när det börjar

ett stycke fredag

2012-01-27T14:42:00.003+02:00

Halva tiden framför datorn har jag surfat på fb, sökt möjliga konserter jag vill gå på, lyssnat på musik, surfat på spotify, läst nyheter. Nu fick jag en omåttlig lust att äta ost.

Bäst att gå hem.
Ost finns hemma i kylskåpet.

en höjdpunkt

2012-01-27T09:24:00.001+02:00

Den 4 december bloggade jag att jag hade biljett till The Dresden Dolls konsert i Perth. Då visste jag inte att jag skulle bo i Fremantle, att släktingarna vägrade låta mig gå ute ensam när det var mörkt eftersom busstation var ett så oroligt område. Jag hade tänkt att jag helt enkelt stiger på första bästa buss, åker dit, är på konsert och tar en nattbuss tillbaka. Istället fick en släkting köra sammanlagt två timmar för att jag skulle gå på konsert. Jag är evigt och innerligt tacksam. En bra konsert, och jag hade dagen till ära köpt den tokigaste, färggrannaste, kortaste och tylligaste klänningen i manna minne för att ha den på mig.

Men det var inte allt.

Under konserten meddelade att de planerade ge en gratis konsert, öppen för alla åldrar i en park/på en strand någonstans i Perth. Perth som senare visade sig bli en park i Fremantle. Staden jag bodde i! Och helt plötsligt satt vi tre generationer i en park och lyssnade på dem. Så bra att det inte går att beskriva. Så då kan man istället se de här klippen (där de tre generationerna också figurerar om man tittar noggrant):

Och här en från konserten från kvällskonserten:

jag åkte till Australien, blev vuxen

2012-01-26T19:49:00.005+02:00

Det är rätt tragiskt.

Under stor del av hösten hade jag dåligt samvete för att jag skulle åka till Australien. Åka till Australien och vara ledig. Åka till Australien, inte skriva avhandlingsord. Åka till Australien, inte ta med jobböcker.

När jag väl var framme gick det hur bra som helst. De sista sakerna skrev jag på flygen Helsingfors-Amsterdam-Kuala Lumpur, och under min mellanlandning i Kuala Lumpur skickade jag iväg alla texter, rapporter, jobbmejl. Så hade jag ledigt, på riktigt.

Och nu? Nu har jag varit tre dagar på jobb. Skrivit rekordantal avhandlingsord per dag. Ätit riktig, varm mat, som lunch. Varit på jobb under kontorstid, det vill säga gått hem innan sena kväll, stigit upp innan elva på förmiddagen. Varit både i förrgårkväll och igårkväll på Bremer. Ikväll storstädat.

Jag skulle inte ha behövt ha dåligt samvete. Dessutom verkar jag ha kommit ifrån ovanan att sitta vid datorn varje kväll, hela kvällen.

jag har läst

2012-01-24T08:11:00.002+02:00

Packningsoptimistisk bokmal kan man inte (för tillfället i alla fall) kalla mig men kanske jag är lite influerad av alla bokbloggar jag läser.

Till Australien tog jag med mig (och läste):

Barndomstolen (lyrik) av Ulf Karl Olov Nilsson. (som e-bok)

Borta bäst (roman) av Sara Kadefors. (som e-bok)

Man (lyrik) av Tim Stern. (som e-bok)

Brukaren (lyrik) av Ulf Karl Olov Nisson. (som e-bok)

Pojkarna (roman) av Jessica Schiefauser. (som e-bok)

Det är så logiskt, alla fattar utom du (roman) av Lisa Bjärbo. (som e-bok)

Outsider (roman) av Torbjörn Flygt. (som e-bok)

Spelreglerna (novellsamling) av Jonas Karlsson. (som e-bok)

Att springa (roman) av Maria Sveland. (som e-bok)

Den unga F:s bekännerlser (prosalyrik) av Maria Margareta Österholm. (som tryckt bok)

Ett inte ännu utgivet manus (roman) av XX. Som borde bli utgiven och dessutom få pris!!!

Alla (förutom boken Man) får toppbetyg (men Man får nog och klart godkänt).

Ett urval (utan bildtext)

2012-01-23T19:20:00.004+02:00

Foton i all oändlighet och utspridda överallt.
Jag kan inte hålla mig.

(Bildtexter någon dag när jag inte längre är så förfärligt jetlagig. Dygnsrytm upp och ner, väldigt lite sömn per dygn, yrsel och illamående. Huuuur länge ska det ta tills man är normal? Va? Va?)

skrivet och läst

2012-01-23T06:59:00.001+02:00

Att komma hem och läsa bloggar igen är rätt häftigt. Häftigare än att göra det dag ut och dag in i flera års tid, utan att egentligen pausa.

Det finns folk som skriver oerhört fint, folk som bloggar så att man fnissar fast man ännu inte sett videon, folk som föder barn när man är borta, folk som skriver kloka blogginlägg, folk som skriver om en liten vardagsnära händelse som beskrivs fint, folk som har otroligt roliga barn, mera folk skriver oerhört fint och stämningsfullt.

Men på fotona på facebook syns inget av det här.

2012-01-22T14:56:00.000+02:00

Innan jag åkte tänkte jag att det här kommer att vara en resa jag gör en gång i livet. Jag var helt säker på det. Inte för att jag trodde att jag inte skulle vilja åka tillbaka. Det har pratats om den så länge jag minns. Resan. Så länge jag levt. När jag växte upp lärde jag mig att det kostar tiotusen mark för en person att resa till Australien. Att tiotusen mark var mycket. För tiotusen kan man åka till Faster. Faster som jag aldrig träffat. Tiotusen som aldrig fanns.

Så åkte vi. Mamma och jag. När vi steg av flyget stod Faster och Linda med australienska och finländska flaggor i händerna. Viftade och tjoade. Jag kramade Faster hårdare än någon annan jag träffat för första gången. Vi bodde hos dem i tre veckor. Åt morgonmål med dem. Satt tysta med dem. Pratade med dem. Åkte omkring i bil med dem. Åt med dem. Jag sov i Fasters säng. Det är som Faster jag hört om henne. Det är hon som är Faster, också om hon är mammas faster.

När jag åkte hade jag ingen aning om hur resan skulle vara. Att det inte bara skulle vara en resa. Att det mer handlade om allt Faster berättade. Resa till Fasters sorgliga, glada berättelser. Om hennes uppväxt, barndom, ungdom, ålderdom. Alla släkthistorier jag aldrig hört.

Jag hade heller ingen aning om att ett farväl kunde vara så tårdrypande för alla inblandade. Hur svårt det skulle vara att stiga på planet. Hur svårt det skulle vara att hålla mig från gråt när jag väl hemma hälsade på mommo och mofa för att berätta om resan och hur de följde oss ända till vår gate (som jag trodde att bara var möjligt på film). Och ändå har Faster och en av hennes döttrar bokat sin resa till Finland i maj (efter över trettio år). Och ändå har vi bestämt att hennes andra dotter firar jul med oss i Finland i år, om det är ekonomiskt möjligt.

Men på fotona på facebook syns inget av det här. På bloggen syns det med kortkorta blogginlägg som upphör efter några dagar, när jag inte längre vill sitta med en dator i famnen på deras bakgård.

jetlag, vad är det? jag är bara morgonpigg...

