den lite längre versionen

Lördag klockan 17.00 satt jag på en stol i Bromarv. Såg Skärgårdsteaterns uppsättning av Alice i Underlandet. Pjäsen var mycket bra. Se den!
Lördag klockan 13.30 satt jag på en gård i Dragsvik, väntade på att en kompis skulle komma hem.
Söndag klockan 6.00. Jag stupade ner på gästmadrassen. Såg flygplan i taket och somnade.
Söndag klockan 14.30 vaknade jag. Kravlade mig upp från madrassen och tittade på leksaksrummet jag sov i.
Söndag klockan 18.00 hade vi tagit ett dopp i havet. När jag gått så långt ut att vattnet nådde till låren orkade jag inte gå längre ut utan lade ner mig. Det var kallt.
Söndag klockan 21.10 satt jag på rälsbussen tillbaka mot Karis.
Söndag klockan 21.25 åkte jag förbi Ekenäs.
Söndag klockan 04.45 satt vi på en gräsmatta i Hangö och åt en hel massa Fisherman's Friends. Efter det här gick vi i riktning hemåt, sedan stannade vi och satt på en stor sten, pratade med människor. Efter det gick vi tillbaka hit och satt på en bänk tills vi gjorde ett nytt försök att gå hem. Vi åt också Fisherman's Friends på stenen och bänken. De var inte särskilt mättande.
Söndag klockan 04.10 satt vi på ett staket. Tittade på människor, pratade med människor vi sett tidigare samma kväll och beundrade byggarbete. Vi gick inte med på att gå för att simma trots att folk frågade. Tjatade. Tjatade så mycket att vi gick vidare.
Söndag klockan 04.10 vände jag mig om och tittade mot stranden. Vi var inte ensamma. Det var Regatta.
Söndag klockan 01.00 var vi plötsligt på Casino. Lyssnade på Von Hertzen Brothers. De var inte så bra som jag hade trott. DJn som spelade efter dem var dålig, men det hindrade inte oss från att dansa till stället stängdes. De hade fin tapet i toalettbåsen.
Lördag klockan 22:50 anlände jag till Hangö.
Lördag klockan 22.10 stod jag i Ekenäs och väntade på tåget.

Lördag klockan 22.05 promenerade jag till Ekenäs tågstation. Innan det hade jag ätit på stadshotellet.

Lördag klockan 13.20 steg jag av tåget vid Dragsvik.

det är i Hangö det händer

Jag fick en pojkvän i Hangö på söndagen. Ja, eller det var han som sa att jag är hans flickvän. Sedan frågade han hela dagen om jag ska fara hem. Inte ännu, svarade jag. Jag gick barfota och han klädde också av sig skorna. Jag gungade i trädgårdsgungan och han satte sig också i gungan. Jag gick in efter vatten och han kom också in och bjöd mig på godis. Jag gick till stranden och han gick till stranden. Jag doppade mig och han doppade sig. Så frågade han om jag ska hem snart. Och jag sa, inte ännu. När jag fick skjuts till tåget frågade han om han får komma med. Han ville se mina katter och min mamma och pappa. Det gick inte, men jag lovade att han får hälsa på när jag är i Åbo igen. Och att jag snart ska komma tillbaka till Hangö. När jag steg ut från bilen, gick mot tåget, vinkade han från bilstolen han satt i och vickade på sina fyraåriga ben. Han är dessutom den enda fyraåringen jag känner som kan använda en akkuborrmaskin, såg och puukko.

den kortare resumén

Igår och idag är jag gammal och trött. På tågresan mellan Ekenäs och Hangö sent på lördag var jag också väldigt trött. När jag tio före elva på lördagskvällen steg av tåget och gick till terassen spiknykter var jag tydligen mest bara ung. Fick visa körkortet. Jag skrattade, vakten skrattade ännu mer och kompisarna som redan befann sig på terassen skrattade allra mest. Sedan skrattade jag enda till klockan sex på morgonen då vi äntligen gick mot sängarna och gästmadrassen. Där slockade jag.

filmer i juni

Efter 106 dagar intensivt tittade på svenska Big Brother blev det juni, vips:

jahurra:

ingen film nådde hit.

hurra:

Himlen är oskyldigt blå

okej:

True Grit

Another Year

Jakten på Bernhard

Skärikvinnor

blä:

Little Fockers

Every Day

No Strings Attached

Ryggväskan och jag

Jag startar min lilla västnyländska turné. Dragsvik, Bromarv, Ekenäs, Hangö. Det här blir ett bra veckoslut. Returdatum öppet.

jag har det helt okej

morjens

Efter strandliv och försenad applicering av solkräm följer insamling av dagens avhandlingsord på soffan. Inomhus.

snappertunatisdag

raseborgsmåndag

Det finns också vardagar och doktorandliv i småstaden. Ordantal som ska skrivas, böcker som ska läsas, bloggcitat som ska analyseras, anteckningar som ska antecknas.

