat, dammsuga och månadsstäda kattsandslådan, skriva. Vet till och med hur jag ska avsluta hela dagen, göra en pavlova som jag lämnar över natten i en svalnande ugn.
Humör just nu?

Harmonisk.
Kläder just nu?

pyjamas och Ugg-tofflor.
Vad längtar du mest efter just nu?

Att gå ut på en promenad, pavlova, skriva

The Look

Metronomy

det finaste kortet

Idag fick jag ett kort med australiensiska frimärken. Jag visste genast vad motivet föreställde.

Rottnest!

Där jag cyklade i enorm hetta flera tiotals kilometer i idel uppförsbackor (i nerförsbackorna måste man också trampa så mycket man kunde för att uppförsbackorna var så många och branta), för att här och var stanna och ha långa, kritvita stränder helt för oss själva. På en totalt bil/motorcykelfri ö med 63 stränder tenderar folk att promenera eller cykla till närmaste strand. Inte särskilt konstigt egentligen, tänkte vi när vi dag två skulle sätta oss på cykelsadeln igen.

de fem orden

mylla, tindra, kring, himmel och röst

De är mina ord som hör ihop med skrivuppgiften som finns hos Skrifva. Sedan skrev jag det här:

ta årtag
tag året
trä rösten kring vårhimlen
gräv höstens mylla
nej, lägg dig i skogen
tindra året runt

Sprawl II

Arcade Fire

läs, skriv, anmäl dig!

1. Klicka på länken
2. Läs
3. Gör skrivövningen
4. Anmäl dig till kurs

Jag har själv redan gjort 1, 2 och 4.
Nummer 3 gör jag ikväll när jag inte längre sitter med jobbtextdeadline.

sköna söndag

Idag gjorde jag en Pavlova för första gången. Betyg: en av middagsgästerna, min moder, som normalt inte äter tårta, tog tre portioner och dessutom resterna i en liten låda med sig hem.

Mina tulpaner har blivit fler. Nu har jag 39 stycken. Så pass många att jag måste ha dem i fyra vaser.

det bästa som finns: vänner

Igår hade jag inte fest. Ändå har jag idag plockat bort tomflaskor, använda glas och festrester, minus spyor för sådana fanns inte. Det var ju inte en fest. Ingen grät, ingen hånglade, inga slagsmål. Men efter åtta timmar gick vi vidare från min lägenhet och lite före fyra var jag hemma igen. På mitt matbord står 28 tulpaner. Köksbordet står mitt i köket och runt det står nio stolar/pallar/köksstegen.

Och så den obligatoriska kattrapporten: Orvar gömde sig inte en enda gång under kvällen. Knut hälsade på alla.

The Light

Belle and the Bone People

One and for All

Clock Opera

gårdagens efit

Igår fyllde jag år. Tanken var att det skulle bli en vanlig torsdag, men sen blev den en ovanlig torsdag som egentligen var ganska vanlig i alla fall.

Klockan 00.00 åt jag dygnets första Crunchie. 

Min absoluta favorit. 

För sex år sedan besökte en australiensläkting Finland. Jag var inte själv i landet och hann inte träffa henne, men jag fick en massa godis. Alla sex år efter det har jag tänkt på Crunchie, den ultimata. Honeycomb covered with milk chocolate. I Australien åt jag nästan varje dag. Köpte hem en massa och sparade de sista till födelsedagen. Nu har jag dessutom fått tre stycken kurirer. Crunchiekurirer. Fanstastiskt. 

(Och fantastiskt hur många gånger man kan nämna Crunchie utan att nämna det tillräckligt ofta)

Klockan 01.00 låg jag i sängen. 

Såg norska filmen Få meg på, for faen/Ligg med mig/turn me on, dammit. 

Knut tyckte också om filmen.

 

Klockan 09.00 drack jag kaffe.

Klockan 10.00 beslöt jag mig för att vara ledig. 

Klockan 11.00 satt jag i köket och tittade på Bones.

Orvar var i klätterställningen.

Klockan 12.00 satt jag fortfarande i köket, tittade ut.

Knut satt också i köket.

Klockan 13.00 var jag så upptagen med att städa att jag glömde ta ett foto.

Istället tog jag ett 13.30 av spisen som jag nyss tvättat.

Klockan 13.30 tog jag också ett foto av datorn. 

Jag hade nyss bestämt mig att börja spela efter en tiomånaders paus. 

Laddade ner några patchar medan jag städade.

Klockan 14.00 bloggade jag.

Klockan 15.00 tittade jag förvånat ut.

Solen lyste plötsligt.

Klockan 16.00 städade jag fortfarande och glömde ta ett foto.

Klockan 17.00 satt jag på soffan och tittade på Shark Tank.

Sedan glömde jag igen att fota. 

Skulle egentligen spela pingis, men orkade inte.