2012-01-22T05:25:00.000+02:00

Dag två. Eller natt två. Hur man nu tar det. Tog ingen tupplur. Var vaken från fem på morgonen till halv tolv på kvällen. Vaknade och steg upp fyra på morgonen. En timme efter att mamma stigit upp för att äta morgonmål. Nu ska vi strax ta morgonmål nummer två.

Katterna är överlyckliga.

TACK BARA!

2012-01-21T06:48:00.004+02:00

Någon av katterna (förmodar jag) har skuffat fram en sten, som tidigare fanns undangömd på mina föräldrars fönsterbräde, fram till köksbordskanten. Texten TREVLIG SOMMAR, riktad mot den person som tänker sätta sig vid bordet.

Katterna är inte bara glada att ha mig tillbaka. De verkar dessutom ha sinneslag för sarkasm.

att vara tillbaka

2012-01-21T06:40:00.004+02:00

Efter 21+ timmar i flygplan, 10+ timmar i mellanlandningar på diverse flygplatser är jag i Finland. Klockan närmar sig sju på morgonen, jag har varit uppe i två timmar. Ute är det massa snö. Mina vinterkläder och vinterskor är 120 kilometer härifrån. Det är inget av det här som känns helt okej.

Coolbellup, del 5

2012-01-02T16:59:00.000+02:00

Noterat: Till Fremantle (mycket hippieaktig förort till Perth) kunde jag gott och väl flytta. Fick till och med lite ont i magen när jag satt på lokalbussen, tänkte på det och undrade om jag kunde flytta katterna till andra sidan av jordklotet.

Heavy Metal

2012-01-01T17:06:00.000+02:00

White Rabbits

när det drar ihop sig

2012-01-01T12:26:00.004+02:00

Årets film: de enda som fick fullpoängare av mig: Never Let Me Go, Svinalängorna och King's Speech. Men känns inte helt rätt.

Årets filmupplevelse: Fårödokument 1969 och Fårödokument 1979 i Bergmans privata biograf.

Årets utställning: Logomo i sin helhet. Anade inte att jag skulle kunna gå där så många timmar ensam utan att bli uttråkad.

Årets seriealbum: Ja till liv av Liv Strömqvist.

Årets bok: En dåre fri av Beate Grimsrud

Årets musikupplevelse: Band of Horses i Stockholm för musikens skull och System of a Down i Italien för den konstiga upplevelsens skull.

Årets skivor: I Follow Rivers av Lykke Li om jag tittar på de som gavs ut i år, Relief (från 2010) av Magenta Skycode om jag tittar på de jag lyssnat mest till.

Årets låt:

Årets spel: Shadow Cities (beta). Efter att det slutade vara betaversion, slutade det vara årets spel för mig. Hade en släng av Wordfeudälsk, men arbetade mig bort från det beroendet.

Årets teve: Master Chef Australia. Såg det innan resan var ens bokad. Innnan jag visste att jag verkligen skulle åka. Tänk amerikanska versionen av MasterChef med med över 80 avsnitt. Himmelriket.

Årets resupplevelse: Fårö.

Årets teaterupplevelse: såg elva teaterpjäser (utan att ens vara på teaterfestival). Top 3 (utan inbördes ordning): Cirque Dracula, Mormors svarta tårar och Subtales. Arior från medelklassen.

Årets dansföreställning: är något som jag antagligen inte kan kalla dansföreställning, men får ändå bli Kaleidoskoopi A. En blandning av dans och modern cirkus.

Årets konferens: Den enda jag var på, den i Sundsvall.

Årets bästa beslut: Lätt! Att skaffa Knut och Orvar

Årets orosmoln: känns som om jag varit väldigt o-orolig. Inga ekonomiska problem. Fortsatt återkommande feber som fortsättningsvis (eller igen) utreds, men det har jag blivit så van med.

Årets äckligaste: att dag ut och dag in vara tvungen att städa kattlådan.

Årets "Äntligen!": katterna Knut och Orvar. Ingen kan ha missat det.

Årets mat: restaurangbesöket till vikingarestaurangen Harald med fredagsgänget i december.

Årets fest: min inflyttnings/31års fest. Det var en bra fest. I något skede blev jag faceraped för första gången.

Årets heldag: När den eminenta lilla sammanslutningen ladier som spelar pingis åkte mäkiauto, åt mat på restaurang Panini och avrundade med att spela minigolf på Koulus bakgård i skymning. Det var den dagen jag fick solsting också. Mindre bra.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Vad jag gjorde efter System of a Downs konsert. Egentligen verkar det som om jag aldrig bloggade om det. Hittar det inte i bloggen när jag letar. Lång historia kort: KAOS.

När vi, bort från konserten, tog några genvägar över halvfallna staket för att det var så mycket folk där, skrattade och skämtade vi hur we are living on the wild side. Då visste vi inte hur det skulle fortsätta.

Metrostationen med så mycket människor att det inte går att beskriva. Tiotusentals. Om jag minns rätt 40.000 men det kan lika bra ha varit 80.000. Alla skulle klämma fram sig till två (2!!) biljettautomater eftersom vakter ledde tillbaka folk som försökte planka. Vi klämdes och trängdes, tills jag hade så svårt att andas att jag satt mig på golvet i utkanten. Något sades på italienska i högtalarna och folk började rusa mot spärrarna, hoppa över, hjälpa varandra att komma över. Vi hade ingen aning om vad som sades men hoppade också över. Sedan nästa propp vid trapporna som gick ner. Jag, brorsan och två okända valde att springa ner för rulltrappor som gick åt fel håll. Halvvägs springande började jag tvivla på att jag skulle klara resten, men klarade det. Nere var det igen fullproppat. Jag höll i brorsan så hårt jag kunde och sögs med, när han sögs mot metrodörren. Någon tog tag i mig och sögs med in också. Höll på att tappa skon. Tänkte få en armbåge i ögat inne i metron. Plötsligt sades något på italienska, metron stannade, dörrarna öppnades och belysningen slocknade. Efter en tid fick vi veta att den inte kör vidare. Det var nästsista metron från konsertområdet och sista hållplatsen. Fick gå rätt länge för att ta oss mot centralstationen, i vars närhet vi bodde. Och ja, det var den korta versionen.

filmer i december

2011-12-31T16:55:00.000+02:00

JaHurra

Never Let Me Go

Our Idiot Brother

Rise of the Planet of the Apes

The Help

Prinsessa

Happythankyoumoreplease

In Time

Nja

Hangover 2

Blä

Contagion

Friends with Benefits

Coolbellup, del 4

2011-12-31T13:02:00.001+02:00

A special edition: gott nytt år!

Coolbellup, del 3

2011-12-31T03:20:00.000+02:00

Noterat: det känns inte som om jag skulle vara i Australien eftersom resesällskapet och de jag bor hos pratar alla svenska.