jag har läst

Underhållande, snabbläst, mysig lad lit. Gillar ofta lad lit mer än chick lit. Inte en bok jag kommer att tjata att andra också ska läsa, men läsvärd. Får en trea av fem möjliga.

samt kylskåpsljud

Det är aldrig tyst. Det är fåglar, som jag inte ser förutom de två svanarna jag såg i havsviken på midsommarafton och några trastar jag såg för några dagar sedan men inte minns om jag såg här eller i Åbo, gräsklippare eller något som egentligen låter som en lövblåsare men det kan väl inte vara en lövblåsare för vem blåser löv på sin gräsbeklädda egnahemsgård en junidag i en småstad, bilar på andra sidan skogen, där på vägen, den som går till Hangö eller Helsingfors eller som jag körde när jag åkte till O på midsommardagen och jag försökte se om jag skulle se katterna som bor i samma hus några våningar ner. Men katterna såg jag inte. Det är tennisljud från teven för pappa har ett kanalpaket med tennis och det är tennis, tennis, tennis dygnet runt. Nästan. Egna katter som springer på övervåningen, när jag är på nedre våningen, springer i trappor, hoppar ner från fönsterbräden och upp för fönsterbräden. Och nu började solen lysa. Det är den jag väntat på. Så jag slutar skriva och tar boken jag läser ut till trädgårdsgungan, läsa och lyssna på gnisslet när jag gungar.

statusuppdatering

Katterna: mycket nöjda med ett helt egnahemshus, trappor, människor, nya dofter, öppna fönster med myggnät, nya möbler, min mamma som ger dem gösfilé varje dag.

Jag: mycket nöjd med människosällskap, program, låna bil, gräsdoft, fågelkvitter, någon annan som också ibland myser med extremt kelsjuk katt, brädspel, kortspel, fula kläder, okammat hår.

lugnet före stormen

Såhär fint poserade Knut och Orvar i sängen innan jag somnade. Innan jag visste om att den ena skulle försöka skuffa bort mig från sängen medan jag sov och den andra skulle jaga mina fötter under täcket. Jag borde kanske ha förstått att något var under planering.

och alla klor som fastnar i mina strumpbyxor

Jag förberedde mig genom att läsa otaliga forumsidor på nätet, se otaliga videon på You Tube. Plockade fram klosaxen från förpackningen, virade in Knut i ett lakan och försökte hålla honom i famnen, gräva fram en tass, prata lugnande. Hopplöst. Efter en dryg halvtimme hade en klo klippts. Tills nyss. Inget lakan, inte i famnen. Istället låg han i soffan bredvid mig. Någon minut senare hade samtliga klor klippts, han protestera inte en enda gång och fortfarande ligger han där och fortsätter sin sömn. Borde kanske sluta läsa allt för många nätsidor om katter.

innan det här loggade jag in på fb

Första blogginlägget med mina nya, fantastiskt tunna och lätta dator. Tjoho! Iiik! Wohoo! Woop! Woop!

Det var allt jag hade att säga.

de svarta ringarna

I natt vaknade jag gråtande. Nej, storbölande, hulkande, försöka-få-luft-tjutande. Jag skulle jobba hemma hos någon, sova i samma etta men fick bara ligga på en hård bänk vid köksbordet, sedan var det något om att jag skulle bära en stor rinka, springa till en båt som samtidigt var ett flygplan, vilket jag naturligtvis missade. Då fick jag skällningar. Men tydligaste minnet i drömmet var när jag fick höra "Den enda uppgiften du hade var att skaffa fram biskvier, satan. Och inte ens det klarade du", då vaknade jag och upptäckte att katterna också hade värsta liskodisko (också minus alkohol). De jagade varandra som galningar i hela lägenheten, upp på fönsterbrädet, flygande över soffan, 2,4 meter upp i klösträdet, mot fönsterrutorna, in i väggarna och slutligen upp i min säng, vändande mitt i luften, vältande vattenskålar över köksmattan. Och de som alltid brukar sova så sött i soffan på natten.

Jag <3 Åbo stadsbibliotek

Då har jag varken reserverat dem eller lånade alla böcker som fanns på min lista och inte var utlånade.

sju blir en

Tänk päron, kinakål, körsbärstomater, manchego-ost, sushi-soja, noriblad, peppar. Blanda. Nu har du en sallad som jag gjorde igår kväll enligt principen man-tager-vad-man-haver. Till min enorma överraskning var det riktigt gott. På riktigt, riktigt gott. Masterchef Suomi, here I come.

jag har läst x 2

Av blygsel blev Adele fet av Susanne Ringell, är en (den enda?) bok jag läst flera gånger. Första gången jag läste den var sommaren 2001 (fick ta en liten skrivpaus när jag förstod att det verkligen var så längesen. Återhämta mig från chocken). Jag åkte buss mellan Pargas och Åbo. Läste boken och minns att jag tittade ut genom bussfönstret och såg St. Karins centrum. Det var en sommar jag åkte buss sex dagar i veckan. En fin liken bok. Kan tänka mig att läsa den igen om några år.