(Jag hade ju arbetat så flitigt under dagen)

Klockan 20.00 tittade jag på MasterChef. 

Sampo trillade ut och det var fel och sorgligt.

Klockan 21.00 tog jag det sista fotot. 

MasterChef hade slutat och jag hade precis loggat in i WoW.

En (haha, ganska) lugn dag.

det årliga samtalet

Det finns saker man kan bli arg och ledsen för och så finns det saker som man inte blir arg eller ledsen för längre, men trots det måste man sätta sig ner en liten stund, stirra ut genom fönstret, skaka av sig något.

Jag fick mitt årliga telefeonsamtal av farmor idag.

Ifjol ringde hon för att säga "grattis på födelsedagen, jag ska komma till Åbo idag, men tänker bara hälsa på din kusin". Idag ringde hon för att säga "grattis på födelsedagen, jag har skickat en kort till dig, det står din kusins namn på kortet men det är menat till dig".

Det årliga telefonsamtalet är en sådan sak. Man vet att det kommer med en snurr, man orkar egentligen inte bry sig och ändå bryr man sig lite.

same old, same old

År 2011 firade jag födelsedagen med att ta ett foto i timmen, ha en textdeadline (för en text som jag senare gav upp hoppet om). År 2010 vet jag inte alls hur jag firade. Tydligen sökte jag upp sången som varit högst på en lista 30 år tidigare. År 2009 vet jag inte heller hur jag firade. Förutom att jag tydligen åt en hel massa prinsesstårta. År 2008 firade jag tydligen med att vara i Karis, spela konsolspel, och äta tapas som brorsan gjort.

I år sitter jag hemma i pyjamas. Har skrubbat hela lägenheten ren inför morgonens fredagsöl hemma hos mig och så har jag tagit ett foto i timmen (men de kommer senare).

idag med röst

Ett litet experiment:

Förra blogginlägget med ljud.

innan, eller egentligen mitt i

Pang.
Pang.
Pang.

Imorgon blir jag äldre. Det minns jag knappt. Minns knappt vad det är för dag idag. Minns främst att jag idag måste handla. Jag kan inte andra dagen i rad äta vaniljglass som nödlösning (också om det igår främst berodde på att det var det jag snabbast kunde sleva i mig på stående fot med ytterkläderna fortfarande på mig) och andra dagen i rad dricka kaffe och äta två kokta ägg som frukost. Det är allt som finns i mitt kylskåp. Måste handla. Förutom kattmaten då, för den storhandlade jag för några veckor sedan. Ingen risk att katterna går hungriga...

Igår var det traditionsenlig tisdag med möte-semi-semi-kurs-postkurscider. Idag finfin utelunch mitt i eländet. Mellan gnäll, klag och effektivitet, bockar på attgöralistan, nästa läsårs kurser skickade för godkännande, texter skrivna, en sväng till biblioteket där jag lånade femton böcker och ett missat samtal från min farmor (som ringer en gång om året, på min födelsedag, för att klaga, säga att hon varken hinner prata eller hälsa på också om hon för en gång skull råkar vara i stan. men det var väl imorgon jag fyller, eller?)

Pang. Nu ska jag gå hem (via butiken).

Många lever så häpnadsväckande rutinerat att det är svårt att tro att de lever för första gången

Både idag och igår har Orvar krupit ner under mitt täcke precis innan jag ska lägga mig. Idag med den skillnaden att både Orvar och jag sprang iväg till köket mitt i fotograferingen. Knut lade sig på tangentbordet så att Spotify började spela, när vi inte kom tillräckligt fort tryckte han på volymknappen.

Jungle

Emma Louise

Lotta pysslar som en femåring

svart penna för porslin + vita porslinsskålar = svartvita skålar

Sunken House

Jinja Safari

dagen efter

saker man mycket väl kan ifrågasätta dagen efter:
att man varit betydligt fler timmar på after work än man var på work.

men jag gillar fredagar.
bästa dagen i veckan.

dagens färdmedel: tåg och spårvagn

Jag kunde också ha fotat mitt morgonmål, ett foto av datorn när jag satt och skrev på tåget, Helsingfors i största allmänhet, katterna som hälsade mig välkommen hem, den utsökta pastan jag åt på Bravuria, vad jag ser just nu när jag sitter på soffan, mina promenader till och från tågstationerna, klänningen jag köpte, Karis/Salo/Esbo/Kyrkslätt från tågfönstret, kaffet jag drack på mötet i Helsingfors, vindruvorna jag åt när jag blev vrålhungrig och fortfarande satt på mötet, mina anteckningar från mötet, dagens outfit, katterna som just nu busar bakom soffan, päronen jag åt på tåget, pyjamasbyxorna jag redan nu har på mig.