Coolbellup, del 2

2011-12-30T12:18:00.000+02:00

Noterat: jag är inte jetlaged på så sätt att jag skulle ha en finsk dygnsrytm i Australien. Istället är jag trött hela jäkla tiden och sover massor.

hälsningar från Coolbellup, del 1

2011-12-29T16:36:00.001+02:00

Bara tre saker kan man göra när man är jetlaged och i Freemantle första hela dagen:

- Sova 15 timmar
- Ta lokalbussen till stort köpcentrum och gå där några timmar
- bli snabbt trött och gå till sängs tio på kvällen

jag har läst (nej, misslyckats)

2011-12-29T16:19:00.002+02:00

Det här är alldeles säkert en bok jag skulle gilla, andra skulle gilla, alla skulle gilla. Det var vad jag förberedde mig på innan jag började läsa. Efter 25 sidor var jag tvungen att ge upp (för nu). Klarar inte av att komma in i den. Känns nästan lite sorgligt.

år 2012 vill jag

2011-12-28T15:54:00.001+02:00

Enligt hur jag gjorde i slutet av 2010 för att sedan göra bokslut i slutet av 2011.

År 2012 vill jag vara mindre jag, jag, jag. Ska hälsa på mina föräldrar oftare. Göra mat när jag är där.

År 2012 ska vara året då jag lämnar in min doktorsavhandling. Jag hoppas att jag i slutet av året vet vad jag jobbar med i januari 2013 och framåt. Jag hoppas att jag då vet att jag har ett jobb eller forskningsfinansiering.

Jag vill skicka in min teaterpjäs till fler ställen. Jag vill fortsätta tro på den. Jag hoppas att någon ska bli intresserad av att sätta upp den. Jag vill skriva mera fokuserat på ett skönlitterärt projekt så att jag i slutet av året är beredd att skicka in det till förlag eller har en större textmassa att arbeta vidare på. Jag vill åka på Mariehamns litteraturdagar.

Jag reser till Australien, Norge och Sverige. Förhoppningsvis också till Ungern. Jag köper mindre kläder och böcker. Säljer en del av mina ägodelar på loppis. Jag behöver ha en ordentlig storstädning då jag rensar bland mina saker. Jag ska sortera i bokhyllan.

Jag ska använda löpbandet på gymmet regelbundet, nu när jag kommit över rädslan att använda ett sådant. Jag ska fortsätta spela pingis och ska spela fler än en gång tennis nästa sommar.

Jag vill gå på konserter, teater, bio. Behöver inte göra det i överdriven mängd. Jag vill gärna ha en fest. Vill också ha övernattande kompisar. Vill hänga i Hangö på sommaren.

Jag önskar att alla vänner, släkt och bekanta får vara friska och levande. Jag och katterna ska fortsätta trivas tillsammans. Jag ska vara bättre om mindre ängslig över att träffa nya människor. Jag ska andas mer, vara mer kroppsmedveten, mera närvarande, mindre panikartat uppjagad.

När jag har åkt

2011-12-27T15:29:00.002+02:00

Perth av Bon Iver

Sydney (I'll come running) av Brett Dennen

febern, piggheten

2011-12-26T22:52:00.001+02:00

Tre och en halv timme från väckning.

Kan.

Inte.

Sova.

år 2011 skulle jag

2011-12-26T16:08:00.000+02:00

Sista dagen år 2010 skrev jag ett blogginlägg om mina förhoppningar och planer för år 2011.

Jag hoppades att det skulle bli ett bra år, bättre år, med mindre sjukdomar och att alla nära släktingar fick leva. Det blev ett bra år, men ett år då en släkting blev sjuk och inte fick leva.

Jag trodde att jag skulle skriva en del. Jag skrev mer än någonsin tidigare. Jag skrev till och med ett teaterpjäsmanus som jag skickade in till en teater, en regissör och en teaterorganisation i oktober. Jag fick ett nej, en inbokad träff med dramaturg i januari för feedback, och av en hörde jag ingenting. Jag skrev också annat. Jag började på LittSkap och gick dessutom på arbis skrivkurs och andra skrivkurser. Jag kände mig tidvis usel för att jag inte skrev, tidvis riktigt usel och tidvis skrev jag som aldrig förr.

Jag hoppades att jag skulle skriva så många avhandlingsord att jag kunde skicka den till förhandsgranskning, men det gick inte riktigt som planerat också om det gick framåt. Jag kände mig inte tvungen att tacka ja till allt och jag skrev inte heller fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, precis som planerat alltså (också om det var nära ögat genast i början av året). Jag skrev också att jag bara ville åka på en konferens, och det gjorde jag också. Jag åkte till Sundsvall på konferensen Challenging Gender. Normalization and Beyond. Det var bra. Dessutom åkte jag med flickforskare till Bergmansgårdarna på Fårö. Det var mäktigt.

Jag skrev också att jag skulle vara glad. Det höll. Jag var glad och till och med gladare är normalt, vilket berodde främst på att jag höll en annan sak jag lovat mig själv: höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag planerade en resa till Italien och en resa till Australien. Jag åkte till Italien med brorsan. Också om det såg dåligt ut med Australienresan, men tjoho: jag åker imorgon. IMORGON!

Jag skulle gå på konserter. Det gjorde jag. Jag såg von Hertzen Brothers i Hangö (mer av en slump och på grund av att jag blev ditkidnappad av kompisar, men i alla fall), System of a Down i Milano, Rush i Helsingfors, Band of Horses i Stockholm och First Aid Kit i Stockholm. Väldigt få konserter för att vara jag.

Jag skrev också att jag skulle gå på bio fler gånger än året innan. Det gjorde jag också. Tre gånger gick jag på bio + ett biobesök hemma hos Ingmar Bergman. Jag skrev att jag vill se fler bra filmer än okej filmer. Det gick inte så bra. Utan att räkna känns det som om det blev tvärtom.

Jag siktade på att gå oftare på museum. Det blev inte riktigt så. Jag gick bara fem gånger. Jag siktade också på att läsa mer böcker jag har i bokhyllan innan jag köpte nya. Det fungerade till en början, då jag knappt läste. Sedan tog jag igen med att (i mina mått mätt) tokshoppa böcker. Jag skulle läsa två finska böcker. Jag läste noll.

Jag skulle tänka vänligare tankar och gnälla mindre. Det gick relativt bra.

Jag skulle gå på gym och träna mage/rygg. Det gjorde jag några gånger på våren. Men jag gick på zumba, jag spelade pingis och jag spelade tennis en (1) gång.

Jag skulle ha minst en fest. Jag hade en fest. Jag skulle inte flytta. Jag flyttade inte. Hemmet skulle vara snyggt och välstädat. Välstädat, not so much, efter att katterna och katthåren flyttade in, också om jag blev tvungen att dammsuga oftare. Jag planerade göra vardagsrumslampan och lyckas. Jag gjorde den. Misslyckades. Igen. Jag skulle äta mer riktigt mat än lunchsmörgåsar. Det gick varierande.

Det var det året.

en julafton

2011-12-26T14:47:00.001+02:00

Stadens kärna medan jag stod i regnet och väntade på skjuts.

finn fyra fel

2011-12-22T07:16:00.003+02:00

Klockan är halv åtta på morgonen. Jag har varit vaken i en och en halv timme. Jag har ätit morgonmål redan. Jag har sett ett avsnitt av Project Runway redan. Jag funderar på att gå på jobb nu, eftersom jag inte vet vad jag annars skulle göra.

möte/möte/seminarium/möte/möte/julfest/sliten

2011-12-21T10:55:00.003+02:00

Igår var jag på möte, möte, seminarium, möte, möte och julfest. Minutprogram från klockan 10 framåt med en femton minuters paus så att jag hann gå och köpa en väldigt torr lunchsemla. Trots det: julfestfireri som blev längre och längre och längre och därmed kan ni med fördel istället besöka Mikael Sols blogg och läsa det här mycket bra blogginlägget (medan jag ska försöka göra mig till människa igen och sedan gå på jobb).