Kyckling med plommon av Marjane Satrapi. Okej, men långt från lika bra som Perspolis av samma författare. Om en man som bestämt sig för att dö. Om nedräkning. Om familjerelationer och passion i livet. Jag hade lite svårt att komma in i boken och istället för att sträckläsa blev det en lång och slitsam läsupplevelse som jag bestämde mig för att slutföra.

Att söndagspromenera

Knut och Orvar har varit extra lekiga och busiga idag. När jag tröttnade på att de hoppade över mig i soffan i deras jakter gick jag ut, där jag iPhonebloggade och fotade mycket suddiga och gråtrista bilder medan jag gick. Nästa gång ska jag stanna upp och inte gå medan jag fotar. Kanske till och med satsa på skärpa och räta linjer.


Vid Korois hittade jag stickgraffitti. Orka, orka!

Från Korois mot Studentbyn.

Det fanns skyltar längs vägen.
Hittade ett utomhusgym.
Jag började egentligen promenaden med att gå över Tomasbron, mot kulturmotionsstigen. Men när jag knäppte fotot tänkte jag inte på ordningen och vips fanns de senare bilderna både före och efter i blogginlägget.

Vid Korois skulle man gå på stigen för att undvika erosion.

Det var svårt att förstå att jag var så nära centrum.

Hittade ett mysigt café som jag ska gå till nästa gång.

Jag såg kultur på vägen.

Sedan kom jag till Hallisforsen, den som brukade/brukar vara ett vanligt promenadmål för mig.


Bron vid Hallisforsen.


När jag läste fiskereglerna började det regna.


Jag gick förbi huset jag bodde i när jag flyttade till Åbo, 1999.


Jag var nästan hemma, när vägen stängts av och jag fick ta en omväg.

Järnvägsbron.

Jag gick igen över en bro för att gå under den och sedan under en annan bro för att gå över den.

Hemma undersöktes paraplyet av Orvar och Knut. Sedan fortsatte de brottas, jaga varandra, och hoppa i slow motion över mig på soffan.

Tågåkas, en annan version

På grund av förseningarna har de slagit ihop två tåg, men glömt bort att göra dubbelt större. Lovely. Jag är en av de tusen som står, för vi är så många att det tar mindre plats än att sitta. Hett. Men inte lika hemskt som för mina amerikanska stågrannar som kom direkt från flyget från USA och fick sitta två extra timmar i ett stilla plan i Amsterdam.

tågåkas tjoho.

Hittills tjugo minuter försenade och nu står vi igen en gång stilla.

åtta dagens

Dagens sorgligaste: När jag letade referenser till avhandlingen och upptäckte att hon som skrivit de texter som hjälpt mig mest dog år 2008.

Dagens första: Någon gång tidigmorgon vaknade jag av att en katt låg vid mina armar och en annan på mina fötter. Det, efter att jag igår sagt att de aldrig sover i sängen med mig. Orvar märkte att jag vaknat och hoppade ner för att sova på mattan nedanför sängen istället.

Dagens andra: Igårkväll lyckades jag lura försiktiga Orvar att gå in i transportburen genom att lägga en klick margarin på ett fat. Hans passion i livet. Idag lyckades jag igen.

Dagens äntligen: Jag bokade tid till syngranskning och ska äntligen orka gå enda till glasögonsaffären för att köpa nya glasögon. Det var sannerligen på tiden.

Dagens klädsel: Svarta leggings och klänning.

Dagens lunch: En halv pizza som jag inte orkade äta igår.

Dagens titt: Community. Började titta igårkväll och har nu sett elva avsnitt.

Dagens konstiga ljud: Någon form av fortflygande flygplan.

Helt vanlig onsdagkväll

Svartvinbärscider, päroncider, restaurang Skolan, kompisar som printat personlighetstest från dr. Phil's bok. Jag vet numera att jag har en ytterst förvrängd jagbild och inte alls autentisk. Avslut med pizza på restaurang Dennis, och halva pizzan hem som doggy bag. Regnig cykelfärd hem. Proppmätt.

Hälsningar från Knut

5555555555554

---------

Efter att han scrollat på min iPhone med nosen när jag försökte skriva, sedan två gånger stulit sladden från datorn och sprungit iväg med datorändan i munnen, sedan satt sig på tangentbordet. Jag tror han försöker säga mig något.

några reflektioner

När jag nyss kom hem kom jag att tänka på några saker:

Jag är usel på att fota. Eller egentligen att komma ihåg att fota. Inte ens en bild på ett stop på ett bord lyckas jag med. Sedan kom jag fram till att det idag var förmodligen 5-6te gången jag åt scampi & chips på Bremer sedan de ändrade sin meny. Alltså varje gång jag ätit på stället sedan panini försvann och olika chipsvarianter infördes. Förövrigt är allt som vanligt. Jag skiver som en galning på dagen, får glada hurrarop av min handledare och Orvar och Knut diggar varandra.