Det enda jag fotat idag är min vy på tåget (som varit den exakt samma de tre senaste gångerna jag åkt till Helsingfors, hur stora är oddsen egentligen? har varje gång köpt biljett från automaten. är mitt bankkort programmerat eller vad är det här?) och spårvagnens golv.

dagens och söndagen nyheter:

Dagens: Frida Hyvönen släpper det nya albumet "To The Soul" den 18 april! Och hon ska på turné (hoppas, hoppas också Finland!) Idag släpptes en singel som man kan lyssna på här.

Söndagen: Jag ska till bokmässan i Göteborg i september!

-----------------------------------------------------------------------------
Tillägg: Här kan man läsa hur det egentligen kom sig att jag gick från ja, till kanske, till mja, till nja, till tyvärr inte, till att slutligen verkligen boka flygbiljetter till Göteborg. Twitter och Carcasonne!

Falling, Catching + Riverside

Agnes Obel

jag mötte lassi

hälften naturell jogurth

hälften vatten

passlig mängd konservburksmango (i brist på annat)

lite salt

lite socker

mixa i två minuter

mangolassi, det godaste som finns!

ps. det finns inga onödiga blogginlägg. och jag orkar inte skriva att jag idag gick av och an till läkaren bara för att konstatera att proven bara kan tas så snart jag vaknat på morgonen (nytt försök imorgon) och att jag kände mig tvungen att avbryta avhandlingsskrivandet (ähum) för att skriva skönlitterärt och att jag nu ska återvända till det. nu skrev jag det i alla fall. praktiskt. tack och hej alltså.

Hey Joe!

Liz Green

kulturlogg vecka 6

Jag tar en ungefärlig modell av Shoot Me While I'm Happy och:

Konsert: i tisdags såg jag First Aid Kit. En syster som sjöng och en annan som var tyst på grund av sjukdom. Kändes lite halvt. Men fint.

Litteratur: läst några få sidor i Korparna. Det går väldigt långsamt. Tycker väldigt mycket om berättarrösten men har problem med min egen koncentration. Istället har jag själv skrivit, mer än jag brukar. Och inte har jag bara skrivit, jag har också anmält mig den här veckan till två skrivveckoslut under våren.

Film: tror inte att jag sett någon film. Ser antagligen Apflickorna senare idag.

Musik: jag lyssnade rätt mycket på musik som jag aldrig tidigare lyssnat på. Här är spellistan jag gjorde idag medan jag tvättade kläder. Det täcker det mesta som var nytt för mig.

Teater: lyssnade på radioteatern från P1. Hörde på den 30 minuter långa föreställningen En misslyckad föreställning. Den kan man lyssna på här.

Teve: sett fler teveserier än jag kommer ihåg. Två avsnitt av Grey's Anatomy, några avsnitt av The Lion's Den UK, veckans avsnitt av Voice of Finland, Work of Art, Bondi Resque, Top Model Sverige, Lyxfällan och Australian Borders, samt fjorton första avsnitten av senaste säsongen av two and a half men. Försökte också börja se the Wire men lyckades inte. Tror jag måste göra ett nytt försök när jag har lättare att koncentrera mig och tittar inte på teve för att jag ligger febrig hemma.

Konst: funderat och planerat att göra en väggtavla/installation/vad man nu ska kalla det. Behöver samla ihop en hel massa olika saker innan jag börjar och beställa ungefär 80 små figurer av Hello Kitty. Var nära att beställa figurerna men bestämde mig för att skaffa allt annat först. Visade sig vara rätt lätt att beställa 80 figurer för inte så många pengar. Gurlesquet!

men åhå!

En lustig sak hände mig idag.

Han sa: "Hej!"

"Hej", sa jag.

Men det är inte där det började. Det var redan tidigare det började. Jag steg ut från lägenheten. Helt som vanligt. Jag låste dörren. Helt som vanligt. Jag gick ner för trappan. Helt som vanligt. Nedanför trappan steg jag in i ett rosa cirkustält. Inte alls som vanligt.

"Sätt dig", kommenderade en cirkusdirektör. "Ta plats på stolen bredvid apan, katten, hästen och älgtjuren."

"Hej", sa älgtjuren. "Vi har väntat på dig."

"Hej", sa jag. "Förlåt att jag är sen."

Men nej. Jag har inte varit på cirkus. Jag kommer inte ens ihåg vad jag drömde förra natten. Mina föräldrar hälsade på idag. Min pappa saknade katterna. Han slog nytt rekord i barnsligt kattprat och kattgos. Vi åkte till Ikea. Jag handlade knappt något alls. Sedan drack vi kaffe hos mig och sedan åkte de hem. På kvällen satt jag mig för att omarbeta en text. Det gjorde jag. Sedan skrev jag flera sidor ny text. Det var en stor överraskning för mig. I över tre timmar skrev jag nya sidor till en prosatext.