2:30 minuter katt, eller hund, eller katt

2011-12-20T19:24:00.000+02:00

eller Knut som visar sin bravur, Orvar tittar på och jag kan inte låta bli att säga något även om jag försökte vara tyst.

YouTube Video

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-19T21:14:00.003+02:00

Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

skäms!

2011-12-19T09:44:00.000+02:00

Om det råkar sig att man gärna läser om bloggar, kvinnlighet, skam och ätstörningar då kan man läsa den här essän. Den råkar dessutom vara skriven av mig.

Eftersom jag skrev den rätt nyligen skäms jag inte över den ännu. Skammen brukar komma efter några månader då jag inte vill att någon ska läsa eller hitta det jag skrivit. Jag brukar försöka ta det som ett tecken på att jag utvecklat mitt tänkande och kommit på nya, smartare grejer.

sista minuten (tidigare idag och om sju minuter)

2011-12-18T21:48:00.002+02:00

Jag har haft nästan tolv månader på mig att gå till Logomo här i Åbo. Idag var utställningarnas sista dag och jag var där. Första gången. Köade en och en halv timme i regn. Gick omkring där två timmar och kunde väl ha stannat längre om jag inte blivit så trött i benen. Bättre sent än aldrig.

Och! Klockan 22.00 kommer filmen Kampen om Åbo på yle2. Den missade jag när den kom på bio.

Perfekt!

jag har läst

2011-12-18T13:32:00.000+02:00

Den drunknade av Therese Bohman.

Får fyra näckrosor av fem möjliga.

Fin, obehaglig, väldigt långsamt lunk, välskriven, poetisk, skriven med alla sinnen.

kattlördag

2011-12-17T20:37:00.005+02:00

Jag sitter på soffan, läser bloggar.

Biffen bloggar bilder på Hjördis och Gremlin som lördags- chillar.

Jag tittar till höger.

Där ligger Knut och Orvar i en hög.

Orvar har framtass och baktass över Knut. Knut använder Orvars huvud som dyna.

dagens nyheter

2011-12-17T12:28:00.002+02:00

Jag har inte baksmälla.

Jag är fortfarande mätt efter gårdagskvällens trerättersmiddag på vikingarestaurangen Harald.

finare än på bilder

2011-12-17T10:52:00.000+02:00

När man minst anar det, eller exakt två månader efter att jag åkte till Fårö, Götland, gräver jag fram lite flera iPhonebilder därifrån.

det straffar sig alltid

2011-12-16T13:20:00.000+02:00

Jobbar helger, vardagar, självständighetsdag, sena kvällar. Tokskriver. För att få så mycket text som möjligt. Sedan blir man så trött. Dedikerar en fredag till att sova ut, gå till frissa mitt på dagen, träffa kompisar.

Idag är det den fredagen. Ledigfredagen.

ett sent påkommet HJÄÄÄÄLP!

2011-12-15T23:15:00.002+02:00

Om man ska fira en liten fredagsjulfest med vänner och man ska ta med sig en 3 euros julklapp, som försvinner inom ett år. Läs: man får inte köpa en porslinskatt. Vad köper man då? Jag vill vara rolig och överraskande.

jamensåklart

2011-12-15T21:58:00.003+02:00

Tvånattsövernattande kollega och jag diskuterar lite alltmöjligt. Så kommer hon plötsligt på: Du tycker om och har relativt ofta övernattande kompisar för att din mamma var dagmamma och du aldrig egentligen haft ett eget rum. Ja! Så var det bestämt och färdiganalyserat.

Sedan åkte hon hem och bestämde sig för att oberoende om hon nästa vecka bor hos mig eller någon annan ändå hälsar på katten Knut. När hon gått satt han vid ytterdörren en stund och hoppades på att hon skulle återvända.

inte bara ett foto, utan fyra

2011-12-14T20:54:00.002+02:00

När Jessica tipsade om Pic Stich hade hon nog ingen aning om att hon skapade ett monster:

inte mitt stoltaste ögonblick

2011-12-13T21:18:00.005+02:00

Diskussion (i grova drag) mellan mig och annan kvinnlig genusvetare i mitt kök:

"Jag tyckte inte om att hänga med andra flickor när jag var liten", säger hon.

"Inte jag heller", säger jag.

"Egentligen är det så fortfarande. Jag känner mig inte bekväm".

"Inte jag heller"

Sedan pratar vi lite om olika människor vi känner, vänner, bekanta och människor vi umgås med..

Hon frågar: "Är hon flickig".

Jag: "Nä, inte egentligen".

Hon: "Den då? Flickig?"

Jag: "Nja"

Och så där håller vi på en tid.

Först följande dag slår det mig. Jag är flickforskare och så sitter jag och pratar om flickighet, någon form av normativt flickskap. Helt okritiskt. Ganska galet hur snabbt jag kan falla tillbaka till okritiskt prat om vad som är flickigt och inte flickigt.

Och senare börjar jag också fundera mer på det där med att säga att man inte gillade att umgås med flickor när man var liten. Hänger det ihop med makt, normer och pojkar/mannen som norm? Att man vill "stiga i hierarkin"? Att man samtidigt igen och igen nervärderar flickan och kvinnan. Skrämmande.

och Orvar vågade efter sex timmar komma fram från sin gömma

2011-12-12T23:46:00.001+02:00

Har en kattälskande kollega som övernattande gäst. Knut blir inte gladare och nöjdare än så här.

the reality

2011-12-12T16:02:00.004+02:00

Igår var det final i finska Big Brother. Jag grät som aldrig förr, av delad glädje med vinnaren, av delad nervositet med de som steg ut från huset efter 103 dagar instängda, av delad spänningar, av den mesta känslofyllda finalen för vinnaren som inte alls hölls ihop.

Det var värre än när de i Robinson/Survivor får brev av anhöriga eller när de i Extreme Makeover: Home Edition får ett nytt hem.

Slut på meddelande

2011-12-11T20:44:00.001+02:00

Obeskrivbart trött efter littskapveckoslut från fredag till söndag med en littskapjulfest inklämd mellan lördag och söndag.

William Fitzsimmons

To the Lighthouse

2011-12-09T20:39:00.000+02:00

Memoryhouse

ibland är det inte meningen

2011-12-08T20:39:00.003+02:00

Eftersom jag bränner mig lätt och ska åka mitt i vintern till australiensisk sommar hade jag tänkt gå i solarium innan. Första gången jag gick till självbetjäningssolariet, som är öppet från tidig morgon till sena kvällen, hade de stängt två timmar tidigare för att installera nya myntmaskiner. Av alla kvällar råkade jag gå dit just då. Ikväll gjorde jag ett nytt försök. Ytterdörren var låst. Jag ryckte lite i den. Då öppnades den ägaren kom ut. Berättade att solariet nyss blivit rånat och hon väntade på polisen. Av alla kvällar råkade jag gå dit just då.

igår och idag, och allt är ett enda mos

2011-12-08T15:48:00.003+02:00

The Great Escape

2011-12-07T20:35:00.000+02:00

Patrick Watson

självständighetskvällen 2011

2011-12-07T00:03:00.005+02:00

(Hemma konstaterade jag att det är bra med blogg. Det var textmeddelande år 2009 jag behöver skämmas över. Sommaren 2008 gick jag tydligen fallskärmhopparkursen och var väl mest trevlig, vänlig och snäll.)

när det är som bäst

2011-12-05T15:53:00.003+02:00

Idag har jag skrivit en avhandlingssida i timmen.
Hipp hej!

Jag känner mig inte helt som mos i hjärnan.
Tror jag klarar en till.

Känner att jag nu måste stiga upp och hoppa fram lite energi, hoppa bort lite kroppsspänningar.
Jag ska bara dra för gardinerna först,
och stänga arbetsrumsdörren.

Har jag berättat att jag börjat gå hos en kroppspsykoterapeut?

böcker jag läst

2011-12-05T13:54:00.000+02:00

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam får 3,5 stjärnor av 5.

Var rätt svårt i början att förstå vem som berättade, vilken karaktär som pratade. Kan bero på att jag läste boken på telefonskärmen, kanske perspektiv/karaktärskiften var utmärkta i den tryckta boken på något sätt. Övervägde till och med att sluta läsa. Glad att jag fortsatte. En riktigt bra, hemsk, viktig och gripande bok.

Jag <3 (äntligen tillgång till) elib + iphone.

Jag läser betydligt snabbare på skärmen än i en bok.

glad påsk

2011-12-04T19:03:00.000+02:00

Under påsken hade jag ännu inte katter. Påsken var antagligen en av de senaste gånger jag var ut på min balkong. Jag fick påskliljor som jag ställde ut på balkongen i en skål.

Sen kom katterna.

Knut har varit extremt olycklig över att bli utestängd från vardagsrummet och jag har inte haft hjärta att ha balkongdörren öppen, vardagsrumsdörren stängd och lyssna på hans gnäll och krafs. Så där har påskliljorna stått i ur och skur, över sommaren, över hösten, in i december. De har för längesen vissnat ner och skålen översvämmats med vatten. Idag var jag ut på balkongen. Knut har äntligen slutat gråtgnygnälla genast jag stänger dörren. Han ligger lugnt på andra sidan dörren, sticker in ena tassen under dörren och ligger där tills jag öppnar. Kan äntligen utan dåligt samvete använda balkongen.

Idag städade jag balkongen. Hittade det här:

kanske för bra för att vara sant

2011-12-04T12:19:00.005+02:00

Egentligen är jag lite rädd att det ska bli som när jag skulle se Battles. Konserten inhiberades och sångaren beslöt sig för solokarriär. Egentligen är jag väldigt förvånad över att det överhuvudtaget finns biljetter kvar och att jag har en biljett som jag ska hämta ut en timme innan.

dagens iiiiiiiiiik

2011-12-03T19:02:00.001+02:00

Dresden Dolls och jag kommer att vara i Perth samtidigt.

Jag är så ivrig att jag nästan får lite andnöd.

runt 1500 ord per dag (i motsats till tidigare 500)

2011-12-02T18:00:00.000+02:00

Det är egentligen rätt konstigt. Jag är inte på väg på bloggpriset 2011, men det är inte det som är konstigt. Jag trodde att jag var på väg, men så förstod jag hur få dagar jag har kvar, hur många sidor jag ska skriva och ge till handledaren innan jul, innan semester, innan resa. Alltså ingen gala för mig. Det konstiga är att jag varken är besviken, ledsen eller berörd på nått sätt. Jag är mest
autopilot. Skriva, skriva.
Så pass att jag knappt läser bloggar. Istället jobbar jag vardag och helg och använder fritiden till att sova och hänga med vänner. Det är faktiskt ganska skönt, förmodligen för att jag vet att det är tillfälligt.

Det här blogginlägget innehåller 132 ord, men de räknas inte.

eine (inte så) kleine boklista

2011-12-02T15:16:00.000+02:00

1. Favoritbok i barndomen?

Tror inte att jag hade en favoritbok. I något skede plöjde jag igenom Kittyböcker som om jag var besatt. Det var jag också, i och för sig.

2. Vad läser du just nu?
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Är lite över halvvägs. Total fastnat i Spill och överväger att snart ge upp.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Ingenting. Varken skönlitterärt eller facklitteratur.

4. Dålig bokvana?
Att köpa böcker och inte läsa dem förrän 3, 5, 10 år senare, eller aldrig.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Två e-böcker i iPhone: I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam och Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.

82(!) fackböcker från universitetsbiblioteket.

Två seriealbum, en novellantologi och en novellsamling som alla är försenade på stadsbibban (ikväll ska jag lämna tillbaka dem och betala straffavgifter, gulp).

6. Har du en läsplatta?
Nej, nöjd med att läsa på iPhone.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
En åt gången. Jobböcker läser jag alla på en gång, utan att egentligen läsa någon från pärm till pärm.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Nej, inte alls. Eller egentligen jo. Har minskat. Innan jag bloggade var jag väldigt aktiv på ett internationellt bokforum. Då läste jag massor. När jag började blogga aktivare, orkade jag inte hänga på forumet längre.

9. Sämsta boken du läst i år?
Tyvärr Karlstads Zoologiska.

10. Bästa boken du läst i år?
En dåre fri.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Typ aldrig.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
grafiska noveller, poesi, dramatik, "vanliga" romaner.

13. Kan du läsa på bussen?
Nej, men på tåg.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I sängen eller soffan. Ensam.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar utan regler. Har inte ens tänkt på att jag borde ha regler.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej aldrig.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
I egna jobböcker hela tiden.

18. I studierelaterade böcker då?
Inte om de inte är mina egna.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska. Jag läste nästan bara på engelska tidigare.

20. Vad får dig att älska en bok?
Oftast berättarstilen.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om någon frågar om tips, annars är jag rätt sparsam med rekommendationer.

22. Favoritgenre?
Grafiska noveller.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Fantasy har jag egentligen inte alls läst, det tänker jag ibland att jag borde testa.

24. Favoritbiografi?
Kommer inte på en enda jag läst.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jo, men tror aldrig jag läst en hel.

Åbomörker

2011-12-01T13:24:00.002+02:00

Kunde nästan vara dagtid.

ingen recension

2011-11-30T23:31:00.002+02:00

Såg Timmarna med Rita ikväll. Tyvärr hade jag för höga förväntningar. Den var inte dålig, men inte revolutionerande. Eller så var orsaken att jag var lite distraherad. Distraherad på bra sätt (vi är tre kusiner som bor i Åbo. Vi var alla omedvetet om varandra på föreställningen. Ena kusinen hade jag inte sett på flera år(?). Publiken satt i cirkel runt scen. Mitt i första akten insåg jag att vi alla var samlade) och dåligt sätt (men det ska jag inte skriva om. Det vill jag inte ens tänka på).

en bra eller oroväckande grej

2011-11-30T13:51:00.002+02:00

Igår när jag tisdagstraditionellt gick fram till bardisken, sa jag:

en päroncider
utan is, inflikade barpersonalen innan jag hann säga utan is.
jo, skrattade jag.