Texten om cirkusen har inget att göra med min dag eller texten jag skrev i kväll. Den var en av mina handskrivna tisdagstexter, en snabb skrivövning. Här fick den fungera som en uppvärmning för att det var så svårt för mig att komma in i min bloggtext. Men nu är det inget problem mera. Nu har jag värmt upp mig så att jag kan fortsätta med att berätta att jag har också fört in min cykel i cykelskjulet, ätit köttbullar till middag, handlat mat och dammsugit lägenheten. Sådan lördag blev det den här gången. Gonatt, nu märker jag att mina meningar är obehagligt långa och jag låter mycket uttråkad. Jag är inte uttråkad.

Jag tog en fotopaus i skrivande när Knut satt i famnen. Det var första

gången han satt i famnen istället för på tangentbordet. Yes!

repetition är kunskapens moder

Drömde i natt smärtsamma, långdragna drömmar om hur jag virade in mina fötter, paketerade dem, lade band om dem. Vaknade med värkande fötter, värkande kropp och ingen som helst önskan om att kravla mig ur sängen. Sent omsider gjorde jag det i alla fall. Kravlade ur, åt morgonmål, tog en värktablett, piggnade till, duschade, piggnade ännu mer, gick på jobb. En timme hann jag vara där när värktabletten slutade verka. Feber. Tada! Som på posten. Helt enligt schemat som jag och läkaren sakta med säkert börjat urskilja.

Att jag aldrig lär mig. Att jag inte vet bättre. Att jag inte bara förstår att stanna hemma och vara sjuk när jag är sjuk. Att jag inte är förståndigare än så.

Men gårdagen var bra. Superdag efter skitdag. Och avrundning med First Aid Kit på Klubi, då jag egentligen kände hur febern steg och jag låtsades att det var mycket varmt inomhus. Mycket, mycket varmt.

en helt vanlig skitmåndag

Antal gånger idag någon kommenterat/frågat hur länge jag har finansiering och därmed hur mycket tid jag har kvar att tokskriva min doktorsavhandling:

Tre (3!) gånger.

Jag blir tokig. Jag hinner inte! Jag är inte färdig! Jag är långtifrån färdig! Jag vill inte bli färdig! Jag vill bli färdig! Alltså är jag kvar på jobbet. Alltså uppdaterar jag min tidtabell. Alltså konstaterar jag att jag snart måste glömma lediga helger. Alltså borde jag redan för längesen glömt lediga helger. Och kvällar.

veckans läsvärt

Här kan man läsa ett av veckans mera läsvärda blogginlägg.

Dessutom har en facebookgrupp startats.

typisk lördag

Sedan jag kom hem från resan har jag inte varit en hel dag hemma. Det märks. Enda sättet att få surfa utan att en katt ligger på tangentbordet, tigger godis, klättrar omkring på mig, slår med tassen (utan utstickande klor) i mitt ansikte är att ha katten i famnen och surfa/blogga/mejla med en hand. Det blir ganska tungt. Men det går.

veckans andra tågresa Åbo-Helsingfors-Åbo

I närheten av Helsingfors var det olika nyanser av gråttvitt.

I närheten av Åbo och Salo var det klarblåhimmel och sol.

kall torsdagskväll

men jag svimmade inte

Tänkte nästan helt glömma (okej glömde från stunden det hände igår kväll fram tills nu):

Jag bongade Ben från senaste finska säsongen av big brother.
Tv gör människor längre.

Slut på meddelande.

Hemligheten

Hur man ska göra om man vill att en massa folk ska hälsa på hos en i arbetsrummet en helt vanlig torsdag?

Man kravlar sig ur sängen. Går till jobbet med gamla jeans, urtvättad (tidigare) svart t-skjorta som egentligen är för kort, en huppare, har strumporna aviga, låter bli att kamma håret, sminkar sig inte alls sig, minns inte ens om man tvättade ansiktet, har dörren nästan helt stängd.

Antal personer mellan 11 och 13: sju.
Varav fyra aldrig tidigare hälsat på och de tre andra tittar in ytterst sällan.

törnar man får ta, och som är värt det

Bussen från Helsingfors var framme i Åbo klockan 3 på natten. Katterna hade, av allt att dömma, sovit varje timme jag var borta. Springfest! Springa över mig när jag försökte sova! Springa i köket så att saker föll omkull. Springa i sovrummet. Försöka klämma in sig mellan madrass och sänglakan medan jag fortfarande låg i sängen. Öppna och gräva ur alla kläder jag hade i förvaringspåse under sängen. Klösa klor på soffa. Klösa klor på mattor. Klösa klor på resväska. Klösa klor på säng.

Men! Jag var igår till Helsingfors. Träffade J och S och J. Var hit och sedan såg jag den här.

Idag sitter jag i mitt arbetsrum med stängd dörr och dricker litervis med kaffe. Saknar mina myskläder.