Det är kanske inte bara mitt påhitt att kalla den min stampub.
Och då var det ändå exakt en vecka sedan jag varit där senast.

böcker jag läst

2011-11-29T16:38:00.003+02:00

Bäst jag läst på länge (och finaste):

Här och här kan man läsa mera.

några timmar kvar

2011-11-28T16:36:00.001+02:00

Idag är sista datum för att delta i Tidningen Skrivas novelltävling.

Hepp, hepp och iväg!

helgens allt

2011-11-28T15:55:00.002+02:00

helgens resa: Karis tur och retur med tåg.
helgens mat: mammas mat, fammos älgkallops och restaurang Dennis på fredagkväll.
helgens människor: M&M på torsdagskvällsbesök, O&S på fredagskvällsbesök och O som stannade till lördag, mamma, pappa, brorsan, fammo, faster, kusin och fasters man, fredagssällskapet en kort stund, kattvakterna.
helgens roligaste: det har varit roligt från torsdagkväll till söndagkväll. Roligt hela tiden.
helgens höjdpunkt: jag blev modig, helt plötsligt.
helgens skönaste: att bada bastu efter många månaders paus.
helgens bottenskrap: söndagsvädret
helgens konstigaste: jag har glömt läsa bloggar efter onsdag.

ingen dag den andra lik

2011-11-23T23:24:00.003+02:00

Och det är nog tur för idag har jag:

2 timmar mycket överraskande varit på ett/en två timmars seminarium/träff. Träffen var ingen direkt överraskning, men först på plats insåg jag att jag tydligen skall hålla en ämnespresentation och presentation av egen forskning för studerande från Sverige. Gick inte så där väldans bra, kan vi väl säga. Krafsade ner några franska streck på plats när jag lyssnade på de som pratade innan mig.

1 timme ätit lunch.

4 timmar suttit på buss/tåg på väg till och från ett jobbmöte.

2 timmar hängt i Helsingfors, en timme innan möte och en timme efter möte för att det började och slutade så opassliga tider.

3 timmar suttit på ett jobbmöte i Helsingfors.

Och allt det här efter att jag imorse insåg att jag inte har någon morgonmål hemma. Gick till caféet, drack kaffe, samt åt smörgås på stående fot medan jag kopierade papper på jobbet, en kollega kom förbi och sa "du ser lite stressad ut".

Och innan jag klockan elva på kvällen steg av bussen och tänkte: "äntligen är den här dagen slut".

Och så tar vi lite musik

2011-11-23T12:32:00.001+02:00

Och orka lyssna till slutet. Det här är, på riktigt, riktigt bra. Det ändrar efter lite mer än en minut och där närmare två minuter börjar hon sjunga.

It's All Gone Tomorrow

Susanne Sundfør

klockan 02:31

2011-11-23T12:08:00.000+02:00

Jag vaknar, tittar på klockan. Minns/tänker:

Shit, jag har glömt min cykel på en bakgård 20 minuters promenadtid hemifrån. Där har den stått sedan torsdagmorgon. Hoppas den står kvar. Borde jag gå efter den genast?

Sedan vaknar jag ordentligt. Förstår att jag inte drömde och bestämmer mig för gå efter den dag/kvällstid istället.

det här livet. ja, alltså Livet

2011-11-22T17:47:00.000+02:00

För några dagar sedan, efter några cider, vid ett bord på en pub, (jag satt på en stol, satt där med vänner och bekanta, efter att jag ätit lite nachos, innan jag övergått till att beställa mörk öl för att sedan övergå till cider igen, och innan jag visste att det skulle bli en väldigt sen kväll... jaja, ni fattar) diskuterades hur vi tror att våra liv ser ut om ett år.

Jag sa: Ett år. Det är så länge dit. Så svårt att greppa. Det kan ju ha hänt vad som helst.

Och efter en stund lade jag till (lite tystare): Men egentligen tror jag nog att det inte hänt något alls. Allt är precis som nu.

Och visst är det ganska sorgligt. En hel massa hinner hända på ett år. Om ett år har jag kanske man och barn, doktorerat, bor helt någon annanstans, i ett annat land. Men ärligt, tror jag inte på det. Det är kanske vad jag vill tro (förutom det där med att bo i ett annat land, kanske), men oddsen är väl ganska små. Då är det lättare att tänka det som att det är långt fram i tiden. Man får mindre prestationsångest och ångest överlag.

refuseringsbrev nummer 2

2011-11-22T13:31:00.004+02:00

Idag, pang, bom, refuseringsbrev nummer två damp ner i min mejlbox med ett skräll:

It is with regret that we have to inform you that your proposal has not been accepted for presentation.

Vad är det här för en vecka egentligen? Det är bara tisdag. Gårdagens refusering var mer eller mindre förväntad. Den här en överraskning. Min stödtrupp (handledare) arbetar redan på att klura ut om det finns andra möjligheter för att få med mig. Jag menar, att inte få åka på största/bästa/underbaraste/häftigaste/mest givande konferensen som ordnas vartannat år, när alla andra är välkomna och accepterade, det är ganska skit det. Ganska skit.

så startade mitt liv som refuserad

2011-11-21T19:11:00.005+02:00

Mitt teatermanus fick svar (eller jag fick svar angående mitt teatermanus):

"Tyvärr saknar vi för närvarande möjlighet att gå vidare med ditt manus. Vi på XXX har gjort vår bedömning utifrån vad som intresserar och angår just oss."


Pang.
Bom.
Det var det.
Bara att skicka och vänta på nästa svar.

hos oss är det alltid fest

2011-11-21T15:46:00.004+02:00

Igår sa jag hej till Orvar som låg i klätterställningen. Han myste.

Så tittade jag ner och fick syn på Knut som sprungit efter mig också om han egentligen legat i soffan sovandes. Han vara trött, men med. Alltid med.

Sedan tittade jag tillbaka upp på Orvar och såg förbi honom. Såg på planschen på väggen. Läste, och konstaterade att det hos oss alltid a party. Eller i alla fall alltid när jag är hemma. När jag inte är hemma är det mest a crowd.

Det hade jag inte tänkt på tidigare.

dagen efter B

2011-11-21T14:22:00.001+02:00

Bowling, en mycket konstig grej.

1. Jag har träningsvärk.
2. Jag svettades inte alls.
3. Jag var usel.
4. Det var roligt

en mycket bra helg

2011-11-20T20:28:00.005+02:00

Från lördag klockan 02.00 till söndag klockan 17.00 hade jag pyjamas på mig.

Klockan 18.00 var en bowlingbana bokad. Jag var usel, men det gör ingenting. Jag skämdes bara lite över min osmidiga teknik och att över hälften av alla gånger åkte klotet i rännan.

åhå!!!

2011-11-19T17:05:00.004+02:00

När jag skrev i min förra rubrik att jag kanske skulle städa och skriva lite, tänkte jag att det egentligen innebar: se tre avsnitt av Big Brother som jag missat, äta morgonmål, se något annat också på teve, kanske koka lite nudlar till middag, (städa kan jag göra imorgon och skriva en annan dag). Det började också så. Sedan hittade jag 750words.com, registrerade mig som användare och nu har jag i misstag skrivit 426 ord (och samtidigt en första version och utkast på en fiktiv, prosatext som handlar om ett uppbrott mellan två personer):

434 steg

I början fanns: du och jag, vi behövde inga andra.

Det var innan vi kom hit.

Det var jag som började gå och du följde efter.

Men hissen, sa du.

Och jag gick fortare.

Vi gick förbi den vitrappade väggen, förbi fönstret mot bakgården, förbi nästa vitrappade vägg, den där någon ristat in ett litet hjärta. Det var inte jag, tyvärr. Förbi Manninen, Skog och Johansson. Förbi dörrskylten som välkomnar, dörrmattan som ingen ännu stulit, förbi trapphuslampan som blinkar ibland.

Jag räknade till 62 steg till första våningen. Multiplicerade det med sju. När vi kommit till andra våningen saktade jag ner stegen så att du gick precis efter mig. Jag tog steg 125 och sa: Det ska bli mysigt med våfflor, jordgubbssylt och vispgrädde. Du sa ingenting. Så jag frågade: Har jag månne vispgrädde? Vad vet jag, svarade du.

Det som fanns just då: du och jag, vi behövde inga andra.

På fjärde våningen gick jag så långsamt att du gick på min häl. Förlåt, sa du. Men jag tror att du sa det mest i misstag. Annat du kunde ha sagt: Älskling. Gullet. Grynet. Gulleplutt. Älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Jag vill ha barn med dig. Ska vi flytta ihop? Jag vill ta ut dig på restaurang. Vill du träffa mina föräldrar? Jag sa: Det är okej.

Jag ville att du skulle lägga dina armar runt mig när vi gick upp för trapporna till mig men det skulle naturligtvis ha varit väldigt opraktiskt.

När vi gick från fjärde våningen till sjunde tänkte jag ingenting. Eller egentligen tänkte jag: Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag gick så långsamt så att jag kunde tänka alla tre orden för varje steg jag tog. Du tog.

På sjunde våningen, när vi stod utanför min dörr, tog jag fram mina nycklar. Det gick fortare den här gången än första gången, en månad innan, då jag blev distraherad av dina läppar och händer. Nu stod du tyst bredvid mig med dina händer i fickorna. Det är här vi är nu. Jag väntar med att öppna dörren. Väntar på att du ska krama om mig, knuffa in mig, säga: Jag kan göra våffelsmeten. Du säger: Jag tror inte jag kan komma in. Jag säger: Jag vet. Du säger: Det är inte du, det är jag. Jag vet, säger jag och svänger mig fortfarande inte om mot dig.

Nu finns: jag och du, samt alla andra, igen.

och idag gör jag ingenting alls (förutom kanske städa och skriva lite)

2011-11-19T15:03:00.003+02:00

Igår var jag tredje gången den här veckan till Bremer.

Så bra.

Samtidigt känns det lite som om jag hängt där lite väl tätt. Det är kanske någon reaktion på kommentarer om att jag jobbar för mycket. Å andra sidan ägnades stor del av gårdagskvällen/natten till att prata jobb. Så jag vet inte riktigt. Men bra, var det i alla fall.

Direkt från twitter

2011-11-18T00:54:00.002+02:00

För en bra sak: community.

Biologiska stationen

2011-11-17T18:51:00.001+02:00

Klick, så blir fotot mindre suddigt.

Här ligger jag. I en säng, på ett internat, mitt ute i ingenstans. Mörkt, inga gatulampor. Å andra sidan inga gator heller.

Denna gången

2011-11-16T16:43:00.000+02:00

Bandet Steget ungefär lika bra som bandet Säkert!

Det betyder att de är helt super.

betyg: 10+

2011-11-16T00:03:00.002+02:00

Det här med att gå på kurs och öl på kvällen: så bra!

Man känner att man gör något, och man blir så trött så att man måste gå och sova redan strax efter tolv, när man normalt går för att sova runt två (motvilligt men förnuftig)t för att somna tidigast runt tre.

spänningen stiger

2011-11-15T16:06:00.003+02:00

Mitt liv: sova, äta, jobba, katter

Några plock: min mage kurrar och jag svarar till den som om det nyss varit en katt som jamat. jag läste ankas rubrik på blogginlägget skatter i flyttlådorna till katter i flyttlådorna. min mamma ringde för att jag inte ringt på länge, du bara jobbar, sa hon. jag tycker att jag inte jobbar tillräckligt. efter en normallång dag går jag hem, är nöjd, se jag jobbar inte, tills jag kommer på mig själv med att de senaste två timmarna surfat efter referenser och material till en föreläsning.

Jämnvikten: skrivkurs i kväll OCH postskrivkursöl.

Men å andra sidan: slutet av veckan igen en jobbresa med övernattning i delat rum = man är aldrig riktigt ledig.

Och tyngst: det tar en jäklig tid att läsa tentamenssvar och tyda handstilar. och jag har jäkligt få timmar att göra det på.

Sleep

2011-11-14T18:17:00.001+02:00

Anja Garbarek

lotta pysslar (typ)

2011-11-14T16:37:00.000+02:00

Hittade två usla badmintonracketar av plast och såg potential. Spikade upp dem på väggen, hängde gem i dem och vips hade jag plats att hänga nycklar/smycken/liknande, samt en tidigare tom väggsnutt som inte längre var tom.

tgi(sunday)

2011-11-13T14:31:00.002+02:00

Alltså, denna vecka. Beskrivs kanske rätt bra av att flera blogginlägg bestått av musikklipp, ett av bilder på Knut och Orvar samt ett blogginlägg som var en form av redogörelse över baksmälletillstånd.

Annat det kunde ha innehållit: mardrömmar, sömnlösa nätter, tågresor upp och ner till Vasa, jobbmöte på jobbmöte, hotellnatt, disputation, doktorsmiddag, inställd öl på grund av trötthet, inställd festbesök på grund av trötthet. Det kan inte bli annat än bättre nu.

I dag hade jag tänkt göra ett överraskningsbesök till pappa. Istället vaknade jag halv två. Då gör man inte precis överraskningsbesök.

inget kattblogg utan femtielva kattbilder

2011-11-12T19:30:00.004+02:00

När bloggandet är som bäst.
Typ.

(Och när man inte orkat skriva)

fest, I like it!

2011-11-12T17:41:00.002+02:00

Om talesätt Man mår som man förtjänar stämmer, då:

är jag en fantastisk, ljuvlig, underbar person.

De senaste festerna har blivit blötare och senare (eller tidigare, hur man nu tar det) och därmed har jag mirakulöst blivit mindre illamående/huvudvärkig/trött följande dag.

Imorse trillade jag i säng lite efter fem på morgonen. Efter fem timmar vaknade jag och kände mig som en ny människa. Nu, lite senare, börjar jag bli lite trött men det beror kanske delvis på att jag städat/knappt sovit.

I Was Wrong

2011-11-09T19:18:00.000+02:00

Ingrid Olava

Her Kommer Vinteren

2011-11-08T19:14:00.000+02:00

Kanske inte riktigt ännu. Men en av de finare sånger jag lyssnar på just nu.

Ingrid Olava

Där vi en gång gått

2011-11-07T12:56:00.006+02:00

Igår gick jag där jag gått så många gånger. Längs Biskopsgatan, förbi domkyrkan, över ån, längs torget. Såg filmen "Där vi en gång gått" (som får godkänt betyg av mig, mera en biofilm än hemmafilm) på bio. Vid domkyrkan väntade jag på mitt sällskap.

Rolfen

2011-11-06T13:58:00.002+02:00

Dagen efter att jag kom hem från Fårö var det meningen att jag skulle gå på en begravning. Det blev inte så. Flyget var framme i Åbo klockan ett på natten och jag skulle ha hunnit sova fyrafem timmar innan det varit dags att ta tåget. Det tänker jag på ibland. Att jag inte var där. Det tänkte jag på igår när det var alla helgona. Å andra sidan tänkte jag på det redan under hela vistelsen på Fårö. I kyrkan i Visby tände jag ett ljus och i kyrkan på Fårö tände jag ett ljus, i fall att det skulle bli så att jag inte åkte på begravning. Och på sätt och vis var det väl bra, för jag blev ju sjuk sedan. Men jo, jag tänker på det. Nu är det sagt.

så gott som obloggat

2011-11-05T22:49:00.002+02:00

Både igår och idag har det varit sådana dagar då jag hellre fotobloggat än ordbloggat. Fina foton i stämningsfulla ljus på fina vänner, hemtrevliga promenader längs gator, höstlöv och god mat. Rätt svårt när jag inte tagit ett enda foto. Inte ens maten jag ätit har jag fotat.

Igår var jag på fredagscider till Koulu, åt deras klyftpotatis, rusade därifrån innan matbutiken stängde. Idag var jag till Tintå på pizza och rödvin med ladypingisklubb (en för övrigt finfin klubb) och därefter en cider till Apoteket.

Så det var det bloggandet. Mera minnesanteckningar och kalendernoteringar, än välformulerade meningar.

(ingen) Shitty day

2011-11-05T12:21:00.001+02:00

Det här är en bra dag (men trots det gillar jag sången).

Så kan det vara, ibland.

Soko

Making It Back

2011-11-04T10:01:00.000+02:00

Richmond Fontaine

men skriv någå roligt då!

2011-11-03T14:56:00.002+02:00

Man är bara så rolig/smart/trevlig som sitt sista blogginlägg.
- Ja, jag är mest av allt tråkig.

Men idag är första dagen sedan 19 september som jag inte har en endaste privat/jobbsak i kalendern. Den är helt tom. Alltså skriver jag. Jag skriver för att ingen eller inget avbryter mig, för att täcka alla dagar jag inte hunnit skriva så mycket, för att jag kan, och jag vill.

(Och medan jag skrivit har jag styrt upp socialt program. Både för imorgon, övermorgon och övermorgonsmorgon. Ja, till och med för nästa vecka. Så alla andra dagar bloggar jag väl lika lite eftersom jag då dricker cider/äter restaurangmat/går på bio. Jag kanske främst är en tråkig bloggare.)

dagens jobb

2011-11-03T12:50:00.002+02:00

Idag, ett år efter att jag beslöt mig för att skriva minst 500 ord/dag, hade jag redan innan tolv på dagen skrivit 1186 ord. Det fungerar nästan alla dagar. Inte illa.

(You Shine) Brighter Than Light

2011-11-02T21:17:00.000+02:00

Joensuu 1685

crazy cat lady: en myt

2011-10-31T21:13:00.003+02:00

Stickande tanter med katter.

Att sticka med katter i hushållet är totalt omöjligt och orealistiskt. Till och med den blygare och försiktigare av katter blir ohämmningslöst garntokig.

mvh.

halsdukslös80

How Come You Never Go There

2011-10-31T19:20:00.000+02:00

Feist

en liten undran bara

2011-10-30T21:51:00.002+02:00

Om man den 9 oktober springer i 1 minut, går i 1,5 minut i totalt 30 minuter och gör det samma den 30 oktober i duggregn, betyder det då att man blivit såndär som springer? Mina ben är mos, men jag är ganska glad.

broderligt besök

2011-10-30T16:19:00.003+02:00

Jag hade ingen cocis hemma, så vi delade en flaska skumpa. Skumpa, ostbågar, choklad, och katter som underhöll sig under natten med att hoppa över gästmadrassen han sov på. Ibland flög de över honom, ibland missbedömde de och landade på honom, ibland vaknade han av att någon jagade hans fötter under täcket och två förvånade katter som satt i fotändan och tittade på honom när han tyckte att han borde få ha sina fötter i fred. Jag hade en mycket lugn och trevlig natt utan katt över ansiktet. Sov som en stock i 12 timmar.

de fem orden

2011-10-28T14:37:00.003+03:00

Kallsvetten när man får dedikationen "snart är det din tur!" i en doktorsavhandling, personen som sitter bredvid en på disputationstillfället säger "snart är det du som sitter där", och när en tredje person i gratulationskön säger "hur kändes det? snart är det du."

Tredje gången gillt, då måste det vara sant. Eller hur det nu var.
Nä. Mest skrämmande. (Också om/Eftersom jag förvandlade alla frågor opponenten hade som om de var riktade till mig)

jag läser

2011-10-27T18:30:00.002+03:00

Precis så bra som Nina Hemingsson alltid varit!

Gillar!

inte för de med emetofobi

2011-10-26T14:46:00.002+03:00

Vad jag sysslar med?

Dag två av kräksjuka.

Har kommit till stadiet då jag klarar av att dricka 1 tesked mineralvatten var femte minut. Sakta men säkert. Sakta men säkert. Grannen är på väg med magvänlig föda. Dumpar det utanför dörren, springer iväg och gömmer sig, varpå jag öppnar. Sovit tre timmar, varit vaken två timmar, sovit elva timmar, vaken i tre timmar, sovit i tre timmar. Värsta huvudvärken. Värsta huvudvärken! Katterna gillar att jag mest trängs med dem i soffan/sängen. Och när jag knäböjer mig vid toaletten (man kan inte skriva det på ett snyggare sätt?) kommer både Knut och Orvar med. Sitter bredvid mig och tittar oroligt på.

Slut på rapport. Dags för tupplur. Visste väl att ni skulle uppskatta läsningen.

världsämst

2011-10-24T14:51:00.001+03:00

Det här är förmodligen en av de första gångerna jag inte köpte flygplatschoklad till jobbkafferummet. Det är så att jag endast en gång (en gång av tiotal, förmodligen fler) som jag lyckats få den där chokladasken till kafferummet. Alltså, jag köpte en gång till och med en Victoria&Daniel-chokladask som jag glufsade i mig i eget kök. Förra gången lyckades jag få chockladasken till mitt arbetsrum. Sedan råkade jag bli överrumplad av chokladbehov, öppnade asken för att smaka lite och vips fanns det så lite kvar att jag inte kunde föra den till kafferummet utan att totalskämmas. Jo, världssämst. Och nu ångrar jag det nästan lite. Sitter i arbetsrummet, utan chokladask, chokladsugen.

Rising

2011-10-23T21:13:00.000+03:00

Lhasa de Sela